Matthias Iser – Wikipedia

Biskop
Matthias Iser
KyrkaSvenska kyrkan

StiftVästerås stift
Period17111725
FöreträdarePetrus Malmberg
EfterträdareSven Cameen

Prästvigd1673
Akademisk titelTeologie doktor
Född7 oktober 1645
Död10 februari 1725

Matthias Johannis Iser, född 7 oktober 1645, död 10 februari 1725, var en svensk kyrkoman.

Iser föddes på Skåls gård i Alsters socken som son till komministern i Väse och Alster Johannes Johannis Iser och hans hustru Märta Svensdotter Ekeblad. Han skall i ungdomen visat sådant ointresse för studier att hans far satte honom i hantverkslära; detta skall dock ha väckt hans intresse för studier, och 1663 inskrevs han vid Uppsala universitet.

Efter att 1672 ha vunnit magistergraden, och 1673 prästvigts i Karlstad, blev han 14 december 1674 pastor vid Livregementet till häst. Han följde regementet under kriget i Skåne, där han skall ha vunnit Karl XI:s uppmärksamhet, och utnämndes 1676 till hovpredikant. År 1678 utnämndes han till domprost i Göteborg av kungen, men då utnämningen visade sig strida mot reglerna för prästval, blev han i stället utsedd till kyrkoherde i Maria församling i Stockholm, varifrån han 1681 förflyttades till Storkyrkoförsamlingen, med Lovö socken som prebende. Vid jubelfesten i Uppsala 1693 promoverades han till teologie doktor,[1] och genom fullmakt undertecknad av Karl XII i Bender 21 april 1711 utsågs han till biskop i Västerås stift.

Iser gifte sig 1677 med Margareta Nyman, dotter till en handelsman i Falun. Deras barn adlades 8 februari 1689 för faderns förtjänster, och introducerades 1697 på riddarhuset under adliga namnet Iserhielm.

  1. ^ ”Upsala den 4 Martii”. Ordinarie Stockholmiske Post-Tijdender: s. 8. 6 mars 1693. https://tidningar.kb.se/2979645/1693-03-06/edition/145134/part/1/page/8/.