Sten Johan Hedman – Wikipedia

Sten Johan Hedman
Sten Johan Hedman under Dramatens höstsamling 2014.
Sten Johan Hedman under Dramatens höstsamling 2014.
Född24 augusti 1937 (87 år)
Högalids församling, Stockholm
Andra namnSten Hedman
Betydande roller
Den falske butikskontrollanten i Morrhår och ärtor (1986)
IMDb SFDb

Sten Johan Hedman, född 24 augusti 1937 i Högalids församling i Stockholm, är en svensk skådespelare.[1]

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Hedman började med teater i femtonårsåldern vid Ungdomsgårdarnas centrala teaterförening, under ledning av Sigrid Engström. Via detta engagemang kom han att medverkar i Bellmansspelen. Därefter studerade han vid Calle Flygare Teaterskola, samtidigt som han försörjde sig som scenarbetare på Oscarsteatern. 1961–1964 utbildade han sig vid Dramatens elevskola och 1962 gjorde han sin första scenroll på Dramaten i en Samuel Beckett-pjäs. Hedman har i efterhand beskrivit tiden vid elevskolan som en till största del negativ erfarenhet.[1]

Under åren 1964–1966 var han kvar vid Dramaten, för att därefter gå vidare till Riksteatern och därefter Proteatern. 1977 återvände han till Dramaten där han stannade fram till 1996. Han har senare även varit verksam vid Göteborgs Stadsteater, Stockholms Stadsteater och Upsala Stadsteater.[1]

Han är en utpräglad karaktärsskådespelare men har i TV- och filmsammanhang sällan synts i stora roller. Bland de roller han spelat återfinns styrmannen i TV-serien Hem till byn (1973) och den falske butikskontrollanten i Morrhår och ärter (1986).[1]

Filmografi

[redigera | redigera wikitext]

Teater

[redigera | redigera wikitext]

Roller

[redigera | redigera wikitext]
År Roll Produktion Regi Teater
1963 Änkeman Jarl
Vilhelm Moberg		 Per-Axel Branner Skansens friluftsteater[2]
1965 Soldat II (Bild 5)
Soldat II
En soldat		 Mutter Courage
Bertolt Brecht		 Alf Sjöberg Dramaten
1971 Karl Svenssons underbara öden
Pi Lind och Jolo		 Pi Lind Stockholms parkteater[3]
Sjå De vilda svanarna
H.C. Andersen		 Fred Hjelm Stockholms stadsteater
1972 Adolf Fordringsägare
August Strindberg		 Ulf Reinhard Dramatiska Institutet[4]
Terapeuten Tillståndet
Kent Andersson och Bengt Bratt		 Fred Hjelm Stockholms stadsteater
1973 Cléante Den girige
Molière		 Bertil Lundén Riksteatern[5]
1977 Kommunalpolitiker, fp Ranstadvalsen
Jan Guillou och Gunnar Ohrlander		 Margaretha Byström Dramaten
Kapten Lebjadkin
Läraren		 Onda andar
Fjodor Dostojevskij 		Ernst Günther Dramaten
1979 Eriksson Mannen på trottoaren
Per Olov Enquist och Anders Ehnmark		 Staffan Roos Dramaten
1987 Den ensamme geologen Titta det blöder
Kristina Lugn		 Staffan Roos Dramaten
1988 Smålänningen Mäster Olof
August Strindberg		 Lennart Hjulström Dramaten
1990 Fyrin
Grosshandlare Terrade		 Amorina
Carl Jonas Love Almqvist		 Peter Stormare Dramaten
1992 Nils Tiden är vårt hem
Lars Norén		 Björn Melander Dramaten
1995 Kammarherren
Hov
Pamp
Fyllo
Svikare		 Vigseln
Witold Gombrowicz		 Karl Dunér Dramaten
1999 Till Damaskus
August Strindberg		 Katrine Wiedemann Göteborgs stadsteater[6]
2005 Vinhandlaren Sultanens hemlighet
Tawfiq al-Hakim		 Eva Bergman Dramaten
2006 Rikard III
William Shakespeare		 Linus Fellbom Riksteatern[7]
2015 Kapten Trettondagsafton
William Shakespeare		 Åsa Melldahl Dramaten
Kent Maria Stuart
Friedrich Schiller		 Peter Konwitschny Dramaten
2017 De sista vittnena
Svetlana Aleksijevitj		 Ulla Kassius Dramaten
2019 Gloucester Kung Lear
William Shakespeare		 Sara Giese Romateatern

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d] ”Sten Johan Hedman”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=72063&iv=OVERVIEW. Läst 4 juli 2012. 
  2. ^ Ebbe Linde (20 juni 1963). ”Buskteater på ont och gott”. Dagens Nyheter: s. 20. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1963-06-20/165/20. Läst 20 mars 2016. 
  3. ^ Leif Zern (12 augusti 1971). ”Rapp och välspelad satir”. Dagens Nyheter: s. 14. https://arkivet.dn.se/tidning/1971-08-12/11171-216/14. Läst 6 januari 2024. 
  4. ^ Bengt Jahnsson (27 mars 1972). ”Regiprov som borde stannat inom skolan”. Dagens Nyheter: s. 15. https://arkivet.dn.se/tidning/1972-03-27/11171-85/15. Läst 6 januari 2024. 
  5. ^ Ruth Halldén (25 september 1973). ”'Den girige', Praktpjäs med praktfulla insatser”. Dagens Nyheter: s. 16. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1973-09-25/260/16. Läst 20 augusti 2015. 
  6. ^ Mikael Löfgren (1 mars 1999). ”Strindbergs drömmar upp i rök. De båda drömspelen i Göteborg är snygga men tomma.”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/teater-strindbergs-drommar-upp-i-rok-de-bada-dromspelen-i-goteborg-ar-snygga-men-tomma/. Läst 2 oktober 2021. 
  7. ^ Riksteatern (22 september 2006). ”Rikard Wolff gör Rikard III på Riksteatern”. Pressmeddelande. Läst 5 december 2021.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Sten_Johan_Hedman&oldid=55932440”