Särlagstiftning – Wikipedia

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Särlagstiftning innebär lagstiftning avsedd för specifika grupper, personer eller företeelser.

Det kan vara lagar som:

• innehåller rättigheter som är förbehållen en grupp
• innehåller skyldigheter enbart för vissa grupper
• innehåller skydd för på förhand uppräknade grupper

Särlagstiftning är inte ett juridiskt begrepp utan används främst inom det politiska samhällsdebatten. Därmed råder det tämligen olika åsikter om vilka lagar som kan anses vara exempel på särlagstiftning.^{[källa behövs]}

Exempel på särlagstiftning i Sverige är:

• den svenska äktenskapsbalken som bara omfattade rätten för heterosexuella par att ingå äktenskap men som efter en lagändring den 1 maj 2009 blev könsneutral
• rösträtten som i Sverige var en typ av särlagstiftning innan kvinnor hade rösträtt
• den svenska värnplikten som bara omfattade skyldigheter för män