Nascar Winston Cup Series 1973 |
|
Allmän information |
---|
Plats | USA |
---|
Säsongsnummer | 25 |
---|
Antal race | 28 |
---|
Start | 21 januari |
---|
Slut | 20 oktober |
---|
Bilar |
---|
Chassin | [a] |
---|
Motorer | Se ovan. |
---|
Däckleverantör(er) | |
---|
Deltagande |
---|
Mästare |
---|
Förarmästerskapet | Benny Parsons |
---|
Märkesmästerskapet | Chevrolet |
---|
Årets rookie | Lennie Pond[1] |
---|
◄ 1973 ► |
---|
Nascar Winston Cup Series 1973 var den 25:e upplagan av den främsta divisionen av professionell stockcarracing i USA sanktionerad av National Association for Stock Car Auto Racing.
Säsongen bestod av 28 race och inleddes 21 januari på Riverside International Raceway i Kalifornien och avslutades 20 oktober på North Carolina Motor Speedway. Serien vanns av Benny Parsons i en Chevrolet körande för DeWitt Racing. Parsons stod bara som segrare i ett lopp (Volunteer 500) men vann på poäng.[2] Det var hans enda mästerskapsseger.
Det var ursprungligen 31 lopp i tävlingskalendern. Under säsongen ströks tre lopp av olika orsaker och enbart 28 kördes. Dom lopp som ströks var Miller High Life 500, Northern 300 och Yankee 400
Nr | Officiellt namn | Bana | Datum |
1 | Winston Western 500 | Riverside International Raceway, Riverside, Kalifornien | 21 januari |
| 125 Mile Qualifying Races | Daytona International Speedway, Daytona Beach, Florida | 15 februari |
2 | Daytona 500 | 18 februari |
3 | Richmond 500 | Richmond Fairgrounds Raceway, Richmond, Virginia | 25 februari |
4 | Carolina 500 | North Carolina Motor Speedway, Rockingham, North Carolina | 18 mars |
5 | Southeastern 500 | Bristol International Speedway, Bristol, Tennessee | 25 mars |
6 | Atlanta 500 | Atlanta International Raceway, Hampton, Georgia | 1 april |
7 | Gwyn Staley 400 | North Wilkesboro Speedway, North Wilkesboro, North Carolina | 8 april |
8 | Rebel 500 | Darlington Raceway, Darlington, South Carolina | 15 april |
9 | Virginia 500 | Martinsville Speedway, Ridgeway, Virginia | 29 april |
10 | Winston 500 | Alabama International Motor Speedway, Talladega, Alabama | 6 maj |
11 | Music City USA 420 | Fairgrounds Speedway, Nashville, Tennessee | 12 maj |
12 | World 600 | Charlotte Motor Speedway, Concord, North Carolina | 27 maj |
13 | Mason-Dixon 500 | Dover Downs International Speedway, Dover, Delaware | 3 juni |
14 | Alamo 500 | Texas World Speedway, College Station, Texas | 10 juni |
15 | Tuborg 400 | Riverside International Raceway, Riverside, Kalifornien | 17 juni |
16 | Motor State 400 | Michigan International Speedway, Brooklyn, Michigan | 24 juni |
17 | Medal of Honor Firecracker 400 | Daytona International Speedway, Daytona Beach, Florida | 4 juli |
18 | Volunteer 500 | Bristol International Speedway, Bristol, Tennessee | 8 juli |
19 | Dixie 500 | Atlanta International Raceway, Hampton, Georgia | 22 juli |
20 | Talladega 500 | Alabama International Motor Speedway, Talladega, Alabama | 12 augusti |
21 | Nashville 420 | Fairgrounds Speedway, Nashville, Tennessee | 25 augusti |
22 | Southern 500 | Darlington Raceway, Darlington, South Carolina | 3 september |
23 | Capital City 500 | Richmond Fairgrounds Raceway, Richmond, Virginia | 9 september |
24 | Delaware 500 | Dover Downs International Speedway, Dover, Delaware | 16 september |
25 | Wilkes 400 | North Wilkesboro Speedway, North Wilkesboro, North Carolina | 23 september |
26 | Old Dominion 500 | Martinsville Speedway, Ridgeway, Virginia | 30 september |
27 | National 500 | Charlotte Motor Speedway, Concord, North Carolina | 7 oktober |
28 | American 500 | North Carolina Motor Speedway, Rockingham, North Carolina | 21 oktober |
Plats | Förare | Starter | Vinster | Top 5 | Top 10 | Pole | Varv | Prispengar | Poäng | +\- |
1 | Benny Parsons | 28 | 1 | 15 | 21 | 0 | 374 | $182 321 | 7173,8 | |
2 | Cale Yarborough | 28 | 4 | 16 | 19 | 5 | 3167 | $267 513 | 7106,65 | –67 |
3 | Cecil Gordon | 28 | 0 | 8 | 18 | 0 | 5 | $102 120 | 7046,8 | –127 |
4 | James Hylton | 28 | 0 | 1 | 11 | 0 | 1 | $82 512 | 6972,75 | –201 |
5 | Richard Petty | 28 | 6 | 15 | 17 | 3 | 1815 | $234 389 | 6877,95 | –296 |
6 | Buddy Baker | 27 | 2 | 16 | 20 | 5 | 976 | $190 531 | 6327,6 | –846 |
7 | Bobby Allison | 27 | 2 | 15 | 16 | 6 | 869 | $161 818 | 6272,3 | –902 |
8 | Walter Ballard | 28 | 0 | 0 | 4 | 0 | 5 | $53 875 | 5955,7 | –1218 |
9 | Elmo Langley | 27 | 0 | 0 | 4 | 0 | 0 | $49 542 | 5826,85 | –1347 |
10 | J.D. McDuffie | 27 | 0 | 3 | 10 | 0 | 11 | $56 140 | 5743,9 | –1430 |
11 | Jabe Thomas | 25 | 0 | 0 | 1 | 0 | 0 | $42 955 | 5637 | –1537 |
12 | Buddy Arrington | 26 | 0 | 1 | 4 | 0 | 0 | $40 877 | 5483,9 | –1690 |
13 | David Pearson | 18 | 11 | 14 | 14 | 8 | 2658 | $228 408 | 5382,8 | –1791 |
14 | Henley Gray | 24 | 0 | 0 | 4 | 0 | 0 | $34 112 | 5215,5 | –1958 |
15 | Richard Childress | 25 | 0 | 1 | 2 | 0 | 1 | $37 880 | 5169,5 | –2004 |
Källor:[3] |
- Notering: Endast dom femton främsta förarna redovisas.
- ^ Listan är ett urval av dom framgångsrikaste bilarna som nyttjades. Enstaka andra märken kunde förekomma.