Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens – Wikipedia

Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens
	Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens ; 中国人民政治协商会议; Zhōngguó rénmín zhèngzhì xiéshāng huìyì
Typ
Utformning	Rådgivande församling
Ledning
Ordförande i KFPRK:s nationella utskott	Wang Huning (KKP) ; sedan 10 mars 2023
Struktur
Antal platser	2158
Mötesplats
	Folkets stora hall, Peking

Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens (KFPRK) är ett konsultativt politiskt organ i Folkrepubliken Kina som fungerar som ett slags överhus, dock utan lagstiftande makt. Ledamöterna i konferensen utses av Kinas kommunistiska parti, men både medlemmar och icke-medlemmar finns representerade i KFPRK, som sammanträder en gång varje år, oftast samtidigt med Nationella folkkongressen.^[1] Sedan 10 mars 2023 är Wang Huning ordförande i konferensens nationella utskott.

Historia

Konferensen har sitt ursprung i de förhandlingar som skedde mellan kommunistpartiet och Kuomintang efter Japans nederlag i det andra kinesisk-japanska kriget i augusti 1945, då det fanns ett behov att skapa bred folklig sammanhållning mellan olika partier. Den första politiskt rådgivande församlingen sammanträdde 11-31 januari 1946 i Chongqing, men sammanbrottet i förhandlingarna mellan Kuomintang och kommunisterna och det kinesiska inbördeskriget satte stopp för fler gemensamma möten.^[2]

I slutet på september 1949 sammankallade kommunisterna och åtta allierade partier Kinesiska folkets politiskt rådgivande konferens, vilken antog ett "gemensamt program" och beslutade att upprätta Folkrepubliken Kina den 1 oktober samma år.^[3] Mellan 1949 och 1954 var KFPRK i praktiken den lagstiftande församlingen i Kina, men i 1954 års konstitution överfördes denna funktion till Nationella folkkongressen.

Politisk funktion

Sedan dess har KFPRK mest haft ceremoniell betydelse och främst tjänat att förankra regeringens politik i bredare folkskikt i enlighet med kommunistpartiets politik att bilda "enhetsfront" med landets demokratiska partier och andra "progressiva" krafter.^[4] Således finns de s.k. "demokratiska partierna" representerade i KFPRK samt representanter för Hongkong, Macao och Taiwan. En rad icke-kommunistiska nationella personligheter har också varit ledamöter i konferensen, som den siste kejsaren Puyi och Sun Yat-sens änka Soong Ching-ling.

Organisation

KFPRK indelas i följande utskott:

Motionsutskottet;
Ekonomiutskottet;
Utskottet för befolkning, tillgångar och miljö;
Utskottet för utbildning, vetenskap, kultur, hälsa och sport;
Utskottet för sociala och rättsliga angelägenheter;
Utskottet för etniska och religiösa angelägenheter;
Utskottet för kulturellt och historiskt material;
Utskottet för förbindelser med Hongkong, Taiwan, Macao och utlandskineser;
Utskottet för utrikes ärenden.

Småpartierna i "Folkets demokratiska enhetsfront"

Förutom Kinas kommunistiska parti finns ett antal småpartier representerade i konferensen. Samarbetet med dem regleras av Centrala avdelningen för enhetsfronten, en avdelning som lyder under Kommunistpartiets centralkommitté.

Kuomintangs revolutionära kommitté (Zhongguo Guomindang Geming Weiyuanhui)
Kinas demokratiska förbund (Zhongguo Minzhu Tongmeng)
Kinas demokratiska sällskap för nationell uppbyggnad (Zhongguo Minzhu Jianguo Hui)
Kinas sällskap för främjande av demokratin (Zhongguo Minzhu Cujin Hui)
Kinas demokratiska bonde- och arbetarparti (Zhongguo Nonggong Minzhu Dang)
Kinas parti för allmänintresset (Zhongguo Zhi Gong Dang)
Tredje september-sällskapet (Jiu San Xueshe)
Taiwans förbund för demokratiskt självstyre (Taiwan Minzhu Zizhi Tongmeng)

Lista över ordförande i KFPRK

Mao Zedong, 1949-1954
Zhou Enlai, 1954-1976
Deng Xiaoping, 1978-1983
Deng Yingchao, 1983-1988
Li Xiannian, 1988-1992
Li Ruihuan, 1993-2003
Jia Qinglin, 2003-2013
Yu Zhengsheng, 2013-2018
Wang Yang, 2018-2023
Wang Huning, 2023-

Källor

^ Presentation från konferensens officiella hemsida (på engelska), läst 2008-08-31.
^ Suzanne Pepper, "The KMT-CCP Conflict 1945-1949," i The Cambridge History of China: Republican China 1912-1949, del 2, redigerad av John King Fairbank och Albert Feuerwerker (Cambridge: 1986), ss. 729-33.
^ The Common Program of The Chinese People's Political Consultative Conference, 1949.
^ Britta Kinnemark-Lander, Torbjörn Lodén, and Annika Söderman-Wirén. Stor oreda under himlen : politik, utbildning och kultur i Kina sedan kulturrevolutionen (Stockholm: Prisma, 1979), s. 15f.

Seymour, James D. (1987) (på engelska). China's satellite parties. Studies of the East Asian Institute, Columbia University, 0588-5310. Armonk, N.Y.: M. E. Sharpe. Libris 6197871. ISBN 0-87332-412-9

[1] Presentation från konferensens officiella hemsida (på engelska), läst 2008-08-31.

[2] Suzanne Pepper, "The KMT-CCP Conflict 1945-1949," i The Cambridge History of China: Republican China 1912-1949, del 2, redigerad av John King Fairbank och Albert Feuerwerker (Cambridge: 1986), ss. 729-33.

[3] The Common Program of The Chinese People's Political Consultative Conference, 1949.

[4] Britta Kinnemark-Lander, Torbjörn Lodén, and Annika Söderman-Wirén. Stor oreda under himlen : politik, utbildning och kultur i Kina sedan kulturrevolutionen (Stockholm: Prisma, 1979), s. 15f.

[1]

[2]

[3]

[4]