Pyridin – Wikipedia

Pyridin
Systematiskt namn	Pyridin
Övriga namn	Azin, azabensen
Kemisk formel	C5H5N
Molmassa	79,10 g/mol
Utseende	Färglös eller lätt gulaktig vätska
CAS-nummer	110-86-1
SMILES	c1ncccc1
Egenskaper
Densitet	0,983 g/cm³
Löslighet (vatten)	Blandbar
Smältpunkt	-42 °C
Kokpunkt	115,2 °C
Faror
Huvudfara	Brandfarlig Hälsovådlig
NFPA 704	3 3 0
LD50	891 mg/kg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Pyridin (av grekiska pyr, "eld"), C₅H₅N, är en färglös, basisk vätska med stark, "fisklik", lukt, utvunnen ur stenkolstjära.

Pyridin är en av de enklaste heteroaromatiska molekylerna och har samma struktur som bensen, men ett kol-väte-par är substituerat mot en ensam kväveatom.

Ämnet är lättlösligt i vatten och organiska lösningsmedel. Föreningar med pyridinring finns rikligt i naturen och ingår ofta i reversibla redoxsystem, t. ex. nikotin-adenin-dinukleotid (NAD).^[1]

Pyridinmolekylen kan lämna ett elektronpar och bilda en pyridiniumjon. Pyridin är därför en bas.

Pyridin kan framställas ur stenkols- eller brunkolstjära, eller genom destillation av kvävehaltiga animaliska avfallsämnen, t.ex. klövar och ben.

Framställning ur bentjära sker genom uppvärmning av denna med svavelsyra, varvid alla basiska ämnen går i lösning och kan avskiljas från tjärans övriga beståndsdelar. Ur den svavelsyrade lösningen utfälls pyridin med natronlut. Den utskiljda oljeaktiga blandningen renas, dels genom kraftig oxidation, dels genom fraktionering.^[2]

Pyridin kan användas för denaturering av sprit och som egaliseringsmedel vid färgning av textilier. I den kemiska industrin används det för tillverkning av piperidin och som lösningsmedel för en del organiska föreningar.^[2]