Strategiska kärnvapen – Wikipedia

Strategiska kärnvapen är en benämning för sådana kärnvapen som är avsedda för att angripa strategiska mål såsom militäranläggningar, befolkningscentra eller andra till ytan storskaliga mål långt ifrån avfyrningsområdet. Detta till skillnad mot taktiska kärnvapen vars användning är begränsad till förhållandevis korta avstånd och som endast är avsedda för lokala mål på slagfältet.^[1]

Historik

Just de strategiska kärnvapnen var vitala för USA:s och Sovjetunionens militära doktriner under kalla kriget och reglerades sedermera i START-fördraget 1991.^[2] År 2012 uppskattades omkring 5000 kärnvapen av olika slag vara operativa världen över varav över 1900 i USA och över 2400 i Ryssland.^[3] Detta beräknas ha minskat till runt 3750 kärnvapen som var operativa globalt sett år 2018 varav den absoluta merparten i USA:s och Rysslands strategiska kärnvapenarsenaler. Trots att antalet sådana kärnvapen minskar i antal moderniseras de och spelar en fortsatt central roll i ländernas försvarsförmåga.^[4]

Typ av vapenbärare

Det första sättet att transportera strategiska kärnvapen till målet var via bombflyg.^[2] Idag är det vanligaste sättet via ballistiska robotar avfyrade från missilbaser eller ubåtar.^[5] Storleken och bärkraften hos sådana raketer, som kan färdas tusentals kilometer, medför möjlighet till mycket tyngre laddningar än de mindre taktiska kärnvapnen.

De flesta typer av ballistiska robotar kan bära fler än enbart en stridsspets.

Se även

Källor

^ ”Nonstrategic Nuclear Weapons”. CRS - Congressional Research Service. 7 mars 2022. https://sgp.fas.org/crs/nuke/RL32572.pdf. Läst 13 november 2024.
^ [a b] kärnvapenstrategi. http://www.ne.se.ezproxy.ub.gu.se/kärnvapenstrategi, Nationalencyklopedin, hämtad 2013-09-04.
^ ”Which countries have nuclear weapons?” (på brittisk engelska). BBC News. 26 mars 2012. https://www.bbc.co.uk/news/world-17511816. Läst 13 november 2024.
^ ”Modernization of world nuclear forces continues despite overall decrease in number of warheads: New SIPRI Yearbook out now”. SIPRI. 17 juni 2019. https://www.sipri.org/media/press-release/2019/modernization-world-nuclear-forces-continues-despite-overall-decrease-number-warheads-new-sipri. Läst 13 november 2024.
^ kärnvapenbärare. http://www.ne.se.ezproxy.ub.gu.se/kärnvapenbärare, Nationalencyklopedin, hämtad 2013-09-04.

[1] ”Nonstrategic Nuclear Weapons”. CRS - Congressional Research Service. 7 mars 2022. https://sgp.fas.org/crs/nuke/RL32572.pdf. Läst 13 november 2024.

[NE1-2] [a b] kärnvapenstrategi. http://www.ne.se.ezproxy.ub.gu.se/kärnvapenstrategi, Nationalencyklopedin, hämtad 2013-09-04.

[3] ”Which countries have nuclear weapons?” (på brittisk engelska). BBC News. 26 mars 2012. https://www.bbc.co.uk/news/world-17511816. Läst 13 november 2024.

[4] ”Modernization of world nuclear forces continues despite overall decrease in number of warheads: New SIPRI Yearbook out now”. SIPRI. 17 juni 2019. https://www.sipri.org/media/press-release/2019/modernization-world-nuclear-forces-continues-despite-overall-decrease-number-warheads-new-sipri. Läst 13 november 2024.

[5] ärnvapenbärare. http://www.ne.se.ezproxy.ub.gu.se/kärnvapenbärare, Nationalencyklopedin, hämtad 2013-09-04.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]