Super-G – Wikipedia

Super-G

kroatiska Super-G-åkaren Danko Marinelli i en österrikisk tävling i Spital am Semmering i mars 2008
Högsta förbund	FIS
Först utövad	1982 (världscupdebut)
Egenskaper
Kontaktsport	nej
Könsmixad	nej, separata tävlingar
Kategorisering	skidsport, vintersport
Utrustning	hjälm, skidor
Spelplats	utomhus, skidbacke
OS	1988-

Super-G eller superstorslalom (engelska: super giant slalom) är en fartgren inom alpin skidsport.

Super-G är ett mellanting mellan störtlopp och storslalom, där man åker mellan glest placerade portar som i storslalom men i högre hastighet. Åkarna står ofta i störtloppställning men fortsätter svänga konstant. Hastigheten varierar beroende på bansättning och terräng. Det är utmanande att hantera svängarna i den höga hastighet som ofta uppstår.

Man åker endast ett åk i super-G men grenen skiljer sig från störtlopp genom att åkarna inte får övningsköra banan före tävling utan bara får göra en besiktning.

Super-G är inte en av de ursprungliga grenarna i alpin skidsport utan blev världscupgren säsongen 1982/1983, VM-gren 1987 och OS-gren 1988. Retrospektivt går det att se introduktionen av grenen som en balansering av den totala alpina världscupen, då den tidigare gynnade teknikgrenarna före fartgrenarna. Säsongen 2007/2008 genomfördes totalt 17 världscupdeltävlingar i störtlopp och super-G, 18 i storslalom och slalom, samt tre superkombinationer.

Det sägs att grenen infördes för att stoppa svensken Ingemar Stenmarks framfart i den totala världscupen.^[1] Förslag har kommit om att stryka grenen från världscupprogrammet^[2] eller göra den till del av den alpina superkombinationen.^[3]

• störtlopp
• slalom
• storslalom
• Alpin kombination

• Wikimedia Commons har media som rör Super-G.
  Bilder & media