Svenska sjöfolksförbundet – Wikipedia

Svenska sjöfolksförbundet var ett svenskt fackförbund inom Landsorganisationen (LO) som bildades 1932 genom en sammanslagning av flera mindre förbund. Det uppgick 1996 i Seko som rikstäckande branschavdelningen SEKO sjöfolk.

Fram till 1932 var sjöfolket splittrat i fem organisationer: Svenska sjömansunionen, Svenska eldareunionen, Sjöfarande kvinnors förening, Svenska stewardsföreningen och Svenska Amerika-liniens intendenturpersonalsförbund. Svenska sjöfolksförbundet bildades 1932 genom att nämnda organisationer sammanslöts på initiativ av LO. Ordförande blev Sven Lundgren. Ursprungligen skulle även Sveriges radiotelegrafistförening ha ingått, men de kvarstod som självständig förening. Sveriges Redareförening vägrade godta att de tidigare förbundens avtal övertogs av det nybildade förbundet. Man ville omförhandla allt och krävde en lönesänkning på 15 procent. Den kommunistiska Röda fackoppositionen hade sympatisörer bland sjöfolket och drev kraftfull agitation vintern 1932 vilket bl.a. resulterade i en ockupation av förbundskontoret

• 1933 lämnade Svenska stewardförbundet Sjöfolksförbundet och orienterade sig mot TCO. Den 9 mars samma år gick förbundet ut i en strejk som varade till den 30 mars. Strejkbrytare inkallades, vilket ledde till häftiga sammanstötningar mellan strejkande och strejkbrytare. För att motverka kommunisternas inflytande, krävde förbundet att alla medlemmar skulle skriva under en lojalitetsförbindelse eller eljest uteslutas.
• 1939 vid andra världskrigets utbrott hamnade hälften av förbundets medlemmar utanför den s.k. Skagerackspärren. Den fackliga verksamheten utanför spärren leddes från kontoren i USA och Storbritannien. Förbundet krävde ett skattefritt krigsrisktillägg, men 1943 beslutades att endast hälften skulle vara skattefritt.
• 1943 inrättades en erkänd arbetslöshetskassa.
• 1950 hade förbundet 42 fartygsklubbar med 13636 medlemmar.
• 1978 såldes 40 procent av det svenska tonnaget till utlandet och medlemsantalet minskade drastiskt av den anledningen.
• 1980 hade förbundet 11051 medlemmar, varav 9226 män och 1825 kvinnor. ^[1]
• 1996 uppgick förbundet i Seko.

• Welander Lars-Olof, red (1999). Enskilda byråns handböcker. Fackliga organisationer - LO. Skrifter utgivna av Riksarkivet, 1402-4705 ; 10. Stockholm: Riksarkivet. Libris 2625630. ISBN 91-88366-43-X 
• Nygren Hans, red (1973). Steg för steg, 1945-1973: en krönika i text och bild om den svenska fackföreningsrörelsens utveckling under efterkrigstiden. Stockholm: Prisma i samarbete med Landsorganisationen i Sverige. Libris 7406349. ISBN 91-518-0705-X 

• Allansson Ove, red (1992). Dikt babord: berättelser ur Sjömannen. Göteborg: Tre böcker. Libris 7592846. ISBN 91-7029-084-9 (inb.) 
• Gyllin, Yngve (1964-1998). Förbund på sju hav. Malmö. Libris 324301 
• Hjern, Harald (1939). Svenskt sjöfolk: fackligt värv under 25 år : 1914-1939. Göteborg: Svenska sjöfolksförb. Libris 925415 
• Kjellberg, Anders (2017) The Membership Development of Swedish Trade Unions and Union Confederations Since the End of the Nineteenth Century (De svenska fackförbundens och centralorganisationernas medlemsutveckling sedan slutet av 1800-talet) (Studies in Social Policy, Industrial Relations, Working Life and Mobility). Research Reports 2017:2 (uppdaterad 2018). Lund: Department of Sociology, Lund University. (om medlemsutvecklingen i bland annat Svenska sjöfolksförbundet och dess föregångare)
• Slaget om opinionen: en berättelse om facklig kamp på nittiotalet. Göteborg: Svenska sjöfolksförb. 1994. Libris 1891127