Kriminalteknik – Wikipedia
Kriminalteknik, även forensik,[1] är den sammanfattande benämningen av de tekniska undersökningsmetoder som används av polisen i samband med brottsundersökningar.[2] I denna del av brottsbekämpningen är naturvetenskapliga arbetsmetoder och analysmetoder i centrum.
Områden
[redigera | redigera wikitext]Rubriken kriminalteknik rymmer många olika avdelningar och yrken, bland annat:
- fingeravtryck - inkl. skoavtryck, däckspår, mm (sorteras in under identifikation)
- kriminallab - inkl serologi (gruppering av kroppsvätskor), DNA-testning (sorteras in under identifikation)
- grafologi, dvs analys av handstil, förfalskade dokument, mm
- rättspsykiatri
- ballistik - inkl. identifiering av vapen
- rättsmedicin
- toxikologi
- brandtekniker
- rättsantropologi
- bildbehandling - inkl. kontroll av övervakningskameror, mm
- IT-forensiker
- rättsarkivarie
- gärningsmannaprofilering
- brottsplatsundersökare - inkl. insamlande av spår, analys, slutsatser på brottsplatsen, mm
Förutom de strikt vetenskapliga disciplinerna finns ett antal områden som ändå betraktas som en del av kriminalteknik: förhörsteknik, vittnespsykologi, etc.
Se även
[redigera | redigera wikitext]- Kriminologi
- TV-serien CSI: Crime Scene Investigation
- Lincoln Rhyme - kriminaltekniker i Jeffery Deavers romaner
- Brandhärdshund
- ID-hund
- Likhund
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”forensik”. svenska.se. https://svenska.se/tre/?sok=forensik&pz=1. Läst 7 september 2018.
- ^ ”kriminalteknik”. ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/kriminalteknik. Läst 7 september 2018.