Sidventilsmotor – Wikipedia

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-01) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Sidventilsmotor är en typ av ottomotor med en kamaxel placerad lunderliggande kamaxel.

Sidventilsystem fanns framförallt i bilar fram till 1950-talet då det började ersättas mer och mer av toppventilsmotorer. Sidventilsystemets största nackdel är att bränsle-luftblandningen måste strömma i en skarp vinkel och därmed hindras motorn från att kunna leverera hög effekt i förhållande till cylindervolymen.

Tidiga sidventilsmotorer hade ofta insugs- respektive avgasventiler placerade på varsin sida av motorblocket. Detta kallas T-topp och kräver en kamaxel på vardera sidan av blocket för att styra ventilerna. Redan före 1910 hade de flesta T-toppar ersatts av den enklare och billigare L-toppen.

En sidventilsmotor med L-topp har alla ventiler placerade på rad på samma sida av motorblocket. På så sätt kan alla ventiler styras av samma kamaxel och motorn blir enklare och billigare att tillverka.