Loa Falkman – Wikipedia

Loa Falkman
Loa Falkman i Kungsträdgården i Stockholm den 20 juli 2014.
Född	Carl Johan Falkman 24 juli 1947 (77 år) Stocksund, Stockholms län
Aktiva år	1973–
Maka	Rosy Falkman (1978–idag)
Släktingar	Per Falkman (bror) Malin Falkman (syster)
Betydande roller
Rune Runeberg i Pensionat Oskar Stig Olsson i Icas reklamfilmer Wall-Enberg i Lilla Jönssonligan
Guldbaggen Bästa manliga huvudroll 1995 Pensionat Oskar
Guldmasken Bästa manliga musikalartist 1997 My Fair Lady Bästa manliga skådespelare 2009 Obesvarad kärlek
IMDb SFDb

Carl Johan Loa Falkman, född 24 juli 1947 i Stocksund i Danderyds församling, Stockholms län, är en svensk operasångare (baryton), skådespelare och artist.^[1] Han utnämndes till hovsångare 2003.^[2]

Falkman debuterade efter studier på bland annat Statens musikdramatiska skola på Kungliga Teatern 1973 som Ferdinand i Tintomara av Lars Johan Werle. Han har vid samma scen senare gjort flera av de stora barytonrollerna i operarepertoaren, bland annat som Papageno i Trollflöjten, titelrollen i Don Giovanni, Figaro i Barberaren i Sevilla och titelrollen i Eugen Onegin.^[2]

Sitt internationella genombrott fick Falkman i Paris som Escamillo i Carmen. Han har varit engagerad i stora roller vid flera europeiska operahus. På svenska scener gjorde han under 1990-talet flera uppmärksammade rollprestationer inom opera, operett och musikal, bland de förstnämnda titelrollen i Rigoletto i Malmö, bland de sistnämnda professor Higgins i My Fair Lady på Oscarsteatern i Stockholm. Han har även spelat revy med Lasse Berghagen på Chinateatern. 1999 gjorde han titelrollen i Wozzeck av Alban Berg vid Stockholmsoperan. Uppsättningen finns även inspelad och utgiven på CD.^[2]

Falkman är även utbildad vid Calle Flygare Teaterskola.^[3] Han har haft ledande talroller i flera svenska filmer och tv-serier sedan mitten av 1980-talet, exempelvis i Susanne Biers film Pensionat Oskar och tv-filmen Dödsklockan samt tv-serierna Cleo, Kommissionen och Nisse Hults historiska snedsteg.^[2]

Utöver detta har han även haft en karriär inom populärmusiken. Han kom på sista plats i Melodifestivalen 1990 med låten ”Symfonin”^[4], som blev något av en kulthit. Han blev sedan en del av Melodifestivalen Hall of Fame 2022. Han har sedermera gjort de två albumen Symfonin och Det vackraste (den senare med Jeanette Köhn och Christer Nerfont). På detta område är Falkmans insatser omstridda.

På senare år har Falkman setts som statsminister Rolf G. Johansson i Kommissionen och medverkat i komediserien Nisse Hults historiska snedsteg. Här bör även nämnas rollen som Julius i filmen 7 miljonärer och partiledaren Theo Rosen i TV4-serien Ett gott parti.^[5]

Under några år med början 2012 var Falkman programledare för frågesporten Bit för bit med Loa, som sändes på somrarna i Sveriges radio P2. Säsongen 2012–13 hade han rollerna Albin/Zaza mot Sven Nordin i rollen som George i musikalen La cage aux folles på Oscarsteatern i Stockholm. De fick båda Tidskriften OPERA:s Musikalpris för 2012 för sina rollprestationer.^[6]

Den 16 augusti 2014 medverkade Falkman i Sommar i P1 i Sveriges Radio, något han även gjorde 1983.^[1] Nyårsaftonen 2014 läste Falkman Tennysons Nyårsklockan på Skansen i Stockholm efter Jan Malmsjö, som avsagt sig uppdraget,^[7] han gjorde dock bara detta under ett år; eftersom han med start den 1 februari 2015 spelade Stig i Icas reklamfilmer fram till 2021.^[8] Han fick ingen fortsättning på uppdraget för SVT och hans radioprogram Bit för bit med Loa i SR avslutades också.^[9]

Falkman är gift med dansösen Rosy Falkman Jauckens, med vilken han har sönerna David och Jacob. Han är bror till Per Falkman. Fadern var Carl Falkman (1913–1987) som har skrivit om sin tid som restaurangelev vid Restaurant Horcher i Berlin under 1930-talet.^[10] Modern var Karin Margareta, född Svennberg (1906-2006). Falkmans farfar var arkitekten och sångaren Harald Falkman.^[11] På fritiden sysslar Falkman bland annat med jakt.

Som barn uttalade han sitt namn ”Carl Loa” och därmed fick han sitt smeknamn Loa.^[12]

• Jussi Björlingstipendiet, 1991
• Guldbaggen för bästa manliga huvudroll, för Pensionat Oskar, 1995
•  Litteris et Artibus, 2002
• Hovsångare, 2003
• Guldmasken, 2009
• Tidskriften Opera, 2012^[13]
• Lunds Studentsångförenings solistpris, 2016
• Melodifestivalens Hall of Fame, 2022^[14]

[Redigera Wikidata]

• 1973 – Tintomara
• 1980 – Arresten på Bohus
• 1985 – Maskeradbalen
• 1988 – Askungen
• 2007 – Lawrence Jameson i Rivierans Guldgossar av David Yazbek och Jeffrey Lane, regi Bo Hermansson, Cirkus, Stockholm^[15]
• 2010 – Don Giovanni
• 2011 – Romeo och Julia
• 2012 – Zaza/Albin i La cage aux folles av Jerry Herman och Harvey Fierstein, regi Peter Dalle, Oscarsteatern^[16]
• 2013 – Spök

• Henze, Hans Werner, Boulevard Solitude. Cascavelle. (www.amazon.co.uk). (2 cd).
• Berg, Wozzeck. Carl-Johan Falkman, Sten Wahlund, Marianne Eklöf, Leif Segerstam, dirigent et al. Naxos 8660076-77.
• Schubert, Die Winterreise. Sterling CDA 1670-2.
• Titelrollen i Verdis Falstaff. Med Hillevi Martinpelto, Ingrid Tobiasson med flera. Kungliga hovkapellet. Dirigent Pier Giorgio Morandi. 2008. House of Opera CD12136. (www.operapassion.com). Läst 15 januari 2013.
• Strålande Jul. Carl Johan Falkman med kören Ad Libitum (c) 1985; EMI 1361991(LP) 1361994(MC)
• Julstämning. Loa Falkman (Chistmas music). Mariann MLPCD 1858. Svensk mediedatabas.
• Det vackraste. Loa Falkman med flera. Monarch MMGCD 1.
• Vår tids psalmer. Trippel music. Tripple TMCD 001. (1997)
• Kom i min famn – Loa Falkman sjunger Evert Taube. Sony Music, Columbia 88725414122. (2012)
• Jul. Columbia. (2013)

• Officiell webbplats
• Wikimedia Commons har media som rör Loa Falkman.
  Bilder & media
• Loa Falkman på Svensk mediedatabas
• Loa Falkman på Internet Movie Database (engelska)