Kana (skriftsystem) – Wikipedia

Kana är en sammanfattande benämning på två av de japanska skriftspråken katakana (カタカナ) och hiragana (ひらがな). Kana är en stavelseskrift där varje tecken motsvarar en mora. Kana representerar alla uttalbara ljud i det japanska språket.[1]

Tecknen i både hiragana (ovan) och katakana (nedan) kan härledas till tecken kanji.

Benämningen kana härrör från det tidigare kanna (kari-na), vilket betydde 'provisoriska tecken'.[2]

Kana-tecknen härstammar från de kinesiska tecken, kanji (漢字), som introducerades i Japan. Till exempel är katakana カ ka och hiragana か ka förenklingar av tecknet 加.

Skriftspråket skapades av den japanske buddhistmunken Kūkai, som var grundaren till shingonbuddhismen.[3]

Hiragana (平仮名) var vanligt i många kvinnors litterära verk, såsom Berättelsen om Genji, och kallades därför tidigare för onna no te (女の手), vilket betyder "kvinnohand".[4] Japanska kvinnor använde bara kinesisk kursiv stil medan männen skrev i kinesisk normalstil, så utbildning i kinesiskan var inte jämlik.[5]

Fram till andra världskriget användes hiragana för utländska ord, betoningar och för att beskriva ljud. Efter andra världskriget bytte man plats på hiragana och katakana, så idag används hiragana vid följande tillfällen:

  • För inhemska japanska ord som saknar kanji.
  • Skrivet i liten stil ovanför (i horisontell skrift) eller till höger om (i vertikal skrift) ett kanji för att ange uttalet, så kallad furigana. Används i synnerhet för ovanliga kanji och i litteratur som riktar sig till barn och ungdomar.
  • Vid verb- och adjektivböjning, så kallad okurigana.
  • När kanjin anses vara alltför komplicerad, ovanlig eller dylikt. Till exempel skrivs "glasögon" (眼鏡) sällan med kanji, utan oftare med hiragana eller katakana.

Katakana (片仮名) är den japanska stavelseskriften som används främst för transkription av utländska (icke-japanska) ord till japanska[4] men även som japansk motsvarighet till kursiv text, om något önskas förtydligas.

Lånord och onomatopoetiska (ljudhärmande) ord skrivs även med katakana,[4] liksom ofta även slangord. Utländska (ofta, men inte alltid undantaget kinesiska) namn transkriberas med katakana. Om man vill avskilja för- och efternamn görs detta med en prick (・). Japansk lag tillåter japanska medborgare att ha ett personnamn skrivet med katakana (familjenamnet måste skrivas med kanji); namn skrivna med kanji eller hiragana är dock vanligare. Katakana kallas också (男の手, otoko no te) vilket betyder 'manshand'.

Teckentabell

[redigera | redigera wikitext]

Nedan följer en tabell över alla kana enligt ordningen: hiragana, transkribering, katakana. Gråmarkerade kana används inte längre.

Grundljud Palataliserande ljud
a i u e o (ゃ ya ャ) (ゅ yu ュ) (ょ yo ョ)
ka ki ku ke ko きゃ kya キャ きゅ kyu キュ きょ kyo キョ
sa shi su se so しゃ sha シャ しゅ shu シュ しょ sho ショ
ta chi tsu te to ちゃ cha チャ ちゅ chu チュ ちょ cho チョ
na ni nu ne no にゃ nya ニャ にゅ nyu ニュ にょ nyo ニョ
ha hi fu he ho ひゃ hya ヒャ ひゅ hyu ヒュ ひょ hyo ヒョ
ma mi mu me mo みゃ mya ミャ みゅ myu ミュ みょ myo ミョ
ya   yu   yo      
ra ri ru re ro りゃ rya リャ りゅ ryu リュ りょ ryo リョ
wa wi   we wo      
n              
Tonande ljud Tonande, palataliserande ljud
ga gi gu ge go ぎゃ gya ギャ ぎゅ gyu ギュ ぎょ gyo ギョ
za ji zu ze zo じゃ ja ジャ じゅ ju ジュ じょ jo ジョ
da ji zu de do ぢゃ ja ヂャ ぢゅ ju ヂュ ぢょ jo ヂョ
ba bi bu be bo びゃ bya ビャ びゅ byu ビュ びょ byo ビョ
Halv-tonande ljud Halv-tonande, palataliserande ljud
pa pi pu pe po ぴゃ pya ピャ ぴゅ pyu ピュ ぴょ pyo ピョ

Långa vokaler

[redigera | redigera wikitext]

Långa vokaler skrivs genom att lägga till en av vokalerna あ, い う, え eller お till den hiragana vars vokal skall förlängas. Exempel: ぞう, zou, elefant.

Långa vokaler skrivs i katakana genom att lägga till tecknet ー efter det tecken som skall förlängas. Exempel: カーゴ, kaago, importord från engelskans "cargo", last. Förväxla ej "ー" med kanji "一" som betyder "ett".

Dubbla konsonanter

[redigera | redigera wikitext]

Dubbel konsonant indikeras genom att っ (ett litet つ) placeras framför det tecken vars konsonant skall dubbleras. Exempel: さっか, sakka, författare.

Dubbel konsonant indikeras genom att ッ (ett litet ツ) placeras framför det tecken vars konsonant skall dubbleras. Exempel: ハッカー, hakkaa, importord från engelskans "hacker", hackare.

Utländska ljud

[redigera | redigera wikitext]

För representation av utländska ljud som inte går att uttrycka i skrift med det tecken som tagits upp ovan används följande teckenkombinationer.

イェ ye
ヴァ va ヴィ vi vu ヴェ ve ヴォ vo
ヴュ vyu
クァ kua クィ kui クェ kue クォ kuo
シェ she
ジェ je
スィ sui
ティ ti トゥ tu
ディ di ドゥ du
テュ tyu
チェ che
ツァ tsa ツィ tsi ツェ tse ツォ tso
ファ fa フィ fi フェ fe フォ fo
フュ fyu
ウィ wi ウェ we ウォ wo

Källhänvisningar

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Kana: Japanese writing”. Encyclopædia Britannica. https://www.britannica.com/topic/kana. Läst 23 januari 2017. 
  2. ^ "kana". NE.se. Läst 13 juli 2014.
  3. ^ Buswell, Robert E. & Lopez, Donald S. (2014) The Princeton Dictionary of Buddhism Princeton University Press uppslagsord: Kūkai.
  4. ^ [a b c] Hatasa, Yukiko Abe; Kazumi Hatasa; Seiichi Makino (2010). Nakama 1: Introductory Japanese: Communication, Culture, Context 2nd ed.. Heinle. sid. 2. ISBN 0495798185 
  5. ^ Ekholm, Thomas (2015-02-03). Japans historia. Svenska Historiska Media Förlag AB. ISBN 9789187263026. https://books.google.se/books?id=nd54BgAAQBAJ&pg=PT41&lpg=PT41&dq=historia+kvinnor+hiragana&source=bl&ots=OveUCP1Kpb&sig=ACfU3U2Itz988WPvBfYiR7jqSOh0ZCrWhA&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwjCpOD2vrThAhWolYsKHRuqBtQQ6AEwCHoECAkQAQ#v=onepage&q&f=false. Läst 3 april 2019 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]