Jukka Lehtonen – Wikipedia

Jukka Lehtonen
Redigera
Födelsedatum22 februari 1982[1]Redigera (42 år)
FödelseplatsNyslott, FinlandRedigera
Längd197 cm[2]Redigera
SpelarpositioncenterRedigera
Sportvolleyboll[3]Redigera och beachvolleybollRedigera
Volleyboll
Klubb som aktiv idrottare
ÅrKlubbSM
2001–2002TSV Bad Saulgau[4]Redigera
2002–2004Savonlinnan East Volley[4]Redigera
2004–2006Napapiirin Palloketut[4]Redigera
2006–2007Santasport[4]Redigera
2007–2008Napapiirin Palloketut[4]Redigera
2008–2009Aris Thessaloníki[4]Redigera
2009–2010Porto Ravenna Volley[4]Redigera
2010–2011GFC Ajaccio VB[4]Redigera
2011–2012Pallavolo Città di Castello[4]Redigera
2012–2014Pallavolo LuganoRedigera
2014–2018LEKA Volley[4]Redigera
2018–2019Savo Volley[4]Redigera
Landslag som spelare
ÅrLandslagSM
2007–2016Finland FinlandRedigera200
Uppdrag som tränare
ÅrKlubb
2019–2022Puijo Wolley[4]Redigera
2022–2023Sollentuna VK[5][6]Redigera
2023–Woman Volley[4]Redigera
Redigera uppgifter i faktarutan

Jukka Lehtonen, född 22 februari 1982 i Rantasalmi, Finland, är en volleybollspelare och -tränare. Han avslutade sin spelarkarriär 2019, då han övergick till att arbeta som tränare. Han var en del av Finlands landslag och spelade under sin karriär 200 landskamper. Han var lagkapten för landslaget 2009-2011.[7] Han spelade med klubbar i Finland, Tyskland, Grekland, Italien, Frankrike och Schweiz under sin karriär. Med klubbarna vann han finska mästerskapet två gånger (2007 och 2008)[8] och schweiziska mästerskapet två gånger (2013 och 2014). Han ingick i ledarstaben för Sveriges damlandslag i volleyboll under Lauri Hakalas tid som förbundskapten[9] och ersatte honom vid EM 2023.

Spelarkarriär

[redigera | redigera wikitext]

Lehtonen började spela volleyboll som barn (1989) i det lokala laget Rantasalmen Urheilijoissa. Säsongen 1999–2000 spelade han i Finlands tredje högsta serienivå i Pieksämäen Tsempissä. Efter två år där flyttade Lehtonen till Tyskland för spel med TSV Bad Saulgau i 2. Volleyball-Bundesliga (den näst högsta serien). Han stannade där i ett år innan han återvände till Finland och spel med först Savonlinnan East Volley (2002-2004) och sedan Napapiirin Palloketut (2004-2008)[10] De två sista åren vann de mästerskapet och Lehtonen spelade en viktig roll.

Han lämnade Finland för spel i först Grekland (med Aris Thessaloniki 2008/2009) och sedan Italien (med Porto Ravenna Volley 2009/2010, som då spelade i Serie A2 (volleyboll, herrar)). Därefter skrev han kontrakt med LP Etta i finska ligan[11], men spelade bara en match innan han gick över till franska Ligue A-laget GFC Ajaccio. Därpå följd en ny sejour i italienska serie A2, nu med Pallavolo Città di Castello. Efter tiden där fortsatte Lehtonen till Schweiz och spel med Pallavolo Lugano, med vilka han blev schweizisk mästare två gånger. Han återvände till Finland 2014 för spel med först LEKA Volley (2014-2018)[12] och sedan Savo Volley innan han avslutade sin spelarkarriär.

Lehtonen debuterade i landslaget 2006 och blev lagkapten 2009. Han tog över rollen som lagkapten från Tuomas Sammelvuo då denne slutade med landslagsspel. Då Sammelvuo återvände till landslaget 2011 återtog han även rollen som lagkapten. Han deltog med landslag i bland annat VM 2014 och EM 2009, 2011, 2013 och 2015.

