Röllika – Wikipedia

Röllika
Status i världen: Livskraftig (lc)
Från Herman Adolph Köhler:
Köhler's Medizinal-Pflanzen
(Franz Eugen Köhlers förlag, 1897)
  • A Blommande planta, avbildad i naturlig storlek
  • 1 Detaljbild av blad, förstorat
  • 2 Blomknopp, förstorad
  • 3 Utslagen blomma, förstorad
  • 4 Dito, uppskuren på längden, förstorad
  • 5 Ett kronblad, förstorat
  • 6 Diskblommeknopp med blomfjäll, förstorad
  • 7 Utslagen diskblomma, förstorad
  • 8 Dito, uppskuren på längden, förstorad
  • 9 Ståndare, förstorad
  • 10 Pollenkorn, förstorat
  • 11 Övre del av pistill med de två märkena, förstorat
  • 12 Frukt, förstorad
  • 13 Frukt, uppskuren på tvären
  • 14, 15 Frukt, uppskuren på längden, sett från olika håll, förstorad
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningAsterordningen
Asterales
FamiljKorgblommiga växter
Asteraceae
SläkteRöllikesläktet
Achillea
ArtRöllika
A. millefolium
Vetenskapligt namn
§ Achillea millefolium
AuktorL., 1753
Varieteter
  • Achillea millefolium
    ssp. millefolium var. millefolium
  • Achillea millefolium
    ssp. millefolium var. alpicola
  • Achillea millefolium var. arenicola
  • Achillea millefolium
    ssp. millefolium var. borealis
  • Achillea millefolium
    ssp. millefolium var. californica
  • Achillea millefolium var. densiloba
  • Achillea millefolium var. gigantea
  • Achillea millefolium var. litoralis
  • Achillea millefolium var. megacephala
  • Achillea millefolium var. nigrescens
  • Achillea millefolium
    ssp. millefolium var. occidentalis
  • Achillea millefolium
    ssp. millefolium var. pacifica
  • Achillea millefolium
    ssp. millefolium var. puberula
  • Achillea millefolium
    ssp. millefolium var. rubra
  • Achillea millefolium ssp. ceretanica
  • Achillea millefolium ssp. chitralensis
  • Achillea millefolium ssp. elbursensis
  • Achillea millefolium ssp. millefolium
  • Achillea millefolium ssp. sudetica

  • Synonymer

    Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora, tavla 14 *1 Växtens övre del *2 Blomkorg, förstoring × 3 *3 Kantblomma, förstoring × 6 *4 Mittblomma med sitt stödfjäll, × 6 *5 Frukt, något förstorad
    Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora, tavla 14
    • 1 Växtens övre del
    • 2 Blomkorg, förstoring × 3
    • 3 Kantblomma, förstoring × 6
    • 4 Mittblomma med sitt stödfjäll, × 6
    • 5 Frukt, något förstorad

    Röllika eller rölleka, Achillea millefolium (ibland felstavat Achillaea), är en art av korgblommiga växter.

    Kvast

    Hos röllikesläktets två nordiska arter, rölleka, Achillea millefolium L. och nysört, även kallad vitpytta, Achillea ptarmica L. har både mitt- och kantblommorna vit blomkrona, hos röllikan ibland rödlätt. Korgarna är ganska små, men åtminstone hos röllikan så talrika att de tätt förenade blir till en jämntoppad samling i sammansatt kvast.

    Anmärkningsvärt är kantblommornas ringa antal, ungefär fem stycken, och deras korta, breda form. I holken mellan blommorna finns ganska stora blomstödblad (jämför med släktet Anthemis), som har en svartbrun kant på samma sätt som holkfjällen. När frukterna mognar, växer blomfästet på längden, och de inre fjällen når över de yttre, och korgen får en gråbrun färg som gör att den påminner om en liten kotte. Fröna är aerodynamiskt formade så att de skall få ett större spridningsområde (flyger med vinden).

    Röllika blommar hela sommaren och långt in på hösten, men ger ingen nektar. Pollineras ändå av insekter, som besöker blomman för frömjölets skull.

    Förtorkade står stjälkar kvar hela vintern på samma sätt som för många andra korgväxter.

