Statens ljud- och bildarkiv – Wikipedia

Audiovisuella medier i gamla lokalen i Karlavägen 98 (Garnisonen) i Stockholm.

Statens ljud- och bildarkiv (SLBA) var mellan 1979 och 2008 en statlig arkivmyndighet vars verksamhet överförts till Avdelningen för audiovisuella medier vid Kungliga biblioteket.[1] Generaldirektör under hela tiden som egen institution var Sven Allerstrand, vars pensionering föranledde sammanslagningen.[2]

SLBA, som i sin tur bildades ur Arkivet för ljud och bild (ALB), var från 1979 en svensk arkivmyndighet, som hade det nationella arkivansvaret i Sverige för radio- och tv-program, filmer, fonogram, multimedier och videor.[3] Myndigheten hade som mest cirka 70 anställda. Den 1 januari 2009 uppgick SLBA i Kungliga biblioteket och fick där namnet "Avdelningen för audiovisuella medier". SLBA låg på Karlavägen i Stockholm, där de fysiska samlingarna och delar av personalen fortfarande finns kvar. All publik verksamhet sker dock numera i KB:s lokaler i Humlegården.

En statlig utredning, Bevara ljud och rörlig bild, konstaterade 2004 att kostnaden skulle vara närmare 900 miljoner kronor för att digitalisera hela SLBA:s arkiv på närmare sex miljoner inspelade timmar.[4]

Pliktexemplar

[redigera | redigera wikitext]

Sedan 1979 gäller lagen om pliktexemplar även ljud- och bild-medier och dessa ska levereras till Kungliga biblioteket.[5]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]