Tränarkarriär

[redigera | redigera wikitext]

Efter spelarkarriären har Lehtonen varit tränare i Finland och Sverige. I Finland har han tränat damlagen Puijo Wolley (2019-2022)[13] och Woman Volley (2023-). I Sverige tränade han Sollentuna VK (både dam och herrlaget) 2022/2023.[14][15] Han är assisterande förbundskapten för Sveriges damlandslag[9] och ledde landslaget vid EM 2023 då förbundskapten Lauri Hakala (som Lehtonen vid flera tillfällen under sin karriär spelat tillsammans med) fått förhinder.[16] Sedan 2023 tränar han Woman Volley i Finland.

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från finskspråkiga Wikipedia.
  1. ^ ”Lehtonen Jukka”. https://www.legavolley.it/player/LEH-JUK-82. 
  2. ^ ”Lega Pallavolo Serie A”. https://www.legavolley.it/player/LEH-JUK-82. 
  3. ^ ”Lega Pallavolo Serie A spelar-ID”. https://www.legavolley.it/player/LEH-JUK-82. Läst 7 maj 2022. 
  4. ^ [a b c d e f g h i j k l m] ”Volleybox”. https://volleybox.net/wd-p458. 
  5. ^ ”Klart med ny head coach för herrarna!”. Sollentuna VK. http://sollentuna-vk.se/38024/klart-med-ny-head-coach-for-herrarna/. Läst 6 augusti 2023. 
  6. ^ ”Ny tränarstab för damerna”. Sollentuna VK. http://sollentuna-vk.se/38211/38211/. Läst 6 augusti 2023. 
  7. ^ ”Jukka Lehtonen LEKA Volley vahvuuteen”. Mestaruusliiga. 5 november 2014. http://www.mestaruusliiga.fi/uutiset/jukka-lehtonen-leka-volley-vahvuuteen.html. 
  8. ^ http://www.lentopalloliitto.fi/?x814898=19486442
  9. ^ [a b] ”Damlandslaget Golden League-laddar i Lund”. Svenska volleybollförbundet. 5 maj 2023. https://www.volleyboll.se/volleyboll/nyheter/landslag-volleyboll/2023-05-05-damlandslaget-golden-league-laddar-i-lund. Läst 5 maj 2023. 
  10. ^ Klubben gick 2006 samman med en annan klubb och bildade Santasport, men detta samarbete höll bara över säsongen 2006/2007
  11. ^ ”Maajoukkuekapteeni Ettan keskitorjujaksi” (på finska). Yle Urheilu. 25 augusti 2010. http://yle.fi/urheilu/maajoukkuekapteeni_ettan_keskitorjujaksi/1928515. Läst 4 mars 2014. 
  12. ^ http://www.mestaruusliiga.fi/uutiset/jukka-lehtonen-leka-volley-vahvuuteen.html
  13. ^ ”Huippu-urheilijan ura vaihtuu huippu-urheiluvalmennukseen: Jukka Lehtonen Puijo Wolleyn naisten päävalmentajaksi - Puijo Wolley Juniorit ry” (på finska). www.puijowolley.fi. http://www.puijowolley.fi/naiset-edustus/?x462935=1991241. Läst 18 april 2019. 
  14. ^ ”Klart med ny head coach för herrarna”. Sollentuna VK. http://sollentuna-vk.se/38024/klart-med-ny-head-coach-for-herrarna/. Läst 6 augusti 2023. 
  15. ^ ”Ny tränarstab för damerna”. Sollentuna VK. http://sollentuna-vk.se/38211/38211/. Läst 6 augusti 2023. |
  16. ^ ”Jukka Lehtonen leder damlandslaget under Volleyboll-EM”. Svenska volleybollförbundet. 5 augusti 2023. https://www.volleyboll.se/volleyboll/nyheter/landslag-volleyboll/2023-08-05-jukka-lehtonen-leder-damlandslaget-under-volleyboll-em. Läst 6 augusti 2023.