Samarbete – Wikipedia

Många djurarter samarbetar med varandra i symbios. Ett exempel är clownfisken, som bor i tentaklerna på havsanemonen Heteractis magnifica. Havsnemonen ger clownfisken skydd från dess rovdjur, som inte tål sticken från havsanemonens tentakler, medan clownfisken försvarar havsanemonen från fjärilsfiskar, som äter havsanemoner.

Samarbete eller samverkan, ibland även kollaboration[1] eller kooperation,[2] är när två eller flera organismer, personer, grupper, organisationer eller länder med gemensamma ansträngningar och genom delning av kunskaper och resurser arbetar tillsammans för gemensam nytta, till skillnad från att konkurrera för egennytta.[3][4] Många djur- och växtarter samarbetar såväl med artfränder som med individer av andra arter, vilket då kallas symbiosis (eller mutualism).[5]

Samarbete kan ibland forma mer eller mindre permanenta enheter på olika nivåer: celldelar kan samarbeta så att cellen kan fortsätta leva, celler kan samarbeta för att exempelvis bygga upp multicellulära organismer eller ett immunförsvar,[6] organismer kan forma familjer och städer, och nationer kan bilda multinationella organisationer, såsom FN eller Afrikanska unionen.[4]

Inom djurvärlden

[redigera | redigera wikitext]

förutom samarbete som ger direkta fördelar till båda aktörerna förekommer samarbete mellan djur mestadels mellan släktingar.[4] Att ägna tid och resurser åt att hjälpa släktingar kan tyckas minska organismens chanser att överleva, men är ofta fördelaktigt på lång sikt. Eftersom släktingar delar gener, kan arbete för att öka släktingars överlevnad göra chansen större för att hjälparens genetiska drag ska överleva till framtida generationer, detta för att hjälparens gener så att säga hjälper sig själva i andra individer.[7][8]

Kin selection

[redigera | redigera wikitext]

En särskild form av samarbete är kin selection (släktskapsselektion)[9], som kan definieras som "att man i första hand vill hjälpa den egna avkomman eller andra genetiskt besläktade",[10] ofta för att öka chanserna för sin egen överlevnad.[8][4]

Olika teorier har framförts för att förklara kin selection, inklusive "pay-to-stay" och "territory inheritance"-hypoteserna. "Pay-to-stay"-teorin handlar om att individer hjälper andra att sköta barn mot att de i gengäld får stanna på de förökande individernas revir. "Territory inheritance"-teorin går ut på att individer hjälper andra för att få ökad tillgång till fortplantningsplatser efter att de förökande individerna avlägsnat sig. Bägge hypoteserna verkar gå att belägga, åtminstone bland ciklidfiskar.[11]

Studier på rödvargar stöder tidigare forskares hypoteser[8] om att hjälpare får både direkta och senare fördelar från samarbete inom förökning. Hanvargar som stannar vid sina flockar under längre perioder efter födseln förlänger deras livslängd.[12]

Mellan människor

[redigera | redigera wikitext]

Samarbete hos människor sker till stor del av samma orsaker som samarbete hos andra djur: för direkt fördel, på grund av genetiskt släktskap och för utbyte av tjänster (reciprocitet). Människor samarbetar dock också som en signal för pålitlighet (indirekt reciprocitet), på grund av kulturell gruppselektion eller av kulturevolutionära skäl.[4]

Språk gör att människor kan samarbeta på väldigt stor skala. Samarbeten kan exempelvis ske under lång tid, över stora avstånd eller med många komponenter.

Individer kan samarbeta för ett större mål frivilligt, påtvingat eller oavsiktligt.

I situationer där direkt gengäld är mindre trolig spelar rykte och status stor roll för nivån på samarbete.[13]

Representanter för de 26 allierade nationerna som stred mot axelmakterna möts den 1 januari 1942 i Washington, D.C. för att visa stitt stöd för Atlantdeklarationen genom att skriva under Deklarationen om de Förenta Nationerna. Det är den första gången termen Förenta Nationerna används officiellt. Både Nato och FN använder avtalet som en del i sin ursprungshistoria.

Mellan grupper

[redigera | redigera wikitext]

Forskningen om kollektiv intelligens i organisationer har definierat termen mikrosystem som summan av löpande tillfällen där samarbete och koordinering mellan människor och grupper sker. En hög genomsnittlig kollektiv intelligens i en organisation kan leda till att resurser används mer effektivt, att mer genomtänkta planer utvecklas tillsammans och att verksamheten blir bättre på att förverkliga samarbetet i gemensamma uppgifter. Exempel på tillämpning av kollektiv intelligens i mikrosystem är metodiken för smart samarbete[14].

