Törelsläktet – Wikipedia

Törelsläktet
Euphorbia
Euphorbia antiquorum
släktets typart.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningMalpigiaordningen
Malpighiales
FamiljTörelväxter
Euphorbiaceae
SläkteTörelsläktet
Euphorbia
Vetenskapligt namn
§ Euphorbia
AuktorL., 1753
Typart
Euphorbia antiquorum
L. 1753
Arter

Vilda och förvildade arter i Norden

Kulturväxter

Den här artikeln handlar om växtsläktet Euphorbia, för låten med Loreen, se: Euphoria (sång).

Törelsläktet (Euphorbia)[1][2] är ett släkte i familjen törelväxter,[1] med många mycket olika former och växtsätt. Släktet finns representerat på en mycket stor del av jordens landyta. Släktet omfattar över 2000 arter[3], varav drygt 100 förekommer naturligt eller som förvildade i Europa.[4] I Norden förekommer fem arter naturligt: revormstörel, rävtörel, vargtörel, småtörel och kärrtörel.[5] Som bofasta räknas även bantörel och vårtörel.[6][7]

Taxonomi

[redigera | redigera wikitext]

Släktet är med över tvåtusen arter det näst störst bland blomväxterna (Angiospermae), endast Astragalus är större. Tidigare tillhörde Euphorbia tillsammans med några andra släkten som skildes ut på morfologiska karaktärer undertribus Euphorbiinae inom familjen Euphorbiaceae, men molekylärfylogenetiska metoder har visat att detta var en syntetisk konstruktion och dessa släkten förs numera till Euphorbia. Till dessa släkten hörde Chamaesyce, Cubanthus, Elaeophorbia, Monadenium, Pedilanthus, Poinsettia och Synadenium.[8][9]

Släktet delas nu på molekylärfylogenetisk grund upp i fyra undersläkten vilka uppvisar nedanstående släktskap:[9]



Chamaesyce




Euphorbia




Rhizanthium



Esula





Chamaesyce (cirka 600 arter) innehåller majoriteten av arterna i Nord- och Sydamerika, men även några afrikanska arter.

Euphorbia (cirka 700 arter) har den största utseendemässiga variationen och innehåller bland annat de xerofytiska arterna från Afrika och Madagaskar, men även några arter från Sydamerika.

Rhizanthium (cirka 200 arter) utgörs av (syd)afrikanska xerofyter.

Esula (cirka 500 arter) innehåller främst örtartade former från de tempererade områdena på norra halvklotet, speciellt från östra Medelhavsområdet vidare in i Asien, men även några trädartade former och stamsuckulenter. Hit hör de arter som förekommer i Norden.

Beskrivning

[redigera | redigera wikitext]
Cyatium av korstörel, E. lathyrus. Den skaftade honblomman består bara av en pistill bildad av tre karpeller och har tre stift med tvåflikiga märken (svårurskilt på bilden). Under honblomman ses hanblommorna, endast bestående av en ståndare var.[10]

Släktets arter är såväl ett- till fleråriga örter som buskar eller träd. Många av arterna är suckulenter (dessa misstas ofta för kaktusar) eller xerofyter. Rötterna kan vara tunna, tjocka och köttiga eller knölformade. Växterna producerar en vit mjölksaft som är mer eller mindre brännande och giftig.

Bladen kan vara parvis motsatta, korsvis motsatta eller (spiralformigt) strödda. Bladen hos de mera suckulenta arterna är oftast små och kortlivade. Stiplerna är vanligen små eller saknas, men de kan också vara ombildade till tornar eller glandler.

Törlarnas blommor är kraftigt reducerade och saknar foder och krona. Liksom hos alla andra arter i familjen Euphorbiaceae är de enkönade. Hanblommorna består bara av en ståndare och honblommorna bara av en pistill. Honblomman är ofta tydligt skaftad. Blommorna är ordnade i en blomställning kallad cyatium som (ofta) tillsammans med två undersittande (ibland klart färgade) högblad (kallade "cyatofyll") bildar en blomliknade struktur (ett pseudantium). Cyatiet innehåller en central honblomma omgiven av fem grupper hanblommor. Allt detta är omslutet av ett på insidan vanligen hårigt skålformigt svepe (bestående av, vanligtvis fem, mer eller mindre sammanvuxna stödblad), i vars topp det sitter fyra eller fem, sällan fler eller färre, nektarproducerande glandler. Dessa glandler eller "nektarier" är ofta försedda med bihang, vilka ibland är kronbladslika. Cyatierna är i sin tur vanligen arrangerade i tvåsidiga knippen (vilka ofta i sin tur är flocklikt ordnade).[4] Arterna är i huvudsak sambyggare, men några (inga europeiska) är tvåbyggare. Hos flera arter förekommer både tvåkönade cyatier och cyatier med bara hanblommor på samma individ (andromonoiki) - andelen cyatier med bara hanblommor hos sådana arter är högst hos de fleråriga och i de första blomningsomgångarna.[11]

Frukten är en oftast tredelad sprickkapsel, ibland köttig men nästan alltid vedartad när den mognat. Kapseln öppnar sig ofta med en liten explosion, så att fröna sprids (som hos exempelvis den ganska vanliga krukväxten "skvätt-i-väg").

