Svenska Kennelklubben – Wikipedia

Svenska Kennelklubben
Svenska Kennelklubbens medlemsmärke 1939.
Historia
Grundat13 december 1889
HuvudkontorSollentuna, Sverige

Svenska Kennelklubben (SKK) är hundägarnas riksorganisation och grundades den 13 december 1889[1] av Adolf Patrik Hamilton initialt för jakthundar, men täcker idag alla hundraser. Organisationen har drygt 300 000 medlemmar.

Verksamheten

[redigera | redigera wikitext]

Organisationens mål är:

  • att väcka intresse för och främja avel av mentalt och fysiskt sunda, bruksmässigt, jaktligt och exteriört fullgoda rasrena hundar.
  • att informera och ge kunskap om hundens fostran, utbildning och vård.
  • att bevaka och arbeta med frågor, som har betydande allmänt intresse för hundägaren och hundägandet.
  • att skapa och vidmakthålla bra relationer mellan omvärlden, hundägaren och hundägandet.

Hamiltonplaketten kan tilldelas den som genom framgångsrikt arbete gagnat hundaveln och härigenom i hög grad främjar klubben syften.

Internationellt samarbete

[redigera | redigera wikitext]

SKK är den svenska medlemsorganisationen i den internationella kennelfederationen Fédération Cynologique Internationale (FCI) och tillämpar samma gruppindelning av hundraser som denna organisation.

SKK är även medlem i Nordisk Kennelunion (NKU). Övriga medlemmar i NKU är Dansk Kennel Klub, Hundaræktarfélag Islands (Islands kennelklubb), Norsk Kennel Klub och Suomen Kennelliitto/Finska Kennelklubben.

Organisatorisk indelning

[redigera | redigera wikitext]

SKK:s högsta beslutande organ är kennelfullmäktige. Den löpande verksamheten sköts av Centralstyrelsen.

SKK är för övrigt uppdelat på länsklubbar, specialklubbar och Sveriges Hundungdom.

Länsklubbar

[redigera | redigera wikitext]

Svenska kennelklubben är regionalt indelad i länsklubbar. Dessa följer inte alltid statens indelning i län.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]