Ludvig XV av Frankrike – Wikipedia

Ludvig XV
Ludvig XV, porträtterad av Maurice Quentin de La Tour 1748.
Kung av Frankrike och Navarra
Regeringstid	1 september 1715–10 maj 1774 58 år och 251 dagar
Kröning	26 oktober 1722 Notre-Dame de Reims
Företrädare	Ludvig XIV
Efterträdare	Ludvig XVI
Gemål	Marie Leszczyńska
Barn	Louise Élisabeth av Frankrike Henriette av Frankrike Marie Louise av Frankrike Ludvig, Dauphin av Frankrike Philippe, hertig av Anjou Adélaïde av Frankrike Victoire av Frankrike Sophie-Philippine Thérèse av Frankrike Louise av Frankrike
Ätt	Huset Bourbon
Far	Ludvig av Frankrike
Mor	Marie-Adélaïde av Savojen
Född	15 februari 1710 Slottet i Versailles, Frankrike
Namnteckning
Död	10 maj 1774 64 år och 84 dagar Slottet i Versailles, Frankrike
Begravd	Klosterkyrkan Saint-Denis, Frankrike
Monogram

Ludvig XV (franska: Louis XV), född 15 februari 1710, död 10 maj 1774, var kung av Frankrike och Navarra från 1715. Han var son till Ludvig le Petit Dauphin (1682–1712) och Marie-Adélaïde av Savojen samt sonsonson till Ludvig XIV.

Ludvig efterträdde som 5-åring sin farfarsfar Ludvig XIV 1715, efter att hans farfar, hans far och hans två äldre bröder avlidit. Genom en skicklig kupp av hertig Ludvigs farfars kusin Filip av Orléans lyckades denne skaffa sig makten över förmyndarstyret under Ludvigs tid som omyndig.^[1]

1723 efter Filips död ersattes regentskapet av en regering under ledning av hertigen av Bourbon. Under det allt starkare missnöjet med dessa sattes landets förhoppningar till Ludvig.^[2]

Ludvig var dock tämligen ointresserad av regeringsbestyren, och överlät redan 1726 huvuddelen av regeringsmakten i sin lärare kardinal Fleurys händer. Hans egna regeringsinsatser inriktades främst mot secret du roi, den bakom de officiella sändebudens rygg drivna hemliga utrikespolitiken, som främst gick ut på att gynna de franska dynastiska intressena.^[2]

I övrigt ägnades kungens tid åt hovlivet med dess jakter, fester med mera. Intresset för sin hustru Marie Leszczyńska sköt han snabbt åt sidan för en lång rad älskarinnor, bland andra Marie-Louise O'Murphy och Albertine-Elisabeth Pater. Särskilt Madame de Pompadour lyckades från 1745 få ett så starkt inflytande över Ludvig, att han efter Fleurys död lät henne ta ledningen även av statsangelägenheterna och fram till sin död 1764 huvudsakligen bestämma valet av statssekreterare, vilka kom att bli de egentliga makthavarna. Även under Madame du Barrys styre lät han henne tillsätta statssekreterarna, med den skillnaden att Madame du Barry till skillnad från sin företrädare saknade politiskt intresse och begåvning.^[2]

Landets finanser ödelades i och med de långvariga krigen, och de franska kolonierna i Amerika och Indien gick förlorade. Hovets slöseri väckte opposition och det kom att växa fram en opinionsstorm, ledd av män såsom Rousseau och Voltaire, med krav på ekonomisk och politisk frihet.

Ludvig XV avled i smittkoppor 1774. Han efterträddes av sin sonson, Ludvig XVI av Frankrike. Han var farfar även till Ludvig XVIII och Karl X.

Gift 1725 med Marie Leszczyńska, dotter till kung Stanislaw I Leszczynski av Polen.

1. tvillingarna Louise Élisabeth av Frankrike (1727–1759) och Anne Henriette av Frankrike (1727–1752)
2. Marie Louise av Frankrike (1728–1733)
3. Ludvig av Frankrike; dauphin (1729-1765)
4. Philippe av Frankrike, hertig av Anjou. (1730–1733)
5. Marie Adélaïde av Frankrike (1732–1800)
6. Victoire Louise Marie Thérèse av Frankrike (1733–1799)
7. Sophie Philippine Élisabeth Justine av Frankrike (1734–1782)
8. Marie Thérèse Félicité av Frankrike (1736–1744)
9. Louise Marie av Frankrike (1737–1787) och saligförklarad abbedissa av Saint Denis.

• 1732–1742: Louise Julie de Mailly
• 1738–1741: Pauline Félicité de Mailly
• 1742–1744: Marie Anne de Mailly
• 1742–1745: Diane Adélaïde de Mailly
• 1745–1764: Madame de Pompadour
• 1769–1774: Madame du Barry

• Wikimedia Commons har media som rör Ludvig XV av Frankrike.
  Bilder & media