    Kromosom-tal 2n = 54.

    Chamazulen

    Ett innehållsämne är chamazulen [6], C14H16.

    Det finns några underarter till röllika:

    • Fjällröllika (= Luddrölleka = Nordlig rölleka), Achillea millefolium ssp. sudetica (Opiz) E.Weiss
    • Plymröllika, Achillea millefolium ssp. lanulosa (Nutt.) Piper
    • Vanlig röllika, Achillea ssp. millefolium
    • Achillea occidentalis ssp. lanulosa Raf.

    Mycket vanlig i hela Sverige.

    I Norge går röllika på Hardangervidda upp till 1 400 m ö h.

    Introducerad art i Australien.

    Torra gräsmarker.

    Medicinsk användning

    [redigera | redigera wikitext]
    Röllekaolja

    Röllikan har en stark kryddlukt eftersom den innehåller en flyktig blåfärgad olja och bitterämnet achillein.

    Avkok på röllikan användes inom folkmedicinen som ett läkemedel mot diarré, smärtstillande, mot reumatism och som abortframkallande medel.

    Örten är också en av de mest använda inom naturläkekonsten mot näsblödningar, antingen som örtte eller som homeopatiskt läkemedel. Den används också mot andra blödningssymptom, t ex hemorrojder, riklig menstruation eller blod i urinen. Använd växtdel är ovanjordsdelar med eller utan blommor.[1]

    Om ungefär 5 cm röllekarot läggs där man har tandvärk, kommer smärtan att dämpas. [källa behövs]

    Röllika anges även vara bra för att läka sår. Den av G. E. Klemming utgivna "Handskrift 7", som är en översättning av Christiern Pedersens En nøttelig Legebog ffaar ffattige och Rige, tryckt i Malmö 1533, anger: Stöt Rölika sma, med swdyt flesk, oc läg oppo saarit, hon helar wel.

    Röllika har ingått i den svenska farmakopén under diverse namn:

    • Flores millefoli
    • Flos millefolii
    • Millefolium
    • Millefolii flores
    • Millefolii flos

    Under Andra världskriget uppmuntrade Medicinalstyrelsen allmänheten att samla in och torka röllika och leverera till apoteken.

    • Släktnamnet Achillae syftar på Akilles, som under belägringen av Troja lär ha behandlat sina och vännernas sår med röllika . Auktorn L. har alltså inspirerats av röllikas läkande egenskaper.
    • Millefolium betyder med tusen blad och syftar på de finflikiga bladen.[2]

    Röllika är ursprungligen det danska namnet på örten – via sydsvenska dialekter har det fått allmänsvensk spridning.

    "Handskrift 3" från början av 1500-talet, vars text baserats på Liber Herbarium anger:

    millefolium ær nese græs wpa swensko ok rølika wppo dansko.[3]

    Namnförbistring

    [redigera | redigera wikitext]

    I början av 1800-talet var det svenska namnet Millefolie, efter det latinska.

    Dialektalt har röllika benämnts backhumla, vilket ska skiljas från backhumle, som är ett alternativt namn för brunört.

    Backhumla kan även avse en insekt.

    Namn Trakt  Referens Kommentar

    Achillea ?
    Backhumla Hälsingland [4] d)
    Backhumle ?
    Brokskit Jämtland
    Bråssor ?

    Bryddjstuppor Dalarna (Älvdalen) [5] (Kanske d))   Tuppur = toppar, avser blommorna
    Bryggtoppa [6] d)     Toppa = toppar, avser blommorna
    Farmorstobak ? Se Tuobas-bliommä nedan.
    Flengräs Västerbotten [7] b)

    Galentara Lima c)
    Galntåra, garntora Transtrand
    Gantola Älvdalen

    Garntola Lima [8] c)
    Garntora Särna c)
    Jordhumla Uppland (Roslagen) [4], [9] a)
    Jordhumle ?
    KardusblåmmaSkellefteå[10]
    Karibacka, karibacke, Kari i backa Västmanland, Dalarna (Svärdsjö) [4], [6] Egentligen sammandrag av Kari[n] (Kajsa) på Backa/Backe. Oklart vilken person som åsyftas. Backa/Backe är eventuellt ett gård- eller torpnamn.
    Karribacka ?
    Per i backa Älvdalen, Medelpad, Västerbotten, Ångermanland [6]
    Lass i tomt Mora, Våmhus [11] Egentligen Lasse i tomten
    Lass i tompt Våmhus [5]
    Läkeblomma ? Syftar på folkmedicinens användning för att läka sår.
    Milleolium ? Förvrängning av millefolium

