Kryolit – Wikipedia

Kryolit
Kryolit från Ivigtut, Grönland.
Kategori	Halidmineral
Dana klassificering	11.6.1.1
Strunz klassificering	03.CB.15
Kemisk formel	Na3AlF6
Färg	Vit, ibland brunaktig/rödaktig
Förekomstsätt	Vanligen massiv, grovt granulär
Kristallstruktur	Monoklina
Tvillingbildning	Vanliga
Spaltning	Ingen observerad
Brott	Ojämnt
Hållbarhet	Skör
Hårdhet (Mohs)	2,5–3
Glans	Glasglans
Ljusbrytning	nα=1,339 nβ=1,339 nγ=1,340
Dubbelbrytning	δ=0,001
Optisk karaktär	Tvåaxligt negativ
Transparens	Transparent till genomskinlig
Fluorescens	Vid uppvärmning
Streckfärg	Vit
Specifik vikt	2,95–3,0
Smältpunkt	1012°C
Typlokal	Ivittuut Grönland
Referenser	[1] [2]

Kryolit är ett mineral med formeln Na₃AlF₆, sammansatt av natrium (32,9 %), aluminium (12,8 %) och fluor (54,3%), som framför allt har använts som hjälpämne vid framställning av aluminium.

Kryolit är vanligen vit, halvt genomskinlig men ibland är färgen rödaktig, brunaktig eller nästan svart. Namnet kommer av att mineralet nedsänkt i vatten har ett isliknande utseende. Jämför dess brytningsindex med vattnets n=1,333 och isens (@ 0 °C) n_ω=1,3091 n_ε=1,3105. I tunna splitter smälter kryoliten i lågan av ett stearinljus.

Kryoliten kristalliserar monoklint, nästan i kubform. Vid 560 °C övergår kryoliten från monoklina till kubiska kristallsystemet vilket kan användas som en geologisk termometer.

Kryolit förekommer från nästan ren kryolit till sammankittade med järnspat och kvarts och andra mineral såsom blyglans, zinkblände, svavel- och kopparkis. Järnspaten förekommer, som den huvudsakliga föroreningen, i mängder upp till 20 %. Dessutom förekommer i förorenad kryolit mindre mängder av ett stort antal andra mineral, av vilka många ej påträffats på andra ställen än tillsammans med eller i närheten av kryolitförekomster.

Den förnämsta fyndorten är Ivigtut på Grönland, där kryolitet utgör en massa med oregelbunden begränsning och där brytning förekommit sedan mitten av 1800-talet i dagbrott. Gruvan lades ned 1987.

I mindre mängder finns den även i Colorado, USA och i Ural.

Kryolit fick sin första praktiska användning då professor Julius Thomsen år 1852 påvisade att den kunde användas för tillverkning av soda^[3] och under 1800-talet var detta den huvudsakliga användningen.

Senare har ren kryolit brukats som elektrolyt vid tillverkning av aluminium. Numera framställs elektrolyten syntetiskt. Vidare kan kryolit användas vid emaljering av järnvaror, framställning av mjölkglas samt insektdödande växtskyddsmedel.

Osteofluoros är en benmassesjukdom som orsakas av överintag av fluorider. Den upptäcktes först hos personer som arbetade med kryolitkrossning och -raffinering.

Meyers varulexikon, Forum, 1952

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Cryolite, 25 oktober 2011.