Slaget vid Cerignola – Wikipedia

Slaget vid Cerignola Del av Italienska kriget 1499-1504 Ägde rum 28 april 1503 Plats Cerignola (dagens Italien) Resultat Avgörande spansk seger Stridande Spanien  Frankrike Befälhavare och ledare Gonzalo Fernández de Córdoba y Aguilar Prospero Colonna Pedro Navarro Fabrizio Colonna Louis d'Armagnac, hertig av Nemours   † Yves d'Alègre Pierre du Terrail Styrka ~6 300 man[1] 700 ryttare 800 lätt hästkavalleri 1 000 arkebuseörer 2 000 landsknektar 1 000+ övrigt infanteri 20 kanoner ~9 000 man[1] 650 franska gendarmer 1 100 lätta hästar 3 500 schweiziskt infanteri 2 500-3 500 franskt infanteri 40 kanoner (anlände för sent) Förluster 500 2000 v • r Italienska kriget 1499-1504 Novara - Ruvo - Seminara - Cerignola - Garigliano

v • r Italienska krigen 1494–98 - 1499–1504 - Cambraiska ligan - Urbino - 1521–26 - Cognaciska ligan - 1536–38 - 1542–46 - 1551–59

Slaget vid Cerignola var ett slag den 28 april 1503 mellan fransk/schweiziska och spanska trupper vid Cerignola, 30 kilometer från Adriatiska havets kust i Italien.

Slaget vid Cerignola brukar sägas vara det första slag som vanns av infanteri med eldhandvapen. Den erfarne spanske befälhavaren Gonzalo Fernández de Córdoba y Aguilar försökte avvärja en fransk invasion av södra Italien och hade kommit fram till att en liten armé av pikenerare och hakeskyttar var nyckeln till framgång på slagfältet. Ställd inför en övermäktig styrka av franskt pansrat kavalleri och schweiziska pikenerare förskansade han sitt manskap i sluttningen av en kulle som skyddades av ett dike och en jordvall. Där grupperade han sina hakeskyttar vid vallen med pikenerarna bakom. Fransmännen och schweizarna beslöt sig för en frontalattack i tron att en stormning skulle bryta igenom den bräckliga spanska linjen. När de hejdats av diket blev de nedskjutna av hakeskyttarna, vilkas eld var mycket verkningsfull på så nära håll. En av dem som föll var den franske ledaren, hertigen av Nemours. I rätt ögonblick beordrade Fernándes sina pikenerare och det lätta kavalleriet till motattack, och fienden krossades.

Allt det hakeskyttarna hade gjort kunde ha åstadkommits med bågskyttar, men den spanska segern förstärkte en växande tilltro till eldvapens som framtidens skjutvapen, då de var både mindre känsliga för förhållanden i fält och krävde betydligt mindre utbildning av skyttarna.

• Grant, R. G.; Dahlberg, Hans; Lång, Öjevind (2006). Slag: historiens slagfält. Stockholm: Bonnier. Libris 10345373. ISBN 978-91-0-011061-1 ^{[sidnummer behövs]}