Sekant – Wikipedia

För multiplikativa inversen av cosinus, förkortad "sec", se Trigonometrisk funktion.

En sekantlinje till en kurva är en rät linje som skär två eller flera punkter på kurvan. En sekantlinje kallas oftast för en sekant, men det ordet används också ibland för enbart sträckan mellan de två punkterna på sekantlinjen. Själva ordet sekant kommer från latinets "secare" som betyder "att skära" eller "att klippa", och används också för den trigonometriska funktion som har kortformen sec.

Figur 1.Två röda sekanter som bildar kordorna och .

En rät linje som skär en cirkel i två punkter är en sekant till cirkeln och det avsnitt av sekanten som befinner sig mellan skärningspunkterna kallas korda.

Sekantsatsen

[redigera | redigera wikitext]

Sekantsatsen, som egentligen bara är en "fortsättning på" kordasatsen utanför cirkeln, säger att för två sekanter till en cirkel som skär varandra i en punkt utanför cirkeln gäller (se figur 1):

Sekantsatsen följer direkt ur att trianglarna och är likformiga eftersom de har två (och därmed även tre) lika vinklar, som ju är gemensam för trianglarna och , vilket följer ur randvinkelsatsen. Likformigheten ger:

Sekantsatsen kan "slås ihop" med kordasatsen till:

För två icke parallella sekanter gäller att produkten av avstånden från sekanternas gemensamma skärningspunkt till vardera sekantens två skärningspunkter med cirkeln är lika för båda sekanterna.

Tangent-sekantsatsen

[redigera | redigera wikitext]

Tangent-sekantsatsen är sekantsatsens gränsfall då man i stället för den ena sekanten har en tangent. Satsen säger att för en sekant och en tangent (med tangeringspunkten ) till en cirkel gäller (figur 1):

Att där går genom cirkelns medelpunkt (och sålunda har vi tre radier: ) kan visas med hjälp av Pythagoras sats eftersom vinkeln mellan tangenten och radien till tangeringspunkten är rät:

Eftersom tangent-sekantsatsen gäller för sekanten gäller den via sekantsatsen för övriga sekanter också.

Sekantvinkelsatsen

[redigera | redigera wikitext]
Figur 2.

Sekantvinkelsatsen säger att skärningsvinkeln mellan två ickeparallella sekanter som skär varandra utanför cirkeln är lika med halva skillnaden mellan medelpunktsvinklarna för de cirkelbågsegment sekanterna innesluter, med beteckningar som i figur 1 ovan:

Betrakta triangeln , med hjälp av vinkelsumman i en triangel och randvinkelsatsen får vi:


I det fall att skärningspunkten mellan sekanterna ligger på cirkelns omkrets är sekantvinkelsatsen detsamma som randvinkelsatsen, eftersom sekantvinkeln är en randvinkel till cirkeln och därför lika med halva medelpunktsvinkeln för det enda cirkelbågsegmentet.


I det fall skärningspunkten ligger inuti cirkeln är sekantvinkeln lika med halva summan av medelpunktsvinklarna för cirkelbågsegmenten. Betrakta skärningspunkten mellan och i figur 1. Med hjälp av randvinkelsatsen och vinkelsumman i får vi:

I det ovanstående har vinklarnas belopp använts, men om man (som inom trigonometrin) låter vinklar anta negativa värden, det vill säga att , så kan sekantvinkelsatsen formuleras entydigt. Om man flyttar skärningspunkten mellan och via till i figur 2 närmar sig och varandra för att sammanfalla då skärningspunkten når cirkelns omkrets i och byta plats när den passerat denna (). Detta gör att medelpunktsvinkeln kommer att "mätas i motsatt riktning" och alltså byta tecken. Det är dock enklare att komma ihåg att "addera på insidan, subtrahera på utsidan", men en formulering med "trigonometriska vinklar" skulle kunna skrivas:

Sekantlinjen kan användas för att approximera tangenten för en kurva i en punkt P. Om sekanten för kurvan definieras genom de två punkterna P och Q, med P fixerad och Q varierbar, så kommer sekanten att närma sig tangenten när Q närmar sig P (antag att punkten bara har en tangent).

Som en konsekvens av detta kan man säga att sekantens lutning, eller riktning, går mot tangenten.

Sekantapproximationen

[redigera | redigera wikitext]
Sekantapproximation

Betrakta kurvan som definieras av y = f(x) i det kartesiska koordinatsystemet och betrakta punkten P med koordinater (c, f(c)) och en annan punkt Q med koordinater (c + Δx, f(c + Δx)). Lutningen k av sekantlinjen, uttryckta i P och Q, ges av

Högerledet av ovanstående ekvation är en variant av Newtons deriveringskvot. När Δx närmar sig noll kommer uttrycket närma sig derivatan av f(c) under antagandet att derivatan existerar.