    Nesegräs ? Samma ord som Näsegräs
    Näsägres
    Näsgräs

    Näsegräs ? Torkade och malda röllikablad har använts som tillsats i luktsnus; framkallar nysning
    Näsgräs Dalarna (Falun) [4], [2]
    Pestilensblomma ? Av latin pestilens = osund; ett ålderdomligt ord för sjukdomen pest. Här i betydelsen botemedel för den av pest drabbade. Se vidare Digerdöden.
    Pestilens-blommor ? [9]
    Renfana ? Felaktig användning i svenska örtaböcker från 1300-talet till 1500-talet: förväxling med Renfana = Tanacetum vulgare L.
    Rödlätta ?
    Rölökor ?
    Skogshumle [6] d)
    Snö-ört Öland [4], [9]
    Soldatört
    Stengräs Medelpad [4], [9]
    Sårläka
    Timmermansblomma ? Från växtens franska namn: Herbe aux charpentier
    Tuobas-bliommä [4] Egentligen Tobaks-blomma: Torkad röllika har använts för att i dryga ut röktobak.
    Tusengren
    Tusenrosor
    Ölgräs ? Används för smaksättning vid bryggning av öl.
    _______________
    a) Röllika har använts i stället för humle som smaksättare vid ölbryggning.
    b) Flengräs har fått sitt namn, därför att växten ansetts kunna bota flen, en rosartad svullnad (folkmun i Norrbotten, Östergötland); hos kor en svullnad i juvret (folkmun i Västerbotten). Ett liknande namn är fleinsgräs, som dock avser en annan art, smörblomma (Ranunculus acris), men med samma medicinska verkan. [12]
    c) Galentåra jämte förvrängningarna härav: galentara, gantola, garntola, garntora syftar på att blommornas ampra doft, djupt inandad, ger rinnande ögon och yrsel.
    d) Namnet p g a att röllika har använts i stället för humle som smaksättare vid ölbryggning.
    e) Syftar på att enligt grekisk mytologi Akilles soldater utnyttjade röllikans medicinska egenskaper för sårbehandling.
    Namnet soldatblomma ska ej förväxlas med Svenske soldaten, som avser lundkovall.
    1. ^ Raimo Heino: Våra läkande växter – En naturlig väg till ett friskare liv, PRISMA 2001.
    2. ^ [a b] Arne Anderberg & Anna-Lena Anderberg: Den virtuella floran — Röllika [1]
    3. ^ Inger Larsson: Millefolium, rölika och näsegräs. Medeltidens svenska växtvärld i lärd tradition, sida 65
    4. ^ [a b c d e f g] Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 764 [2], Gleerups Lund 1862 … 1867, faksimilutgåva Malmö 1962
    5. ^ [a b] Bryddjs-tuppur i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)
    6. ^ [a b c d] Karibacka Arkiverad 2 april 2017 hämtat från the Wayback Machine. Institutet för språk och folkminnen
    7. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 148 Gleerups, Lund 1862 … 1867, faksimilutgåva Malmö 1962, [3]
    8. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 187, Gleerups, Lund 1862 … 1867, faksimilutgåva Malmö 1962 [4]
    9. ^ [a b c d] J. W. Palmstruch, Svensk Botanik, andra bandet, Stockholm 1803. Tillgänglig på Archive.org
    10. ^ Ernst Westerlund (1978). Folkmål i Skelleftebygden. sid. 117 
    11. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 394 [5], Gleerups, Lund 1862 … 1867, faksimilutgåva Malmö 1962
    12. ^ Flen i Johan Ernst Rietz, Svenskt dialektlexikon (1862–1867)

    Externa länkar

    [redigera | redigera wikitext]