Samarbete mellan grupper, organisationer eller länder kan vara bilateralt samarbete (samverkan mellan två parter) eller multilateralt (flera grupper går samman kring gemensamma mål).[15] Längre samarbeten omgärdas ofta av administrativa delar, för att säkerställa att ett projekt genomförs inom en i förväg bestämd budgetram.

Samarbeten sker till exempel mellan myndigheter och offentliga verksamheter inom samma land[16][17] eller olika,[18][19][20] mellan grupper av individer inom samma eller näraliggande yrken,[21][22] mellan medlemmar inom samma sportlag,[23] mellan akademiska organisationer över landgränser,[24][25][26] mellan länder i ett specifikt område[27][28] eller mellan organisationer på olika nivåer.[29]

Särskilt uppmärksammade är samarbeten mellan politiska organisationer, såsom fackliga organisationer med politiska partier, politiska partier av olika åskådningar (till exempel den svenska alliansen, med början inför riksdagsvalet 2006, något som kan leda till blockpolitik, eller kortare koalitioner såsom Nils Edéns regering 1917-20 med liberaler och socialdemokrater) eller politiska organisationer med tidningar.[30] Ibland används samarbete som ett negativt omdöme av politiska motståndare, då partier associeras med partier som inte är önskvärda.[31]

Samarbeten mellan företag är styrda av särskilda lagar, för att exempelvis förhindra kartellbildning och uppmuntra konkurrens.[32] "Horisontella samarbeten är samarbeten mellan (faktiska eller potentiella) konkurrenter. Vertikala samarbeten är samarbeten mellan företag i olika försäljningsled, t.ex. en leverantör och en återförsäljare."[32] Medan vertikala samarbeten kan gynna konkurrens under vissa omständigheter är horisontella samarbeten allvarligare. Vissa samarbeten är dock inte otillåtna, särskilt om de gynnar konsumenterna.

Bland de samarbeten som har störst konsekvenser på flest människor finns de pakter, unioner och allianser som orsakat och/eller ingåtts i krigstid. Bland de mest omdiskuterade finns: de katolska staterna i Tysk-Romerska riket respektive de protestantiska under trettioåriga kriget, första världskrigets ententen och centralmakterna och andra världskrigets allierade och axelmakterna. Under fredstid finns andra samarbeten såsom Kalmarunionen (ca 1397-1523), Svensk-norska unionen (1814-1905) och Amerikas förenta stater.

Mänskligt samarbete har testats genom flera experiment.

Experimentet med fångarnas dilemma visar att även om alla medlemmar i en grupp skulle få fördelar av att alla samarbeta, kan individer föredra egna fördelar. Å andra sidan visar tester inom experimentell ekonomi att människor samarbetar mer än strikt självintresse skulle tillåta.[33]

Ett skäl kan vara att om experimentet med fångarnas dilemma upprepas, straffas icke-samarbete hårdare medan samarbete belönas mer än enstaka omgångar av fångarnas dilemma skulle tyda på. Det har föreslagits att det är en av mekanismerna bakom komplexa känslor inom högre livsformer.[34][35]

