Olga Siikaniemi – Wikipedia
Olga Siikaniemi | |
Olga Siikaniemi, bild från 1930-talet. | |
Födelsenamn | Olga Margareta Silventoinen |
---|---|
Smeknamn | Oili Siikaniemi |
Pseudonym(er) | Oili Sinimi |
Födelsedatum | 12 september 1888 |
Födelseort | Sankt Petersburg |
Dödsdatum | 2 augusti 1932 |
Dödsort | Lappvesi, Södra Karelen |
Make | Wäinö William Siikaniemi |
Släktingar | Alma Kuula (syster) |
Genrer | Opera, visa |
Roll | Sopran |
Skivbolag | Polyphon |
Olga "Oili" Margareta Siikaniemi, född Silventoinen 12 september 1888 i Sankt Petersburg, död 2 augusti 1932 i Lappvesi[1], var en finländsk sopransångerska.[2]
Siikaniemi gick i samskola i Helsingfors och blev student 1907. Hon begav sig till Paris och Lausanne för att studera franska och studerade sedan franska, ryska, konsthistoria och estetik vid Helsingfors universitet. Siikaniemi avlade sångstudier i Helsingfors och Sankt Petersburg och fick stöd för sitt sångintresse av maken, sångtextförfattaren Väinö Siikaniemi, med vilken hon gifte sig 1916. Sångstudierna leddes i Finland av Maikki Järnefelt-Palmgren, Alma Fohström, Helge Lindberg och Heikki Klemetti och i Paris av Felia Litvinne. 1928 gjorde Siikaniemi en studieresa till Rom tillsammans med systern Alma Kuula. Därefter konserterade Siikaniemi i Österrike, Tyskland, Tjeckoslovakien, Ungern, Polen och Baltikum. Hon ägnade sig senare åt sångpedagogik.[2]
1929 gjorde Siikaniemi tolv grammofoninspelningar för Polyphon.[3]
Skivinspelningar
[redigera | redigera wikitext]1929
[redigera | redigera wikitext]- Heijaa heijaa
- Kaksi hämäläistä kansanlaulua
- Keitaani
- Tule armaani
- Suvirannalla
- Sukkapuikut
- Kesäilta
- Kesäyö kirkkomaalla
- Läksin minä kesäyönä käymään
- Nouskaa jo lapsikullat
- Nyt on mun mielestäni
- Rarahu
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ Leskinen, Eija, red (1979). Otavan iso musiikkitietosanakirja 5. Helsingfors: Otava. sid. 237. ISBN 9511052950
- ^ [a b] ”Oili Siikaniemi: Nouskaa jo lapsikullat”. https://yle.fi/aihe/artikkeli/2006/12/08/oili-siikaniemi-nouskaa-jo-lapsikullat. Läst 2 augusti 2018.
- ^ ”Äänitearkisto”. Arkiverad från originalet den 2 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180802193340/http://www.aanitearkisto.fi/firs2/fi/nimi.php?Id=Siikaniemi+oili. Läst 2 augusti 2018.