Nordiska arter

[redigera | redigera wikitext]

Bofasta ettåriga arter

[redigera | redigera wikitext]
  • Revormstörel, E. helioscopia. Upp till 40 cm hög. Blad omvänt äggrunda med sågad kant, de nedre stjälkbladen strödda och vissnar tidigt. Högbladen gulgröna. Cyatiets glandler utan horn. Vanligt "ogräs".
    Revormstörel, E. helioscopia. Upp till 40 cm hög. Blad omvänt äggrunda med sågad kant, de nedre stjälkbladen strödda och vissnar tidigt. Högbladen gulgröna. Cyatiets glandler utan horn. Vanligt "ogräs".
  • Rävtörel, E. peplus. Upp till 35 cm hög. Blad äggrunda till omvänt äggrunda, skaftade, helbräddade. Högblad gröna. Cyatiets glandler med två horn. Ganska vanligt "ogräs".
    Rävtörel, E. peplus. Upp till 35 cm hög. Blad äggrunda till omvänt äggrunda, skaftade, helbräddade. Högblad gröna. Cyatiets glandler med två horn. Ganska vanligt "ogräs".
  • Småtörel, E. exigua. Upp till 20 cm hög. Blad jämnbrett lansettlika, oskaftade. Östra Danmark, Skåne, Öland och Gotland. Ganska sällsynt på kalkrik mark.
    Småtörel, E. exigua. Upp till 20 cm hög. Blad jämnbrett lansettlika, oskaftade. Östra Danmark, Skåne, Öland och Gotland. Ganska sällsynt på kalkrik mark.

Bofasta fleråriga arter

[redigera | redigera wikitext]

Bildar vanligen täta bestånd.

  • Kärrtörel, E. palustris. Högväxt och grov, upp till 1,5 m hög. Blad avlånga, över 1 cm breda. Cyatiets glandler rundade, utan horn. Sällsynt på kärrängar och havsstränder. Öland, Gotland, Bohuslän och sydligaste Norge.
    Kärrtörel, E. palustris. Högväxt och grov, upp till 1,5 m hög. Blad avlånga, över 1 cm breda. Cyatiets glandler rundade, utan horn. Sällsynt på kärrängar och havsstränder. Öland, Gotland, Bohuslän och sydligaste Norge.
  • Vargtörel, E. esula. Upp till 80 cm hög. Blad upp till 1 cm breda, jämnbrett lansettlika, tättsittande. Cyatiets glandler med två horn. Ganska sällsynt, mest på olika typer av kultur- och ruderatmark som hamnar, banvallar, tomtmark etcetera.
    Vargtörel, E. esula. Upp till 80 cm hög. Blad upp till 1 cm breda, jämnbrett lansettlika, tättsittande. Cyatiets glandler med två horn. Ganska sällsynt, mest på olika typer av kultur- och ruderatmark som hamnar, banvallar, tomtmark etcetera.
  • Vårtörel, E. cyparissias. Upp til 40 cm hög, buskigt grenig. Blad linjära, nästan barrlika, upp till 3 mm breda. Cyatiets glandler skärformiga. Odlad och ofta förvildad. Ganska vanlig på kulturmark (gårdar, kyrkogårdar) och ruderatmark.
    Vårtörel, E. cyparissias. Upp til 40 cm hög, buskigt grenig. Blad linjära, nästan barrlika, upp till 3 mm breda. Cyatiets glandler skärformiga. Odlad och ofta förvildad. Ganska vanlig på kulturmark (gårdar, kyrkogårdar) och ruderatmark.

Bantörel, E. agraria. Upp till 75 cm hög. Blad halvt stjälkomfattande. Cyatiets glandler med två horn. Mycket sällsynt; inkommen och förvildad på banvallar och grusmark i södra och mellersta Norrland.