Viss forskning tyder på att rättvisa påverkar mänskligt samarbete. Individer är villiga att bestraffa andra även om det kostar dem själva, om de anser att de blivit orättvist behandlade.[36][37] Sanfey, et al. undersökte 19 individer med magnetisk resonanstomograf medan de lät dem spela Ultimatum-spelet (där en spelare får en summa pengar och ska dela pengarna mellan sig och de andra, nästa spelare kan välja att acceptera eller avböja. I det senare fallet får ingen av spelarna några pengar.) Spelarna placerades mot mänskliga respektive datorstyrda spelare och visade större benägenhet att tacka nej till orättvisa erbjudanden från människor än från datorstyrda spelare.[37]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
  1. ^ Sökning på "kollaboration" Arkiverad 19 september 2016 hämtat från the Wayback Machine., SAOL, läst 10 september 2016
  2. ^ Sökning på "kooperation" Arkiverad 19 september 2016 hämtat från the Wayback Machine., SAOL, läst 10 september 2016
  3. ^ ”samarbete - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/samarbete. Läst 9 februari 2024. 
  4. ^ [a b c d e] Lindenfors, Patrik (2011). Samarbete. Fri Tanke förlag 
  5. ^ Kohn, Alfie (1992). No Contest: The Case Against Competition. Houghton Mifflin Harcourt. sid. 19. ISBN 9780395631256. https://books.google.com/books?id=bLudHIk3gsMC&pg=PA19 
  6. ^ Playfair, J H. ”Cell cooperation in the immune response.”. Clinical and Experimental Immunology 8 (6): sid. 839–856. ISSN 0009-9104. http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC1713032/. Läst 31 augusti 2016. 
  7. ^ Hamilton, W.D. (1964). The Genetical Evolution of Social Behaviour I. Journal of Theoretical Biology, 7, 1-16.
  8. ^ [a b c] Clutton-Brock, T. (2002). Breeding together: Kin selection and mutualism in cooperative vertebrates. Science, 296(5565), 69-72. doi:10.1126/science.296.5565.69
  9. ^ Eliasson, Carina (8 juli 2015). ”Nyheter från Göteborgs universitet”. Göteborgs universitet. Arkiverad från originalet den 16 juli 2015. https://web.archive.org/web/20150716064837/http://www.gu.se/omuniversitetet/aktuellt/nyheter/detalj/slakten-ar-inte-alltid-varst.cid1312428. Läst 31 augusti 2016. 
  10. ^ Sanner, Margareta: Blod tjockare än vatten, http://ltarkiv.lakartidningen.se/1997/temp/pda15864.pdf, Läkartidningen, volym 94, nr 22, 1997
  11. ^ Balshine-Earn, S., Neat, F.C., Reid, H., & Taborsky, M. (1998). Paying to stay or paying to breed? Field evidence for direct benefits of helping behavior in a cooperatively breeding fish. Behavioral Ecology, 9 (5), 432-438.
  12. ^ Sparkman, A. M., Adams, J. R., Steury, T. D., Waits, L. P., & Murray, D. L. (2011). Direct fitness benefits of delayed dispersal in the cooperatively breeding red wolf (Canis rufus). Behavioral Ecology, 22(1), 199-205. doi:10.1093/beheco/arq194
  13. ^ Wedekind, Claus. ”Cooperation Through Image Scoring in Humans”. Cooperation Through Image Scoring in Humans. Science. http://web.ebscohost.com.libproxy.newschool.edu/ehost/detail?sid=f17457e7-09fa-4db9-9c51-31ebac0deeae%40sessionmgr10&vid=1&hid=15&bdata=JnNpdGU9ZWhvc3QtbGl2ZSZzY29wZT1zaXRl. Läst 20 juli 2011. 
  14. ^ Löfgren, Alexander (2022). Smart samarbete - mot meningsskapande mikrosystem. Studentlitteratur. https://www.studentlitteratur.se/kurslitteratur/psykologi/arbets--och-organisationspsykologi/smart-samarbete/. Läst 18 januari 2024 
  15. ^ ”Bilateralt samarbete”. www.sakerhetspolitik.se. Arkiverad från originalet den 9 april 2016. https://web.archive.org/web/20160409090255/http://www.sakerhetspolitik.se/globala-sidor/Ordlista/B/Bilateralt-samarbete/. Läst 31 augusti 2016. 
  16. ^ ”Samarbete för hälsa”. Studentlitteratur. https://www.studentlitteratur.se/#9789144048383/Samarbete+f%25C3%25B6r+h%25C3%25A4lsa. Läst 31 augusti 2016. 
  17. ^ ”Samarbete - Säkerhetspolisen”. www.sakerhetspolisen.se. Arkiverad från originalet den 29 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160829194902/http://www.sakerhetspolisen.se/om-sakerhetspolisen/samarbete.html. Läst 31 augusti 2016. 
