Metan i jordens atmosfär – Wikipedia

Metan i atmosfären är en av de viktigaste växthusgaserna. Metan är en gas som per volymsandel beräknas fånga 29 gånger mer värme än koldioxid sett över en hundra års period.^[1] Då koncentrationen av metan (1,8-1,9 ppm) är cirka 200 gånger lägre än koncentrationen av koldioxid (410--420 ppm) så har koldioxid dock större inverkan som växthusgas än metan.

Koncentrationen är högre i norra hemisfären eftersom det finns mycket fler källor till metan på de stora landmassorna där. Den globala halten metan har ökat till att vara minst 2,5 gånger så mycket sedan före industrialismen.^[2]

Metan skapas nära marken för att sedan stiga i höjd till stratosfären i tropikerna. Tidigt i jordens historia så bildades metan i atmosfären via vulkanisk aktivitet. Vetenskapen tror att gasen har del i den tidiga atmosfären och bildandet av livsdugliga organismer.^[3]

Koncentrationen av metan i atmosfären har ökat med ungefär 150% sedan år 1750 och står för nu 20% av strålningspåverkan av de långlivade växthusgaserna.^[4] Enligt NOAA så har halter uppmätts till 1890 ppb på Irland, Norra Hemisfären och 1760 ppb på Tasmanien, Södra Hemisfären.

Forskare har förundrats över att det har varit mer metanutsläpp i atmosfären än vad industrier och andra metankällor kan producera, men har nyligen (2017) hittat en oväntad källa i haven. Marina mikrober är orsaken till detta överskott av metan^[5].

Källor

^ ”"Climate Change 2013: The Physical Science Basis - Anthropogenic and Natural Radiative Forcing Supplementary Material" (PDF). Cambridge University Press.”. http://www.climatechange2013.org/images/report/WG1AR5_Ch08SM_FINAL.pdf. Läst 2016 12 13.
^ ”"Climate Change 2013: The Physical Science Basis - Summary for Policymakers" (PDF). Cambridge University Press”. Arkiverad från originalet den 26 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140226155600/http://www.climatechange2013.org/images/report/WG1AR5_SPM_FINAL.pdf. Läst 13 december 2016.
^ ”Nasa earthobservatory”. http://earthobservatory.nasa.gov/IOTD/view.php?id=5270. Läst 2016 15 12.
^ ”IPCC Third Assessment Report - Climate Change 2001”. www.grida.no. Arkiverad från originalet den 2 april 2015. https://web.archive.org/web/20150402160534/http://www.grida.no/publications/other/ipcc_tar/?src=%2Fclimate%2Fipcc_tar%2Fwg1%2F017.htm. Läst 18 december 2016.
^ ”Researchers establish long-sought source of ocean methane: An abundant enzyme in marine microbes may be responsible for production of the greenhouse gas” (på engelska). ScienceDaily. https://www.sciencedaily.com/releases/2017/12/171207141635.htm. Läst 9 december 2017.

[1] ”"Climate Change 2013: The Physical Science Basis - Anthropogenic and Natural Radiative Forcing Supplementary Material" (PDF). Cambridge University Press.”. http://www.climatechange2013.org/images/report/WG1AR5_Ch08SM_FINAL.pdf. Läst 2016 12 13.

[2] ”"Climate Change 2013: The Physical Science Basis - Summary for Policymakers" (PDF). Cambridge University Press”. Arkiverad från originalet den 26 februari 2014. https://web.archive.org/web/20140226155600/http://www.climatechange2013.org/images/report/WG1AR5_SPM_FINAL.pdf. Läst 13 december 2016.

[3] ”Nasa earthobservatory”. http://earthobservatory.nasa.gov/IOTD/view.php?id=5270. Läst 2016 15 12.

[4] ”IPCC Third Assessment Report - Climate Change 2001”. www.grida.no. Arkiverad från originalet den 2 april 2015. https://web.archive.org/web/20150402160534/http://www.grida.no/publications/other/ipcc_tar/?src=%2Fclimate%2Fipcc_tar%2Fwg1%2F017.htm. Läst 18 december 2016.

[5] ”Researchers establish long-sought source of ocean methane: An abundant enzyme in marine microbes may be responsible for production of the greenhouse gas” (på engelska). ScienceDaily. https://www.sciencedaily.com/releases/2017/12/171207141635.htm. Läst 9 december 2017.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]