Maiao – Wikipedia

Maiao (franska île Maiao, tidigare Tupuaemanu) är en ö i Franska Polynesien i Stilla havet.

Maiao är en ö i ögruppen Sällskapsöarna och ligger cirka 75 km väster om Moorea och cirka 120 km öster om Tahiti.

Ön har en area om cirka 9 km². På ön finns det cirka 300 invånare som alla bor i huvudorten Taora o mere.

Högsta höjden ligger nära Autii med cirka 150 m ö.h.. Maiao har två inre laguner, den ena vid namn Lac Roto Iti som finns i norr och den andra vid namn Lac Roto Rahi som finns i öst. Båda har förbindelser med en yttre lagun genom naturliga kanaler.

Maiao saknar flygplats och kan endast nås med fartyg. Ön tillhör förvaltningsmässigt Moorea.

Maiao beboddes troligen av polynesier redan på 900-talet. Ön upptäcktes av Samuel Wallis år 1767.

Ön är känd för sina rikliga Pandanusträd som används som takmaterial till de traditionella tahitiska fale (hus).

1843 blev Maiao tillsammans med övriga öar i Sällskapsöarna en fransk koloni och 1903 införlivades ön tillsammans med övriga öar i det nyskapade Établissements Français de l'Océanie (Franska Oceanien).

• om Maiao
• Franska Polynesiens förvaltning om Maiao