Lew Sapieha – Wikipedia

Lew Sapieha
Född4 april 1557[1][2]
Astroŭna
Död7 juli 1633[3][1][4] (76 år)
Vilnius[5]
BegravdChurch of St. Michael, Vilnius[1]
Medborgare iStorfurstendömet Litauen och Polsk-litauiska samväldet
SysselsättningDiplomat, politiker, militär
Befattning
Marshal of the Court of the Grand Duchy of Lithuania
Staroste de Mohylew
Staroste de Slonim
Kunglig sekreterare
Polsk elektor
Liste over marskalkene i Sejmen 1548-1793
1582 års Sejm
Deputerad till den första polska republikens sejm
1590/1591 års Sejm och 1597 års Sejm
Great Scribe of Lithuania (1581–1585)[6]
Deputy Chancellor of the Grand Duchy of Lithuania‎ (1585–1589)[7]
Storfurstendömet Litauens storkansler (1589–1623)[8][9]
Starosta daugielski (–1595)[10]
Staroste de Brest-Litovsk (1618–1623)[11]
Vilnius vojvod (1623–1633)[12][9]
Litauens storhetman (1625–1633)[13]
MakaDorota Firlej
(g. 1586–1591, makas/makes död)[1]
Halaszka Radziwiłł
(g. 1599–1611, makas/makes död)[14][1]
BarnKatarzyna Sapieha (f. 1586)[15]
Krzysztof Sapieha (f. 1588)[15]
Jan Stanisław Sapieha (f. 1589)[15]
Andrzej Sapieha (f. 1591)[15]
Anna Sapieha (f. 1603)[16]
Mikołaj Sapieha (f. 1606)[16]
Krzysztof Michał Sapieha (f. 1607)[16]
Kazimierz Leon Sapieha (f. 1609)[16]
FöräldrarIwan Sapieha[1]
Bahdana Drutskaya-Kanoplya[1][17]
Heraldiskt vapen
Redigera Wikidata

Lew Sapieha, född 4 april 1557, död 7 juli 1633 i Vilnius, var storkansler av Litauen.

Sapieha deltog under Stefan Batory i kriget med Moskva och medverkade efter dennes död till Sigismunds val till kung av Polen. År 1600 företog han en diplomatisk resa till Moskva och utgav i Vilnius de litauiska statuterna. År 1625 försökte han fåfängt hindra Gustav II Adolfs framryckande i Litauen.

  1. ^ [a b c d e f g] Гісторыя Сапегаў : жыццяпісы, маёнткі, фундацыі, Viktar Chursik, 2017, s. 52, ISBN 978-985-7025-75-6.[källa från Wikidata]
  2. ^ Andrzej Rachuba (red.), Urzędnicy Wielkiego Księstwa Litewskiego. Spisy, t. VIII, Ziemia brzeska i województwo brzeskie XIV‒XVIII wiek, 2020, s. 183, ISBN 978-83-65880-89-5, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ Sapieha, Leo, vol. 28, Biographisches Lexikon des Kaiserthums Oesterreich, s. 239.[källa från Wikidata]
  4. ^ Józef Wolff (red.), Senatorowie i dygnitarze Wielkiego Księstwa Litewskiego 1386—1795, 1885, s. 74, 151, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ Sejm-Wielki.pl profil-ID: 5.731.174.[källa från Wikidata]
  6. ^ Józef Wolff (red.), Senatorowie i dygnitarze Wielkiego Księstwa Litewskiego 1386—1795, 1885, s. 271, läs online.[källa från Wikidata]
  7. ^ Józef Wolff (red.), Senatorowie i dygnitarze Wielkiego Księstwa Litewskiego 1386—1795, 1885, s. 163, läs online.[källa från Wikidata]
  8. ^ Józef Wolff (red.), Senatorowie i dygnitarze Wielkiego Księstwa Litewskiego 1386—1795, 1885, s. 161, läs online.[källa från Wikidata]
  9. ^ [a b] Stanisław Ptaszycki, Dzieje rodów litewskich jako materyał do archeologii historycznéj, Ateneum, 1887, s. 529, läs online.[källa från Wikidata]
  10. ^ Józef Wolff (red.), Pacowie : materyjały historyczno-genealogiczne, 1885, s. 46, läs online.[källa från Wikidata]
  11. ^ Andrzej Rachuba (red.), Urzędnicy Wielkiego Księstwa Litewskiego. Spisy, t. VIII, Ziemia brzeska i województwo brzeskie XIV‒XVIII wiek, 2020, s. 183–184, ISBN 978-83-65880-89-5, läs online.[källa från Wikidata]
  12. ^ Józef Wolff (red.), Senatorowie i dygnitarze Wielkiego Księstwa Litewskiego 1386—1795, 1885, s. 74, läs online.[källa från Wikidata]
  13. ^ Józef Wolff (red.), Senatorowie i dygnitarze Wielkiego Księstwa Litewskiego 1386—1795, 1885, s. 151, läs online.[källa från Wikidata]
  14. ^ Radziwiłłowie herbu Trąby, Archiwum Główne Akt Dawnych och Wydawnictwo DiG, 1996, ISBN 83-85490-62-0, läs online.[källa från Wikidata]
  15. ^ [a b c d] Гісторыя Сапегаў : жыццяпісы, маёнткі, фундацыі, Viktar Chursik, 2017, s. 56, ISBN 978-985-7025-75-6.[källa från Wikidata]
  16. ^ [a b c d] Гісторыя Сапегаў : жыццяпісы, маёнткі, фундацыі, Viktar Chursik, 2017, s. 57, ISBN 978-985-7025-75-6.[källa från Wikidata]
  17. ^ Józef Wolff (red.), Kniaziowie litewsko-ruscy od końca czternastego wieku, 1895, s. 171, läs online.[källa från Wikidata]