Leken – Wikipedia
Sjön Leken i Kilsbergen. | |
Geografiskt läge | |
---|---|
Land | Sverige |
Län | Örebro län |
Kommun | Karlskoga kommun |
Lekebergs kommun | |
Landskap | Närke |
Socken | Hidinge socken |
Koordinater | |
WGS 84 | 59°16′38″N 14°46′36″Ö / 59.27710°N 14.77677°Ö |
SWEREF 99 TM | 6570929, 487278 |
Mått | |
Areal | 1,11 km² [1] |
Höjd | 156 m ö.h. [2] |
Strandlinje | 6,64 km [2] |
Medeldjup | 3,3 m [1] |
Maxdjup | 8 m [1] |
Volym | 3 788 000 m³ [1] |
Flöden | |
Huvudavrinningsområde | Norrströms huvudavrinningsområde (61000) |
Utflöde | Lekhytteån |
VattendragsID (VDRID) | 656786-144723 |
Status[1] | |
Ekologisk status | God |
Kemisk status (exkl. kvicksilver) | God |
Miljöproblem[2] | |
Försurning | Ja |
Övergödning | Nej |
Miljögifter (exkl. kvicksilver) | Nej |
Främmande arter | Nej |
Kontinuitetsförändringar | Ja |
Källa | VISS (SE657224-144245) |
Övrigt | |
SjöID | 657224-144245 |
ID vattenförekomst | SE657224-144245 |
Vattenytans ID (VYID) | 657336-144137 |
Vattendistrikt | Vattenmyndigheten Norra Östersjön (SE3) |
Limnisk ekoregion | Sydöst, söder om norrlandsgränsen, inom vattendelaren till Östersjöns avrinningsområde, under 200 m ö.h. |
Delavrinningsområde | |
Delavrinning ID (AROID) | 657403-144216 |
Namn | Utloppet av Leken |
Areal | 16,64 km² |
Vattenytor | 1,11 km² |
Sjöprocent | 6,67 % |
Ackumulerad areal uppströms | 16,64 km² |
Biflödesordning | 3 |
Utflöde | Lekhytteån |
VattendragsID (VDRID) | 656786-144723 |
Avstånd till havet | 248 km |
Medelhöjd | 194 m ö.h. |
Område nedströms | 657153-144493 |
Källor | [3][4][5] |
Leken är en sjö strax norr om E18 ca 3 mil väster om Örebro i Karlskoga kommun och Lekebergs kommun i Närke och ingår i Norrströms huvudavrinningsområde. Sjön är 8 meter djup, har en yta på 1,11 kvadratkilometer och befinner sig 156 meter över havet. Sjön avvattnas av vattendraget Lekhytteån. Vid provfiske har abborre, gädda och mört fångats i sjön.[6]
Sjön är ca 3 km lång och 500 meter bred. Längs norra strandlinjen finns en mycket populär allmän badplats. Annars domineras omgivningarna av fritidshus för främst örebroare. Sjöns utlopp är Lekhytteån som mynnar i Garphytteån strax innan den når Svartån. Fiskbeståndet är huvudsak gädda, abborre och mört, men det finns ett bestånd av sutare och lake också. Tidigare fanns det ett rikt bestånd av kräftor.
Delavrinningsområde
[redigera | redigera wikitext]Leken ingår i delavrinningsområde (657403-144216) som SMHI kallar för Utloppet av Leken. Medelhöjden är 194 meter över havet och ytan är 16,64 kvadratkilometer. Det finns inga avrinningsområden uppströms utan avrinningsområdet är högsta punkten. Lekhytteån som avvattnar avrinningsområdet har biflödesordning 3, vilket innebär att vattnet flödar genom totalt 3 vattendrag innan det når havet efter 248 kilometer.[5] Avrinningsområdet består mestadels av skog (86 procent). Avrinningsområdet har 1,11 kvadratkilometer vattenytor vilket ger det en sjöprocent på 6,7 procent.[4]
Se även
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”Sjölyftet” (Microsoft Excel). SMHI. http://www.smhi.se/polopoly_fs/1.11384!Sjolista.xls. Läst 10 december 2012.
- ^ [a b] ”Ladda ner data från Svenskt vattenarkiv – Vattenytor (SVAR 2012)” (Esri Shape). SMHI. http://www.smhi.se/polopoly_fs/1.31148!/Menu/general/extGroup/attachmentColHold/mainCol1/file/Vy_y_2012_2c.zip. Läst 7 oktober 2012.
- ^ ”Ladda ner data från Svenskt vattenarkiv – Ackumulerade delavrinningsområden (SVAR 2010)” (Esri Shape). SMHI. http://www.smhi.se/polopoly_fs/1.22092!svaro_2010_2.zip. Läst 7 oktober 2012.
- ^ [a b] ”Ladda ner data från Svenskt vattenarkiv – delavrinningsområden (SVAR 2010)” (Esri Shape). SMHI. http://www.smhi.se/polopoly_fs/1.20768!/Menu/general/extGroup/attachmentColHold/mainCol1/file/aro_y_2010_2.zip. Läst 7 oktober 2012.
- ^ [a b] ”Ladda ner data från Svenskt vattenarkiv – Delavrinningsområden (SVAR 2012)” (Esri Shape). SMHI. http://www.smhi.se/polopoly_fs/1.24469!/Menu/general/extGroup/attachmentColHold/mainCol1/file/aro_y_2012_2.zip. Läst 7 oktober 2012.
- ^ ”Fångst arter förekomst” (Sökmotor). SLU. http://aquarapport.slu.se/default.aspx?ID=3. Läst 7 oktober 2012.