Kökars konvent – Wikipedia

Kökars konvent ligger på Hamnö i ögruppen Kökar i Ålands sydöstra skärgård.

Hamnö på Kökar var platsen för ett av de 16 av Franciskanordens konvent som fanns i det medeltida Sverige före reformationen. De två övriga franciskankonventen i den finska rikshälften var Raumo konvent (omnämnt första gången 1449) och Viborgs konvent (omnämnt första gången 1404).

Det sannolika skälet till att konventet etablerades just på Hamnö bör vara närheten till viktiga farleden, hamnplatsen och det omfattande fisket runt Kökar.^[1] Det som hittats vid utgrävningar på platsen tyder på att aktiviteter redan under 1200-talet. Namnet Kökar, Thiyckækarl, omnämns i det danska itinerariet, nedtecknat någon gång vid mitten av 1200-talet, som en anhalt för den segelled som i modern tid kallas Kung Valdemars segelled.^[1][2] Franciskanorden antas ha haft sin verksamhet på Kökar redan under 1300-talet. Utgrävningar tyder på att den första stenkyrkan på platsen troligen uppfördes under senare delen av 1300-talet, möjligen ännu tidigare, men konventet etablerades troligen först vid mitten av 1400-talet.^[1] Kökars kloster, Conuentu Tiokkakarlensis, omnämns första gången i skriftliga källor 1472.^[3] Av den sparsamma dokumentation som finns kvar att döma var det frågan om ett fullvärdigt konvent med klosterkyrka, bostadsbyggnader, kök, refektorium och källare.^[1]

En sentida tolkning av sammanhanget ur vilket klostret bildades och bedrevs har givits av den historiskt bevandrade franciskanerbrodern Henrik Roelvink.^[4] Roelvink uppskattar att konventet på Kökar tillkom mellan 1453 och 1457 och finner skäl att anta att det funnits ett franciskanskt terminarhus på Kökar kring 1400. (Ett terminarhus var ett hus där franciskanerbröderna förvarade den mat och de andra gods som de tiggt ihop under sin årliga tiggarrunda i omgivningarna. I terminarhuset kunde franciskanerbröderna också övernatta under sina resor.) Roelvink bedömer att franciskanerbröderna lämnade sitt kloster kring år 1536, eftersom det var då som konventets silver ankommit till den kungliga räntekammaren i Stockholm.

En beskrivning av franciskanerbrödernas verksamhet i det medeltida svenska riket ges i följande monografi.^[5]

På 1530-talet drogs Kökars konvent in av Gustav Vasa, och anläggningarna började snabbt förfalla. Genom arkeologiska undersökningar har flera välbevarade stora husgrunder grävts fram. I konventkällaren, som blev kapell 1979, kan man se arkeologiska fynd. Den nuvarande Kökars kyrka från 1784 står delvis på den gamla konventskyrkans grund.

Stephanus Laurentii, franciskanbroder och teologie doktor, bördig från Finland, utsågs 1478 i Lund till föreståndare (minister provincialis) för franciskanordens konvent i provinsen Dacien, som omfattade Danmark, Norge, Sverige och Finland. Franciskanerna hade sedan någon gång mellan 1425 och 1438 en egen nordisk ordenshögskola i Lund. I styrelsen av sin provins tycks Stephanus Laurentii ha utvecklat kraft och duglighet. Han dog 1496 i danska staden Viborg, men hade redan 1493 en efterträdare i ämbetet. Stephanus Laurentii blev begraven i Kökars konvent.^[6]