Olaus Elimaeus – Wikipedia

Olaf Elimaeus
Född1570[1][2]
Död1629[1]
Medborgare iFinland
Utbildad vidUppsala universitet
Rostocks universitet
Leucorea
SysselsättningPräst
Befattning
Kyrkoherde, Storkyrkoförsamlingen (1611–1619)
Kyrkoherde, Solna församling (1611–1619)
Biskop, Viborgs stift (1619–1629)
Redigera Wikidata

Olaus Erici Elimæus, född omkring 1570 i Elimä annex i Pyttis socken, död 1629 i Viborg, var en svensk skolman och kyrkoman.

Olaus Elimaeus var son till bonden Erik Olofsson i Ahvis by i Elimä. Han gick i skola i Åbo och Viborg och vid Collegium regium Stockholmense. Omkring 1595 blev han student vid Uppsala universitet, 1597 vid Rostocks universitet,[3] 1601 vid Wittenbergs och Helmstedts universitet. Enligt uppgift skall han ha blivit magister. Åren 1603-1609 var han skolmästare i Enköping och blev 1609 rector scholae i Stockholm. Åren 1611-1619 var han pastor primarius där. År 1619 blev Elimaeus biskop i Karelen, Viborgs län och Ingermanland med säte i Viborg.

Elimaeus var gift med Karin Simonsdotter.[4]