Nederländska Nya Guinea – Wikipedia

Nederländska Nya Guinea
	Nederländska Nya Guinea
	Nederlands Nieuw-Guinea (Nederländska)
	Flagga
	Valspråk: Setia, Djudjur, Mesra (Indonesiaka)
	Nationalsång: ''Wilhelmus; "Wilhelm" (Officiell) Hai Tanahku Papua; "O, mitt land Papua" (Föreslagen)
Huvudstad	Hollandia
Språk	Nederländska; Diverse papuanska och austronesiska språk
Religion	Kristendom (officiell), Animism Folk; Etnisk;
Bildades	27 december 1949 ;
Upphörde	1 oktober 1962 ;
Areal	420 540 kvadratkilometer (162 371 engelska kvadratmil) km² ;
Valuta	Nederländska Nya Guinea-gulden

Nederländska Nya Guinea (nederländska: Nederlands Nieuw-Guinea) refererar till Västpapuaregionen då den var en nederländsk besittning åren 1949-1962. Fram till 1949 var den en del av Nederländska Indien. Den blev senare Indonesiens två östligaste provinser, Papua och Papua Barat (administererade som en enda enhet fram till 2003 under namnet Irian Jaya).

Nederländerna behöll Nya Guinea då Indonesien blev självständigt 1949. Nederländarnas argument ändrades med åren. Dels ville Nederländerna använda Nya Guinea för nederländskt inflytande i regionen. Dessutom ville man utveckla Nya Guinea och utmärka sig som en ansvarstagande kolonialmakt.

Indonesien gjorde anspråk på Nya Guinea och förklarade det som sitt territorium. Tvisten om Nya Guinea var en viktig faktor i relationsproblemen mellan Indonesien och Nederländerna vid denna tid. 1962, efter påtryckningar från internationella samfundet samt hot om väpnad konflikt med Indonesien, lämnade Nederländerna området och en serie händelser ledde 1969 till att Nya Guinea annekterades av Indonesien.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 11 februari 2012.

Doel, H.W. van den, Afscheid van Indië. De val van het Nederlandse imperium in Azië (Amsterdam 2001).
Drooglever, P.J., Een daad van vrije keuze. De Papoea’s van westelijk Nieuw-Guinea en de grenzen van het zelfbeschikkingsrecht (Amsterdam 2005).
Henderson, William, West New Guinea. The dispute and its settlement (South Orange 1973).
Huydecoper van Nigteveld, J.L.R., Nieuw-Guinea. Het einde van een koloniaal beleid (Den Haag 1990)
Gase, Ronald, Misleiding of zelfbedrog. Een analyse van het Nederlandse Nieuw-Guinea-beleid aan de hand van gesprekken met betrokken politici en diplomaten (Baarn 1984).
Geus, P.B.R. de, De Nieuw-Guinea kwestie. Aspecten van buitenlands beleid en militaire macht (Leiden 1984).
Jansen van Galen, John, Ons laatste oorlogje. Nieuw-Guinea: de Pax Neerlandica, de diplomatieke kruistocht en de vervlogen droom van een Papoea-natie (Weesp 1984).
Klein, W.C. e.a., Nieuw-Guinea, 3 dln. (Den Haag 1953/1954).
Lijphart, Arend, The trauma of decolonization. The Dutch and West New Guinea (New Haven 1966).
Meijer, Hans, Den Haag-Djakarta. De Nederlands Indonesische betrekkingen 1950–1962 (Utrecht 1994).
Idem, "`Het uitverkoren land'. De lotgevallen van de Indo-Europese kolonisten op Nieuw-Guinea 1949–1962", Tijdschrift voor Geschiedenis 112 (1999) 353–384.
Penders, C.L.M., The West New Guinea debacle. Dutch decolonisation and Indonesia 1945–1962, Leiden 2002 KITLV
Schoorl, Pim (red.), Besturen in Nederlands-Nieuw-Guinea 1945 -1962 (Leiden, 1996).
Smit, C., De liquidatie van een imperium. Nederland en Indonesië 1945–1962 (Amsterdam 1962).
van Holst-Pellekaan, R.E., de Regst, I.C. and Bastiaans, I.F.J. (ed.), Patrouilleren voor de Papoea's: de Koninklijke Marine in Nederlands Nieuw-Guinea 1945–1960 (Amsterdam, 1989).
Vlasblom, Dirk, Papoea. Een geschiedenis (Amsterdam 2004).
Wal, Hans van de, Een aanvechtbare en onzekere situatie. De Nederlandse Hervormde Kerk en Nieuw-Guinea 1949–1962 (Hilversum 2006).

Externa länkar

Profile at World Statesman