Ludvig XII av Frankrike – Wikipedia
Ludvig XII av Frankrike | |
---|---|
Ludvig XII | |
Kung av Frankrike | |
Regeringstid | 7 april 1498 – 1 januari 1515 |
Kröning | 27 maj 1498 |
Företrädare | Karl VIII |
Efterträdare | Frans I |
Hertig av Milano | |
Regeringstid | 6 september 1499 - 16 juni 1512 |
Företrädare | Ludovico Sforza |
Efterträdare | Massimiliano Sforza |
Kung av Neapel | |
Regeringstid | 2 augusti 1501 - 31 januari 1504 |
Företrädare | Frederick |
Efterträdare | Ferdinand III |
Gemåler | Joan av Frankrike Anne, hertiginna av Bretagne Mary of England |
Ätt | Valois-Orléans |
Far | Charles, Duke av Orléans |
Mor | Marie av Cleves |
Född | 27 juni 1462 Château de Blois, Touraine |
Yrke | Kung |
Religion | Romersk katolicism |
Död | 1 januari 1515 ( 52 år) Hôtel des Tournelles |
Begravd | Saint Denis Basilica |
Ludvig XII, fr. Louis XII, kallad ”folkets fader”, på franska le Père du Peuple, född 27 juni 1462, död 1 januari 1515, kung av Frankrike från 1498 och kung av Neapel 1501–1504.
Ludvig XII var son till Karl, hertig av Orléans (som var sonson till Karl V av Frankrike) och Maria av Kleve.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Ludvig deltog 1484-87 i den feodala oppositionen mot Karl VIII, besegrades och fängslades 1487, försonade sig 1490 med kungen och iakttog därefter lojalitet med kungen.
1498 efterträdde han den franske kungen som hans närmaste arvinge. Genom ordonanser 1500, 1501 och 1512 utformades den finansiella och judiciella förvaltningen i Frankrike i särskilda hierarkier. Genom stora rådets instiftande 1498 försåg Ludvig förvaltningen med en högsta domstol. Den lokala självstyrelsen inskränktes, och den lokala kungliga förvaltningen utvidgades i motsvarande grad.
I sin yttre politik fortsatte Ludvig sin föregångares italienska expansionspolitik. Milano erövrades 1499. Han spelade länge en avgörande roll i Italien, men 1513 störtade en allians mellan kejsaren, England, Spanien och påven hans maktställning. Ludvig efterträddes på Frankrikes tron efter sin död av sin kusin Frans.[1]
Han gifte sig 1476 med Jeanne av Frankrike (1464–1505), dotter till Ludvig XI av Frankrike. Sedan Ludvig blivit kung av Frankrike 1498 tvingade han påven att upplösa äktenskapet. Året därpå, 1499, gifte han om sig med Anna av Bretagne (1477–1514), som var änka efter Ludvigs företrädare, Karl VIII av Frankrike. Efter hennes död tillföll hertigdömet Bretagne Frankrike.
Den 9 oktober 1514 ingick den åldrige och tandlöse Ludvig XII sitt tredje äktenskap, denna gång med Maria Tudor, dotter till kung Henrik VII av England.
Barn (med Anna av Bretagne)
[redigera | redigera wikitext]- Claude av Frankrike (1499–1524; gift med Frans I av Frankrike).
- Renée (1510–1575: gift med Hercule II d'Este, son till Alfonso d'Este och Lucrezia Borgia).
- 3 söner, döda som unga.
Anfäder
[redigera | redigera wikitext]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 17. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 710
|