Tillfälliga arter

[redigera | redigera wikitext]
  • Korstörel, E. lathyris. Tvåårig. Upp till 1,5 m hög. Stjälklad linjära, korsvis motsatta. Högblad triangulärt äggrunda. Tillfälligt adventiv eller förvildad från odling.
    Korstörel, E. lathyris. Tvåårig. Upp till 1,5 m hög. Stjälklad linjära, korsvis motsatta. Högblad triangulärt äggrunda. Tillfälligt adventiv eller förvildad från odling.
  • Söttörel, E. dulcis. Flerårig. Upp till 50 cm hög. Mer eller mindre hårig, stjälkarna fjälliga vid basen. Blad elliptiska till avlånga. Cyatiets glandler rundade, först gröna, senare purpurröda. Odlad, sällsynt förvildad.
    Söttörel, E. dulcis. Flerårig. Upp till 50 cm hög. Mer eller mindre hårig, stjälkarna fjälliga vid basen. Blad elliptiska till avlånga. Cyatiets glandler rundade, först gröna, senare purpurröda. Odlad, sällsynt förvildad.
  • Gulltörel, E. epithymoides. Upp till 40 cm. Cyatier och cyatofyll klargula. Odlad, sällan förvildad.
    Gulltörel, E. epithymoides. Upp till 40 cm. Cyatier och cyatofyll klargula. Odlad, sällan förvildad.
  • Bredtörel, E. platyphyllos. Ett- eller tvåårig. Upp till 80 cm. Kapsel knottrig. Tillfälligt funnen på ruderatmark.
    Bredtörel, E. platyphyllos. Ett- eller tvåårig. Upp till 80 cm. Kapsel knottrig. Tillfälligt funnen på ruderatmark.

Etymologi

[redigera | redigera wikitext]

Det svenska namnet "törel" är en beteckning för den stav man använde för att kärna smör[12][13] vars ände var försedd med en delad skiva och därför påminde om revormstörelns växtsätt[14]. Även på engelska har revormstöreln liknats vid en kärnstav och kallats "(Devil's) churn staff".[15]

Det vetenskapliga släktnamnet Euphorbia är uppkallat efter greken Euphorbos som beskrev en Euphorbia-art som ett kraftigt laxermedel och var livläkare åt kung Juba II av Mauretania (som i sin tur har fått Euphorbia regis-jubae uppkallad efter sig).[16] Släktet beskrevs först av Antoine-Tristan Danty d’Isnard 1720 som Euphorbium [17], vilket senare ändrades av Carl von Linné till Euphorbia.[18][19] Namnet går dock mycket längre tillbaka än så, ty Plinius den äldre nämner det redan år 79 i sin Naturalis historia där han säger att redan Juba själv kallat växten så.[20] Serenus Sammonicus (död 212 e.Kr.) omnämner i Liber Medicinalis att euphorbia löst i vinäger botar letargi om man drar in det genom näsan.[21]

  • Kärnstav.
    Kärnstav.
  • Herbarieexemplar av revormstörel.
    Herbarieexemplar av revormstörel.
  • Euphorbia regis-jubae: "Kung (Rex) Jubas Euforbia".
    Euphorbia regis-jubae: "Kung (Rex) Jubas Euforbia".

Dialektala namn [22]

[redigera | redigera wikitext]
  • Djävulsmjölk[23]
  • Kackeört (jämför "kacka"[24] och den tidigare användningen av frön och mjölksaft som laxermedel[25] och att mjölk från kor som ätit törel var laxerande[26].)
  • Kärleksört (ej att förväxla med kärleksört, Hylotelephium telephium)
  • Mjölkört (ej att förväxla med mjölkört, Chamerion angustifolium)
  • Ringormsgräs (Jämför ringorm=revorm och revormstörel[27])
  • Tyresört ("tyre" är ett dialektalt namn på den törel som används vid smörkärning[28])
  • Ulvsmjölk/vargmjölk/rävmjölk (Ulv = varg, jämför vargtörel, rävtörel och det tyska namnet "Wolfsmilch" på släktet - notera att vargmjölk även är det svenska namnet på en slemsvamp)[29]
  • Vårtört[27] (jämför även de danska och norska namnen Vortemælk respektive Vortemelk)

Giftighet

[redigera | redigera wikitext]

Mjölksaften kan vara mycket giftig, och man bör särskilt undvika att gnugga ögonen eller röra känsliga ställen som slemhinnor.[30] Vid ögonstänk rekommenderas att spola ögonen med ljummet vatten i minst 5 minuter och att vid fortsatta påtagliga besvär kontakta läkare.[31][32]

Bildgalleri

[redigera | redigera wikitext]

