Royal Fighter – Wikipedia

Royal Fighter
Royal Fighter & Jennifer Tillman.jpg
Royal Fighter med kusken Jennifer Tillman.
SmeknamnFightern[1]
KönHingst
FöddSverige 4 maj 2008 (16 år)
FärgBrun
RasVarmblodstravare
SportTravsport
Aktiva år2010–2018
Härstamning
EfterVarenne
UndanFröken Julie
UndanefterSupergill
UppfödarePer Rodert
Christina Nilsson
Personal
TränarePer K. Eriksson
KuskJennifer Tillman
SkötareTina Eriksson
ÄgareSverige Per Rodert
Christina Nilsson
Karriär
Antal starter89 st
Antal segrar15 st
Segerprocent17 %
Startprissumma2 971 305 kr
Större segrar i urval
Bronsdivisionens final (maj, aug 2014)
Meadow Roads Lopp (2015)
Elitloppets försök (2015)
Externa länkar
Royal Fighter hos Svensk Travsport
Hästsportsportalen
Travsport i Sverige

Royal Fighter, född 4 maj 2008 i Karsnäs i Kaxholmen i Jönköpings län, är en svensk varmblodig travhäst. Han tränades av Per K. Eriksson vid Mantorptravet och kördes oftast av Jennifer Tillman.[2][3]

Han tävlade åren 2010–2018 och sprang in 3 miljoner kronor på 89 starter varav 15 segrar, 17 andraplatser och 14 tredjeplatser. Han tog karriärens största segrar i Bronsdivisionens final (maj 2014, aug 2014), Meadow Roads Lopp (2015) och Elitloppets försök (2015). Han kom även på andraplats i Silverdivisionens final (dec 2014) och på fjärdeplats i Elitloppet (2015).[2]

Tidig karriär

[redigera | redigera wikitext]

Royal Fighter började tävla i september 2010.[2] Han tog karriärens första seger i den tredje starten den 7 november 2011, körd av kusken Stefan Söderkvist.[4] Under våren 2012 började han köras av Jennifer Tillman.[2] De segrade redan i sitt första lopp tillsammans, den 26 april på Örebrotravet i vad som var Royal Fighters tredje seger i karriären.[5] Han gjorde därefter sin första V75-start i ett Klass II-försök den 10 maj 2012, men slutade oplacerad i loppet.[6] Totalt tog han fyra segrar på 34 starter och sprang in drygt 360 000 kronor fram till och med säsongen 2013.[2]

Genombrottet

[redigera | redigera wikitext]

Royal Fighter var aldrig någon unghäststjärna, utan fick sitt stora genombrott först som 6-åring säsongen 2014. Han tog karriärens första V75-seger den 26 april 2014 på Åbytravet, efter en skrällseger i Bronsdivisionen där han var spelad på endast en procent.[7] Han tog ytterligare en skrällseger när han segrade i Bronsdivisionens final den 24 maj 2014 under ElitloppshelgenSolvalla. Segern togs före hästar som B.B.S.Sugarlight och VästerboontheNews.[8] Han var därefter obesegrad under hela sommaren 2014 med fyra raka segrar.[2] I augusti tog han ytterligare en finalseger i Bronsdivisionen.[9] I november segrade han i Silverdivisionen, och i december följde han upp med en andraplats i Silverdivisionens final.[2] Totalt sprang han in drygt 1,1 miljoner kronor på 17 starter varav sju segrar under 2014, vilket gör detta till hans vinstrikaste säsong i karriären.[2]

Säsongen 2015 kom han att slå sig in i den högsta eliten. Han årsdebuterade med en start i Gulddivisionen den 2 maj och kom i detta lopp på tredjeplats.[10] Han startade därefter i Meadow Roads Lopp den 20 maj på Solvalla, där han stod för en uppmärksammad insats efter att ha segrat på 1.09,8 över sprinterdistans. Efter loppet väcktes röster om att Royal Fighter borde få en inbjudan till Elitloppet.[11][12] Den 23 maj kom inbjudan till Elitloppet.[13][14] Under sommaren 2015 deltog han även i Grupp 1-lopp som Hugo Åbergs Memorial, Åby Stora Pris och Sundsvall Open Trot.[2]

Både 2015 och 2016 deltog Royal Fighter i ElitloppetSolvalla sista söndagen i maj. I 2015 års upplaga segrade han i sitt försökslopp före Mosaique Face och kom sedan på fjärdeplats i finalen.[15] Hans kusk Jennifer Tillman blev i samband med detta även den tredje kvinnan genom tiderna att köra Elitloppet.[16] I 2016 års upplaga kom han tvåa i sitt försökslopp och kvalificerade sig därmed för sin andra raka Elitloppsfinal. I finalen blev han oplacerade bakom vinnande Nuncio.[17]

Slutet på karriären

[redigera | redigera wikitext]

