Såsom i en spegel – Wikipedia

Såsom i en spegel
	Såsom i en spegel
Genre	Drama
Regissör	Ingmar Bergman
Producent	Allan Ekelund
Manus	Ingmar Bergman
Skådespelare	Harriet Andersson; Gunnar Björnstrand; Max von Sydow; Lars Passgård
Originalmusik	Erik Nordgren
Fotograf	Sven Nykvist
Klippning	Ulla Ryghe
Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Premiär	16 oktober 1961
Speltid	89 minuter
Land	Sverige
Språk	Svenska
	IMDb SFDb Elonet;

Såsom i en spegel är en svensk dramafilm från 1961 regisserad av Ingmar Bergman. Den utspelar sig på en ö i skärgården och handlar om en författare, David (Gunnar Björnstrand), hans barn Karin (Harriet Andersson) och Minus (Lars Passgård) samt svärsonen Martin (Max von Sydow), som är läkare. Titeln är ett citat ur "Kärlekens lov", Första Korinthierbrevet 13 (1917 års bibelöversättning): "Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte."

Handling

Filmen skildrar en familj under tjugofyra intensiva timmar. Den självupptagne författaren och änklingen David återvänder efter en vistelse i Schweiz för att tillbringa en tid på en ö tillsammans med sina barn Karin och "Minus", samt svärsonen Martin. David är en i kommersiellt hänseende framgångsrik författare men önskar också bli erkänd av kritikerna. Dottern Karin, som just kommit hem från en vistelse på ett mentalsjukhus, är schizofren och tror sig höra röster från en vägg vilket, enligt henne, är ett tecken på Guds snara ankomst. Detta kammarspel bygger på rollpersonernas väldigt subjektiva tolkningar av det stundtals lugna skeende som tittarna åser. Mot slutet av filmen förvärras Karins sjukdom och hon möter slutligen Gud, även om det inte blir som hon tänkt sig.

Om filmen

Filmen hade premiär den 16 oktober 1961 på biograferna Röda Kvarn i Stockholm och Fontänen i Vällingby.^[1] Filmen har visats vid ett flertal tillfällen i SVT, bland annat i oktober 2019.

Såsom i en spegel är den första i Bergmans trilogi om tro och följdes av Tystnaden och Nattvardsgästerna.

Rollista

Harriet Andersson – Karin
Gunnar Björnstrand – David, författare, hennes far
Max von Sydow – Martin, läkare, gift med Karin
Lars Passgård – Fredrik alias Minus, Davids son

Mottagande

Filmen belönades 1962 med en Oscar för Bästa utländska film^[2] och var även nominerad i kategorin Bästa originalmanus. Såsom i en spegel var också nominerad för Guldbjörnen vid Berlins internationella filmfestival år 1962.^[3]

Musik i urval

Svit nr 2, d-moll för violoncell solo, kompositör Johann Sebastian Bach

Källor

^ Dagens Nyheter, 16 oktober 1961, sid. 47
^ ”Oscars.org. Vinnare och nominerade 1962. Läst 2014-02-27”. Arkiverad från originalet den 6 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141006092732/http://www.oscars.org/awards/academyawards/legacy/ceremony/34th-winners.html. Läst 27 februari 2014.
^ imdb.com Läst 2014-02-27.

Vidare läsning

Andersson, Harriet; Lumholdt Jan (2005). Harriet Andersson: samtal med Jan Lumholdt. Stockholm: Alfabeta. sid. 122-128. Libris 9882994. ISBN 915010554X

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Såsom i en spegel.
Bilder & media
Såsom i en spegel på Svensk Filmdatabas
Såsom i en spegel på Internet Movie Database (engelska)

[1] Dagens Nyheter, 16 oktober 1961, sid. 47

[2] ”Oscars.org. Vinnare och nominerade 1962. Läst 2014-02-27”. Arkiverad från originalet den 6 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141006092732/http://www.oscars.org/awards/academyawards/legacy/ceremony/34th-winners.html. Läst 27 februari 2014.

[3] .com Läst 2014-02-27.

[1]

[2]

[3]