Flamman – Wikipedia

För andra betydelser, se Flamman (olika betydelser).
Flamman
PublikationstypVeckotidning
Grundad1906
LandSverige
HuvudkontorStockholm
ChefredaktörLeonidas Aretakis
Politisk beteckningOberoende socialistisk
SpråkSvenska
Frekvens1 nummer/vecka
Upplaga (TS)3 200 (2023)
HuvudägareTidningsföreningen Norrskensflamman
Webbplatshttp://www.flamman.se/

Flamman, tidigare Norrskensflamman, är en svensk veckotidning med redaktion i Stockholm. Politiskt betecknar sig tidningen som "oberoende socialistisk". Chefredaktör och ansvarig utgivare är sedan september 2021 Leonidas Aretakis.[1]

Tidningen började ges ut 1906 som socialdemokratisk dagstidning, och har under sin långa historia haft band till flera olika organisationer. Sedan 1990-talet är Flamman en partipolitiskt obunden tidning med utgivning en gång i veckan.

Tidningen ägs av Tidningsföreningen Norrskensflamman. Nedkortningen av namnet från Norrskensflamman till Flamman gjordes 1998.

Historia

[redigera | redigera wikitext]

Bildande

[redigera | redigera wikitext]

Tidningen startades av arbetarrörelsen i Malmfälten 1906 under namnet Norrskensflamman, som partiorgan för Socialdemokraterna i Norrbotten med redaktion i Luleå.

Vid partisplittringen 1917 blev tidningen organ för Sveriges socialdemokratiska vänsterparti, föregångare till dagens Vänsterpartiet. Trots att tidningen var formellt fristående räknades den som partiorgan, och de viktigaste besluten om tidningen fattades inom partiet.

Norrskensflamman var länge den största socialistiska tidningen i Norrbotten, och passerades först vid 1940 av Norrländska Socialdemokraten (NSD). I början var den en utpräglad lokaltidning, som drev "Norrlandsfrågor" om att socialisera järnmalmen, förädla skogen och bygga ut vattenkraften. Samtidigt var det en av de tidningar på vänsterkanten som skrev mest om internationella frågor.

1940 inträffade attentatet mot Norrskensflamman, ett av de grövsta inhemska terroristattentaten i Sveriges historia. Fem människor dog när en mordbrand mot redaktionen, orsakad av tidens antikommunistiska stämningar till följd av Finska vinterkriget, utfördes av fem militärer och en journalist.

1960-talet till 1990-talet

[redigera | redigera wikitext]

På 1960- och 1970-talet drev Norrskensflamman en Moskvalojal linje i strid med förnyarna kring C.-H. Hermansson i VPK-ledningen. Det fanns också andra frågor som orsakade oenigheter med partiet, exempelvis synen på arbetarklassen och förhållandet till Socialdemokraterna.

När de Moskvatrogna kommunisterna med Rolf Hagel i spetsen bröt sig ur VPK 1977 och bildade Arbetarpartiet Kommunisterna (APK) valde tidningen att stötta det nya partiet och blev dess organ. 1987 beslutade Sovjetunionens kommunistiska partis centralkommitté att skänka en tryckpress till tidningen.[2]

1990-talet och framåt

[redigera | redigera wikitext]

1987 flyttade redaktionen från Luleå till Stockholm, och gick 1989 över till att bli en veckotidning. Tre år senare bröt tidningen med APK, och tog den politiska beteckningen oberoende socialistisk. Sedan millennieskiftet står tidningen åter Vänsterpartiet nära (även om kopplingen inte är officiell), och debatterar ofta frågor om partiets politik.

2016 firade Flammans sitt 110-årsjubileum genom en fest på Medborgarhuset i Stockholm. Med anledning av jubileet släpptes filmen "Det går bra för Sverige?" som gjordes tillsammans med produktionsbolaget Delta Studios. Dessutom gjorde serietecknaren Sara Granér en specialgjord jubileumsaffisch.

I september 2017 flyttade Flamman sin redaktion från Kungsholmen till Hökarängen. Detta för att ha möjlighet till större lokaler och skapa möjligheter för att bygga en podd- och tv-studio. Under hösten 2017 samlade tidningen in 70 000 kr till studio-projektet genom så kallad crowdfunding från sina läsare och prenumeranter.

2023 uppmärksammades tidningen i svensk och utländsk media, efter att man i samband med den svenska Nato-processen utlyst en tävling där läsare uppmanades att skicka in karikatyrer av Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan.[3] Tävlingen fick stöd av bland annat Carl Johan De Geer, som bidrog med en parafras av sin affisch Skända flaggan.[4]

Upplaga

[redigera | redigera wikitext]

Upplagan var som störst under 1920-talet, med runt 11 000 exemplar per dag. Under efterkrigstiden har upplagan varierat mellan 2 000 och 8 000 ex, men stabiliserade sig under 2010-talet på omkring 3 200 exemplar per vecka, en ökning med 60 procent sedan år 2000.[5][6]

Chefredaktörer

[redigera | redigera wikitext]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Leonidas Aretakis ny chefredaktör på Flamman”. Flamman. https://www.flamman.se/leonidas-aretakis-ny-chefredaktor-pa-flamman/. Läst 2 juli 2023. 
  2. ^ ”Vpk fick också stöd från Sovjet - DN.SE” (på svenska). DN.SE. 23 maj 1993. Arkiverad från originalet den 22 april 2017. https://web.archive.org/web/20170422060203/http://www.dn.se/arkiv/politik/vpk-fick-ocksa-stod-fran-sovjet/. Läst 22 april 2017. 
  3. ^ ”Turkiska medier om Flamman: ”Skandalerna tar aldrig slut””. Flamman. https://www.flamman.se/turkiska-medier-om-flamman-skandalerna-tar-aldrig-slut/. Läst 2 juli 2023. 
  4. ^ ”Tidningen Flamman utlyser satirtävling – vill håna Erdogan”. SVT Nyheter. 16 januari 2023. https://www.svt.se/kultur/satirtecknartavling-flamman-erdogan-de-geer. Läst 2 juli 2023. 
  5. ^ ”Upplagerekord för Flamman”. Flamman. 22 februari 2010. Arkiverad från originalet den 20 januari 2014. https://archive.is/20140120013115/http://web.archive.org/web/20100304120938/www.flamman.se/senaste.php?id=1530. Läst 23 februari 2010. 
  6. ^ TS upplagesiffror Kantar Sifo. Läst 18 augusti 2023.

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Hundra år Jubileumsnummer av Flamman 5 oktober 2006
  • Kungliga bibliotekets webbplats, databasen Nya Lundstedt Dagstidningar
  • Stellan Rosén: Tidningar i norr 1841-1981 (Umeå 1981)

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Flamman&oldid=54843609”