Statslöshet – Wikipedia

Statslös är den som inte har medborgarskap i något land. Statslös kan den bli som befinner sig utomlands när hemstaten kollapsar, men även den som av ett eller annat skäl inte uppfyller kraven på medborgarskap i det land där personen föds, eller att personen fråntagits sitt medborgarskap.

En lista på personer som varit statslösa kan göras mycket lång. Kända exempel är Adolf Hitler (1925-1932), Hannah Arendt (1937–1951), Walter Hasenclever (1938–1940), Else Lasker-Schüler (1938–1945) och Usama bin Ladin (1994–2011).

Under 1930-talet gjordes tyska judar statslösa enligt Nürnberglagarna som en del av nazisternas förföljelse av judarna i början av Förintelsen. Detta gjorde det möjligt för nazistregeringen att frånta dem ytterligare rättigheter.

Den som har ett svenskt medborgarskap kan inte bli av med det om han eller hon därigenom skulle bli statslös.^[1]

Det följer av Regeringsformen att sådana beslut inte får förekomma (förbud mot så kallad expatriering).^[2] Att införa lag som möjliggör indragande av medborgarskap för någon som har dubbla medborgarskap skulle endast genom grundlagsändring bli möjligt, medan indragande av enda medborgarskap strider mot folkrätten.

• Flykting
• Konventionen angående statslösa personers rättsliga ställning
• Konventionen om begränsning av statslöshet

• Wikimedia Commons har media som rör Statslöshet.
  Bilder & media