  18. ^ ”Internationellt samarbete — Folkhälsomyndigheten”. https://www.folkhalsomyndigheten.se/om-folkhalsomyndigheten/internationellt-samarbete/. Läst 31 augusti 2016. 
  19. ^ Regeringskansliet, Regeringen och (9 december 2014). ”Internationellt rättsligt samarbete”. Regeringskansliet. http://www.regeringen.se/sveriges-regering/justitiedepartementet/internationellt-rattsligt-samarbete/. Läst 31 augusti 2016. 
  20. ^ Försvarsmakten. ”Nordiskt samarbete”. Försvarsmakten. http://www.forsvarsmakten.se/sv/om-myndigheten/vart-arbetssatt/nordiskt-samarbete/. Läst 31 augusti 2016. 
  21. ^ Li Holmström Wirf. ”Inkluderande samarbete i och utanför klassrummet”. https://liu.se/uv/lararrummet/venue/inkluderande-samarbete-i-och-utanfor-klassrummet?l=sv. Läst 31 augusti 2016. 
  22. ^ Samarbete med lärare Arkiverad 11 augusti 2016 hämtat från the Wayback Machine., Skolverket, läst 31 augusti 2016
  23. ^ ”Samarbete i anfall och försvar — SISU Idrottsböcker”. utbildning.sisuidrottsbocker.se. https://utbildning.sisuidrottsbocker.se/handboll/tranare/tranarutbildning/samarbete-i-anfall-och-forsvar/. Läst 31 augusti 2016. 
  24. ^ Europeiskt samarbete Arkiverad 20 september 2016 hämtat från the Wayback Machine., Vetenskapsrådet, läst 31 augusti 2016
  25. ^ ”Internationellt samarbete”. ki.se. http://ki.se/samverkan/internationellt-samarbete. Läst 31 augusti 2016. 
  26. ^ ”Internationellt samarbete | Lunds universitet”. www.lu.se. http://www.lu.se/om-universitetet/internationellt-samarbete. Läst 31 augusti 2016. 
  27. ^ ”Samarbete i Östersjöregionen | Svenska institutet”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160623144612/https://si.se/verksamhetsomraden/ostersjosamarbete/. Läst 31 augusti 2016. 
  28. ^ ”Det officiella nordiska samarbetet — Nordiskt samarbete”. www.norden.org. Arkiverad från originalet den 17 september 2016. https://web.archive.org/web/20160917051630/http://www.norden.org/sv/om-samarbejdet-1/det-officiella-nordiska-samarbetet#. Läst 31 augusti 2016. 
  29. ^ ”Internationellt samarbete - miljömål.se”. www.miljomal.se. http://www.miljomal.se/Vem-gor-vad/Internationellt-samarbete/. Läst 31 augusti 2016. 
  30. ^ Stoddard, Katy (4 maj 2010). ”Newspaper support in UK general elections”. the Guardian. http://www.theguardian.com/news/datablog/2010/may/04/general-election-newspaper-support. Läst 31 augusti 2016. 
  31. ^ ”M-ledaren: Samarbete med rasistiskt SD inte aktuellt”. http://www.svd.se/m-ledaren-samarbete-med-sd-inte-aktuellt. Läst 31 augusti 2016. 
  32. ^ [a b] ”Samarbete som begränsar konkurrensen | Konkurrensverket”. www.konkurrensverket.se. http://www.konkurrensverket.se/konkurrens/om-konkurrensreglerna/samarbete-som-begransar-konkurrensen/. Läst 31 augusti 2016. 
  33. ^ van den Assem, van Dolder, and Thaler (2012). Split or Steal? Cooperative Behavior when the Stakes are Large. 
  34. ^ Olsen, Harrington, and Siegelmann (2010). Conspecific Emotional Cooperation Biases Population Dynamics: A Cellular Automata Approach. https://scholar.google.com/scholar?q=Conspecific+Emotional+Cooperation+Biases+Population+Dynamics:+A+Cellular+Automata+Approach&oe=utf-8&rls=org.mozilla:en-US:official&client=firefox-a&um=1&ie=UTF-8&sa=N&hl=en&tab=ws. 
  35. ^ Harrington, Olsen, and Siegelmann (2011). Communicated Somatic Markers Benefit the Individual and the Species. 
  36. ^ Fehr, Ernst. ”Altruistic punishment in humans”. Altruistic punishment in humans. Macmillan Magazines Ltd. Arkiverad från originalet den 29 september 2011. https://web.archive.org/web/20110929173649/http://129.3.20.41/eps/mic/papers/0305/0305006.pdf. Läst 20 juli 2011. 
  37. ^ [a b] Sanfey, Alan G.. ”The Neural Basis of Economic Decision-Making in the Ultimatum Game”. The Neural Basis of Economic Decision-Making in the Ultimatum Game. Science. http://www.pni.princeton.edu/ncc/PDFs/Neural%20Economics/Sanfey%20et%20al%20(Science%2003).pdf. Läst 20 juli 2011. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]