Karl Schiller (politiker) – Wikipedia

Karl Schiller
Karl Schiller, 1969.
Född	Karl August Fritz Schiller 24 april 1911[1][2][3] Wrocław[4]
Död	26 december 1994[1][2][3] (83 år) Hamburg[5]
Medborgare i	Tyskland
Utbildad vid	Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg Humboldt-Universität zu Berlin Kiels universitet
Sysselsättning	Politiker, universitetslärare, nationalekonom
Befattning
Ledamot i Hamburgs parlament Ledamot av Berlins senat (1961–1965) Ledamot av Förbundsdagen femte förbundsdagen (1965–1969)[6] Ledamot av Förbundsdagen sjätte förbundsdagen (1969–1972) Tysklands finansminister regeringen Brandt I (1971–1972)
Arbetsgivare	Hamburgs universitet
Politiskt parti
Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet SPD
Maka	Etta Schiller
Utmärkelser
Storkorset av den medborgerliga förtjänstorden (1967)[7] Ludwig-Erhard-Preis für Wirtschaftspublizistik (1979) Bernhard Harms-medaljen (1989) Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden – stora kommendörskorset med stjärna och axelrem (1991)
Redigera Wikidata

Karl August Fritz Schiller, född 24 april 1911 i Breslau, död 26 december 1994 i Hamburg, var en tysk ekonom och politiker.

Schiller studerade från 1931 ekonomi och juridik i Kiel, Frankfurt am Main, Berlin och Heidelberg. 1933 blev han medlem i SA, och 1937 i NSDAP. Efter andra världskrigets slut gick han 1946 över till SPD.

Schiller blev Bundesminister für Wirtschaft (förbundsminister för ekonomi) i den stora koalitionen under Kurt Georg Kiesinger 1 december 1966. Han arbetade tillsammans med finansministern Franz Josef Strauss. 1969 blev Schiller Bundesminister für Wirtschaft i Willy Brandts regering. 1971 blev Schiller Bundesminister für Wirtschaft und Finanzen (förbundsminister för ekonomi och finans) efter att finansministern Alex Möller avgått. 1972 lämnade han ministerposten i protest mot de näringslivspolitiska beslut som Brandt fattat. Han efterträddes av Helmut Schmidt.