Sam Hornish Jr. – Wikipedia

Sam Hornish
Sam Hornish, 26 juni 2015.
Född	2 juli 1979 (45 år) Defiance, USA
Medborgare i	USA
Sysselsättning	Racerbilförare[1]
Webbplats	samhornish.com/
Redigera Wikidata

Samuel Jon "Sam" Hornish Jr., född 2 juli 1979 i Defiance, Ohio, är en amerikansk racerförare som tävlar i NASCAR, men är mest känd för att ha vunnit IndyCar tre gånger. Han vann även Indianapolis 500 2006, med ytterst knapp marginal, efter att ha passerat Marco Andretti efter den sista kurvan. Han hade rekordet för flest segrar i IndyCar fram till 2009, då Scott Dixon gick förbi honom. Hornish har dock kvar rekordet för flest slutsegrar i serien.

Hornish var inledningen av 2000-talets mest framgångsrike amerikanske förare när det gällde formelbilsracing. Han blev tvåa i Atlantic Championship 1999, vilket gav honom chansen i IndyCar Series med PDM Racing för säsongen 2000. Hans tjugondeplats i sluttabellen berodde på att han inte körde hela säsongen, men han lyckades bli trea på Las Vegas Motor Speedway. Han bytte till Panther Racing inför 2001, och hans två första tävlingar med teamet resulterade båda i segrar. Han fortsatte hålla en hög nivå hela säsongen, och avslutade med att vinna sitt tredje race för säsongen på Texas Motor Speedway, vilket säkrade titeln. 2002 fick Hornish motstånd av Marlboro Team Penske, som kom ifrån den då högre rankade CART-serien. Hornish svarade på motståndet genom att vinna säsongens första tävling på Phoenix International Raceway, och även om han halkade efter Hélio Castroneves under den första halvan av säsongen, så vände han på trenden genom att vara i högform under hösten, och de två avslutande segrarna på Chicagoland och Texas gav honom sin andra raka titel. 2003 bjöd på ännu hårdare motstånd, sedan Chip Ganassi Racing, Team Rahal och Andretti Green Racing alla ställde upp med bilar, vilket gjorde att ny toppkonkurrenter såsom Scott Dixon och Tony Kanaan kom till serien. Hornish kunde inte vinna en tredje raka titel, men hade ändå en framgångsrik säsong, där han vann tre tävlingar, bland annat på Chicagoland efter en oerhört jämn målgång mellan honom, Dixon och Bryan Herta. Dixon vann titeln, medan Hornish ojämnhet gav honom en femteplats i tabellen. Hade han vunnit finalen i Texas hade han tagit hand om titeln, men han bröt tävlingen.

Panthers ekonomiska resurser var inte lika stora som de nya teamen, och Hornish bestämde sig för att gå till Penske för 2004, sedan Gil de Ferran avslutat sin karriär. Hans inledning i Penske var strålande med seger på Homestead, men sedan gick det sämre för både honom och teamet. Det mest använda skälet till det var att Toyotas motorer, som Penske använde, inte räckte till mot konkurrenternas Hondamotorer. En sjundeplats var inte det resultat som Hornish hade vant sig vid, men en viss förbättring kunde ses 2005, då han blev trea i mästerskapet, och bäste Toyotaförare. Efter att Toyota hoppat av IndyCar bytte Penske till Hondamotorer, och med dem var Hornish återigen en titelutmanare. Han körde om Marco Andretti på det sista varvet av 2006, och blev därmed den förste förare att överta ledningen på det sista varvet och ta segern. Även om den andra halvan av säsongen inte var lika stark som den första, klarade Hornish av att hålla undan och ta titeln, på samma poäng som tvåan Dan Wheldon, och bara två poäng före trean och stallkollegan Hélio Castroneves. Säsongen 2007 var inte lika lyckad som säsongen innan, och efter en seger och en femteplats avslutade Hornish sin formelbilskarriär, för att istället köra i NASCAR med Penske från och med 2008.

Hans första säsong i NASCAR ansågs som en besvikelse, eftersom hans ovalform i IndyCar stundtals var fenomenal. Han kom inte bland de tio första en enda gång, och lyckades precis hålla sig i Topp 35 hela säsongen, vilket inte var vad han och teamet hade hoppats. Under 2009 visade Hornish inledningsvis bara form på korta ovaler, men han gjorde det tillräckligt bra för att bli nia på Phoenix och sexa på Richmond. Under sommaren varvades rejäla krascher med en fjärdeplats på Pocono. Veckan efter klarade han sig i stort sett oskadd ifrån en jättekrasch på Watkins Glen, då han fick en knuff i en duell med Kasey Kahne, slog in i muren, och sladdade ut på banan och träffade Jeff Gordon.

Nr	Bana	År
1	Phoenix	2001
2	Homestead	2001
3	Texas	2001
4	Homestead	2002
5	Fontana	2002
6	Richmond	2002
7	Chicagoland	2002
8	Texas	2002
9	Kentucky	2003
10	Chicagoland	2003
11	Fontana	2003
12	Homestead	2004
13	Phoenix	2005
14	Milwaukee	2005
15	Indianapolis 500	2006
16	Richmond	2006
17	Kansas	2006
18	Kentucky	2006
19	Texas	2007

Nr	Bana	År
1	Pikes Peak	2001
2	Richmond	2001
3	Kansas	2001
4	Chicagoland	2001
5	Kansas	2002
6	Kentucky	2002
7	Michigan	2003
8	Nazareth	2003
9	Nashville	2004
10	Homestead	2005
11	Texas	2005
12	Pikes Peak	2005
13	Milwaukee	2006
14	Watkins Glen	2007

Nr	Bana	År
1	Las Vegas	2000
2	Texas	2001
3	Kentucky	2001
4	Gateway	2001
5	Phoenix	2002
6	Pikes Peak	2002
7	Nashville	2002
8	Milwaukee	2004
9	Chicagoland	2005
10	Homestead	2006
11	Chicagoland	2006
12	Homestead	2007
13	Chicagoland	2007

v • r IndyCar Series 1996 Scott Sharp & Buzz Calkins • 1997 Tony Stewart • 1998 Kenny Bräck • 1999 Greg Ray • 2000 Buddy Lazier • 2001 Sam Hornish Jr. • 2002 Sam Hornish Jr. • 2003 Scott Dixon • 2004 Tony Kanaan • 2005 Dan Wheldon • 2006 Sam Hornish Jr. • 2007 Dario Franchitti • 2008 Scott Dixon • 2009 Dario Franchitti • 2010 Dario Franchitti • 2011 Dario Franchitti • 2012 Ryan Hunter-Reay • 2013 Scott Dixon • 2014 Will Power • 2015 Scott Dixon • 2016 Simon Pagenaud • 2017 Josef Newgarden • 2018 Scott Dixon • 2019 Josef Newgarden • 2020 Scott Dixon • 2021 Álex Palou • 2022 Will Power • 2023 Álex Palou • 2024 Álex Palou