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (22 oktober 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/browse/tree/id/17085117. Läst 26 maj 2014. 
  2. ^ Sveriges lantbruksuniversitet 2012–. Euphorbia L. - Törelsläktet från Svensk Kulturväxtdatabas (SKUD). Läst: 1 augusti 2015
  3. ^ Euphorbia på The Plant List.
  4. ^ [a b] A.R. Smith & T.G. Tutin, 1968, Euphorbia i Flora Europaea band 2, sid. 213ff. ISBN 052106662X.
  5. ^ Eric Hultén, 1971, Atlas över växternas utbredning i Norden, 2 uppl. Generalstabens Litografiska Anstalts Förlag, Stockholm, sid. 308-309.
  6. ^ Euphorbia på Dyntaxa.
  7. ^ Euphorbia i Den Virtuella Floran.
  8. ^ ”Euphorbia PBI - Project Description”. Arkiverad från originalet den 31 mars 2022. https://web.archive.org/web/20220331004831/https://euphorbiaceae.org/pages/project.html. Läst 13 december 2018. 
  9. ^ [a b] James W. Horn, Benjamin W. van Ee, Jeffery J. Morawetz, Ricarda Riina, Victor W. Steinmann, Paul E. Berry & Kenneth J. Wurdack, 2012, Phylogenetics and the evolution of major structural characters in the giant genus Euphorbia L. (Euphorbiaceae), Molecular Phylogenetics and Evolution 63, sid. 305-326.
  10. ^ Gertrud Dahlgren (ed), 2013, Systematische Botanik, sid. 163. ISBN 9783642716119.
  11. ^ E. Narbona, P.L. Ortiz & M. Arista, 2002, Functional Andromonoecy in Euphorbia (Euphorbiaceae), Annals of Botany 89:5, sid. 571-577.
  12. ^ Smörkärna i Nordisk Familjebok, Uggleupplagan, del. 26 (1917), spalt 90.
  13. ^ Törel 2 och kärn-törel i SAOB.
  14. ^ Mats Rydén, 1980, Växtnamnsforskning - något om dess historia, problem och metoder, Svensk Botanisk Tidskrift 74, sid. 425-436(434).
  15. ^ Euphorbia helioscopia på British Wild Plant.
  16. ^ Euphoric for Euphorbia på botaniska avdelningen av NMNH.
  17. ^ Antoine-Tristan Danty d’Isnard, 1720, Établissement d’un genre de plante appellé euphorbe i Histoire de l’Académie royale des sciences, Paris, sid. 384-399.
  18. ^ Carl von Linné, 1742, Genera Plantarum, Wishoff & Wishoff, Leiden, sid. 237.
  19. ^ Carl von Linné, 1753, Species Plantarum, Lars Salvius, Stockholm, sid. 450.
  20. ^ Gaius Plinius Secundus, Naturalis Historia 5.16.6: "Iuba Ptolemaei pater, qui primus utrique Mauretaniae imperitavit, studiorum claritate memorabilior etiam quam regno, similia prodidit de Atlante, praeterque gigni herbam ibi euphorbeam nomine, ab inventore medico suo appellatam." Fritt översatt: "Juba, Ptolemaios fader, som tidigare regerade över de båda Mauretanierna, en man mer känd för sina klara studier än för sitt regentskap, har skrivit om Atlasbergen att det växer en ört där som han kallar euphorbia efter sin läkare som upptäckte den." Se även 25.77.2.
  21. ^ Serenus Sammonicus, Liber Medicinalis, avsnitt LV. Lethargiae expellendae: "Conveniunt acidis euphorbia mixta fluentis, gramina vel rutae, gemina si nare trahantur". Tysk översättning.
  22. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, Geebers, Lund 1867/Malmö 1962, sidan 776.
  23. ^ Djäfvulsmjölk i SAOB.
  24. ^ Kacka och kackeört i SAOB.
  25. ^ Spurge på Encyclopaedia Britannica Online.
  26. ^ Jöns Jacob Berzelius , 1808, Föreläsningar i djurkemien, sednare delen, C.F. Marquard, Stockholm, sid. 447.
  27. ^ [a b] Revormstörel användes förr för behandling av ringorm, vårtor och liktornar. Se Revormstörel i Den Virtuella Floran.
  28. ^ Töre, tyre i Elof Hellquist, 1922, Svensk etymologisk ordbok, sid. 1053.
  29. ^ Varg-mjölk och rävmjölk i SAOB.
  30. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. sid. 42, 78. ISBN 91-20-04445-3 
  31. ^ Förgiftningar, behandlingsanvisningar och antidotlista Särtryck ur Läkemedelsboken 2014, sid. 10, avsnittet "Ögonstänk".
  32. ^ High Chaparral, Kristi Törnekrona och Skvätt iväg på Giftinformationscentralen.
  33. ^ Pencil tree på Fine Gardening.
  34. ^ För en mycket illustrativ fotoserie med förklaringar av bland annat cyatiernas anatomi och utveckling hos Euphorbia amygdaloides, se A Close-up View of "Wood Spurge".
  35. ^ Euphorbia ankaranensis på The Encyclopedia of Succulents.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Törelsläktet&oldid=55761681”