Royal Fighters årsdebut 2018 planerades till maj, men fick skjutas upp då han fick en känning i ett gaffelband som även tidigare besvärat honom i perioder.[18] Han gjorde istället årsdebut den 3 september 2018 i ett lopp på hemmabanan Mantorptravet, där han blev fyra.[19] Detta kom att bli karriärens sista start. I slutet av september 2018 kom beskedet att ägarkretsen kring honom väljer att låta honom sluta tävla, för att sedan kunna börja en karriär som avelshingst.[18] Under tävlingskarriären sprang Royal Fighter in drygt tre miljoner kronor på totalt 89 starter varav 15 segrar. Han tog pallplaceringar i strax över hälften av sina starter.[2]

I samband med att Mantorptravet anordnade V75-tävlingar den 22 december 2018, avtackades Royal Fighter för sin framgångsrika karriär.[20]

Royal Fighters stamtavla [21]
Efter
Varenne Italien
1995
Waikiki Beach USA
1984
Speedy Somolli USA Speedy Crown USA
Somolli USA
Hula Lobell USA Super Bowl USA
Hollys Margeo USA
Ialmaz Italien
1985
Zebu Italien Sharif di Iesolo Italien
Keystone Lady USA
Baree Italien Speedy Crown USA
Spree Hanover USA
Undan
Fröken Julie Sverige
2002
Supergill USA
1985
Super Bowl USA Star's Pride USA
Pillow Talk USA
Winky's Gill USA Bonefish USA
Lassie Blue Ship USA
Francine Victory USA
1991
Valley Victory USA Baltic Speed USA
Valley Victoria USA
Francine Crown USA Speedy Crown USA
Swinger Hill USA
  1. ^ Sundquist, Victor (26 juli 2015). ”Tillman vill inte sitta fast med ’Fightern’”. Expressen. Läst 22 december 2018.
  2. ^ [a b c d e f g h i j] "Profil: Royal Fighter". Svensk Travsport. Läst 22 december 2018.
  3. ^ Jnytt (27 maj 2015). ”Kaxholmens stjärna i världslopp” Arkiverad 23 december 2018 hämtat från the Wayback Machine.. Jnytt. Läst 22 december 2018.
  4. ^ ”Lopp 1, Mantorp, den 7 november 2011”. Svensk Travsport. Läst 22 december 2018.
  5. ^ ”Lopp 3, Örebro, den 26 april 2012”. Svensk Travsport. Läst 22 december 2018.
  6. ^ ”Lopp 8, Åby, den 10 maj 2012”. Svensk Travsport. Läst 22 december 2018.
  7. ^ Wangle, Carl (24 april 2014). ”Miljonregn på V75 efter storskräll”. Aftonbladet. Läst 22 december 2018.
  8. ^ ”Lopp 6, Solvalla, den 24 maj 2014”. Svensk Travsport. Läst 22 december 2018.
  9. ^ Fernlund, Patrik (16 augusti 2014). ”Per: ’Utan honom hade jag lagt av’”. Aftonbladet. Läst 22 december 2018.
  10. ^ ”Lopp 7, Örebro, den 2 maj 2015”. Svensk Travsport. Läst 22 december 2018.
  11. ^ Olsson, Daniel (20 maj 2015). ”Royal Fighters uppvisning – vann på 1.09,8”. Travnet. Läst 22 december 2018.
  12. ^ Hansson, Rickard (21 maj 2015). ”Tillman: ’Anmärkningsvärt att det är 19 år sedan’”. Expressen. Läst 22 december 2018.
  13. ^ (23 maj 2015). ”Supertiden räckte ända till Elitloppet”. Corren. Läst 22 december 2018.
  14. ^ Andersson, Wilmer (23 maj 2015). ”Fyra nya hästar klara för Elitloppet 2015”. Expressen. Läst 22 december 2018.
  15. ^ Johansson, Lisa (27 maj 2016). "Nerver av stål – Jennifer Tillman har det som krävs för att vinna" Arkiverad 7 oktober 2017 hämtat från the Wayback Machine.. Östersunds-Posten. Läst 16 november 2017.
  16. ^ TT (27 maj 2015). ”Tillman är Elitloppets tredje kvinna på 64 år”. Göteborgs-Posten. Läst 22 december 2018.
  17. ^ "Lopp 10, Solvalla, den 26 maj 2016". Svensk Travsport. Läst 16 november 2017.
    "Lopp 14, Solvalla, den 26 maj 2016". Svensk Travsport. Läst 16 november 2017.
  18. ^ [a b] ”Royal Figher har tävlat klart”. Travnet. http://www.travnet.se/blog/2018/09/20/elitlopps-finalisten-royal-fighter-har-tavlat-klart/. Läst 22 september 2018. 
  19. ^ ”Lopp 3, Mantorp, den 3 september 2018”. Svensk Travsport. Läst 22 december 2018.
  20. ^ Knutsson, Thomas (2018). ”Tävlingskarriären över för Royal Fighter” Arkiverad 23 december 2018 hämtat från the Wayback Machine.. Mantorpstravet. Läst 22 december 2018.
  21. ^ [{{{källa}}} ”Stamtavla”]. {{{källa}}}. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]