Katalanskans uttal och fonologi – Wikipedia

Den här artikeln uppfyller inte Wikipedias riktlinjer och behöver: Faktakontrolleras Motivering: Språkvetenskapliga oklarheter. Se diskussionssidan. När bristerna åtgärdats, kan mallen tas bort. Mallen är daterad: 2022-11.

Uttalet i katalanskan och dess fonologi – erbjuder både likheter och olikheter gentemot grannspråken spanska och franska. Dessutom skiljer sig en del uttal åt beroende på dialekt och varietet (valencianskan i söder har fler likheter med spanskan).

Katalanskans betoning liknar det i spanska, med några betydelsefulla skillnader. Det följer i stort sett fyra grundregler:

1. Vid ordslut på diftong betonas den sista stavelsen.
2. Vid ordslut på (enkel) vokal, (enkel) vokal + s, -en eller -in betonas den näst sista stavelsen.
3. I övriga ord betonas den sista vokalen/diftongen.
4. Undantag från ovanstående regler markeras med accenttecken, som exempelvis i sofà ('soffa'), jardí ('trädgård'), progrés ('framsteg'), París och sorprèn ('hen kommer').^[1]

Till skillnad från i spanska sätts därför ingen betoningsaccent ut vid ord som passaran (spanska: pasarán, 'de kommer att passera') eller Maria (spanska: María), trots att de har samma betoning som i spanskan.

I katalanskan finns två olika ordaccenter – grav och akut.^[1]

1. [a], betonat [ɛ] och betonat [ɔ] har bara grav accent: à, è och ò.
2. [é], [í], [ó] och [ú] har bara akut accent: é, í, ó och ú.

Accenttecken används även i en- och tvåstaviga ord med samma stavning men olika betydelse och/eller uttal. Exempel:^[1]

• déu ('gud') – deu ('tio')
• dóna ('hen ger') – dona ('kvinna')
• féu ('hen har gjort') – feu ('ni gör', 'gör [ni]')
• nét ('barnbarn) – net ('ren')
• té ('hen tar') – te ('te')

Trema används i fyra olika situationer:^[1]

1. när i och u uttalas som separata vokaler och inte som del av diftong: raïm ('klase'), reüll ('sidoblick')
2. när i inte är stumt utan uttalas som vokal: reïx ('hen går ut igen')
3. när u inte är stumt utan del av diftong: aigües ('vatten', plural)
4. när i är vokaliskt och inte konsonantiskt: conduïa ('jag/hen körde')

Katalanskan innehåller fonologiskt sju eller åtta olika vokalljud, beroende på dialekt. Där finns öppen, främre, icke-rundad (/a/), halvsluten, främre, icke-rundad (/e/), halvöppen, främre, icke-rundad (/ɛ/), sluten, främre, icke-rundad (/i/), halvsluten, bakre, rundad (/o/), halvöppen, bakre, rundad (/ɔ/), sluten, bakre, rundad (/u/) och mellanposition, central (/ə/). Den sistnämnda, ofta benämnd neutral vokal, saknas i de västligaste/södra dialekterna och förekommer endast i obetonad position i de centrala och östliga dialekterna; lokalt i baleariskan kan den neutrala vokalen även användas i betonad position. Den neutrala vokalens omfattande användning gör att många pluralformer av (feminina) substantiv kan låta likadant på spanska och katalanska; på spanska är då standardstavningen -as och på katalanska -es.

Not: Mellan parenteser = endast i vissa positioner/dialekter.^[2]

	Främre	Central	Bakre
Sluten	i  u e o (ə) ɛ ɔ a
Halvsluten
Mellanposition
Halvöppen
Öppen

Katalanskans konsonanter har likheter med både spanska och occitanska. Dessutom finns vissa uttalsskillnader beroende på dialekt. Bland likheterna med spanskan finns (i många dialekter) en tendens att i många sammanhang uttala bokstäverna 'b' och 'v' som /β/; dessutom uttalas ll som /ʎ/ och 'd' ofta som /ð/; . Bland likheterna med franskan finns uttal av 'j' samt 'g' före mjuk vokal som /ʒ/, av 'z' som /z/ plus nolluttal av många slutkonsonanter samt inledande 'h'.

• Nosell, Dan; Casas i Vilella, Marta (1996). Diccionari català-suec. Diccionaris d'enciclopèdia catalana / Sèrie diccionaris bilingües (1. ed., [korrigerat nytr.]). Barcelona: Enciclopèdia Catalana. ISBN 84-7739-838-0 

v • r Katalanska Varianter baleariska · katalanska · valencianska Spridning Alghero · Andorra · Balearerna · El Carche · La Franja · Katalonien · Roussillon · Valenciaregionen Lingvistik alfabetet · grammatik · uttal och fonologi Övrigt APTIC · Biblioteca de Catalunya · IEC · Pompeu Fabra · PplL · teckenspråk