Labiodental konsonant – Wikipedia

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Labiodentala konsonanter (ytterst av latin labium, ’läpp’ och dens, ’tand’) är en grupp av konsonanta språkljud som uttalas antingen genom att underläppen förs samman med överkäkens tänder, eller motsvarande för överläpp och underkäkens tänder.

I svenskan finns tre labiodentala konsonanter:

• en assimilationsalstrad nasal: [ɱ] (variant av /m/- och /n/-fonemen före andra labiodentala konsonanter), samt
• två frikativor kopplade till varsitt eget fonem: tonande [v] och tonlös [f].

• Artikulationsställe
• Internationella fonetiska alfabetet