The Open Championship – Wikipedia

The Open Championship, även kallat The Open och British Open, är världens äldsta golftävling. Tävlingen är en av golfvärldens fyra majortävlingar.

The Royal and Ancient Golf Club of St Andrews (i förkortning: R&A) är sedan 1919 ansvarig för tävlingen som spelades första gången 1860 på Prestwick.

The Open Championship är den äldsta av fyra majortävlingar för herrar. Varje år hålls tävlingen på en av några få utvalda golfklubbar i Storbritannien. Oavsett vilken klubb tävlingen spelas på så är det R&A som organiserar och administrerar The Open. Tävlingen spelas alltid på en linksbana.

Tävlingen spelas i juli och är numera den fjärde och sista majortävlingen för året, efter att PGA Championship flyttades till maj, från och med 2019. The Masters Tournament spelas i april och US Open i juni. Den har varit en officiell tävling på PGA-touren sedan 1995 vilket innebär att prispengarna som medlemmar på PGA-touren vinner i The Open räknas in i den officiella penninglistan. Som tillägg till det så har alla Open Championships före 1995 retroaktivt klassificerats som PGA-toursegrar och listorna över PGA-segrar har justerats för att spegla detta. PGA European Tour har alltid räknat The Open som en officiell tävling.

The Open Championship spelades första gången 17 oktober 1860 på Prestwick Golf Club. Invigningstävlingen var förbehållen professionella golfspelare. Startfältet bestod av åtta spelare som spelade Prestwicks 12-hålsbana i tre varv på en dag. Willie Park Sr vann på 174 slag då han slog favoriten Tom Morris Sr med två slag. Året efter öppnades tävlingen för amatörer och startfältet bestod då av tio professionella spelare och åtta amatörer. Det dröjde till 1885 innan tävlingen samlade fler än 50 deltagare.

Priset till vinnaren var ett praktfullt rött läderbälte med silverspännen. Bältet kallades The Champions Belt. Det fanns inga prispengar i de första tre Opens men 1863 instiftade man en prissumma på 10 pund som senare höjdes till 50 pund. Prissumman delades mellan andra, tredje och fjärde placerade proffsspelaren medan vinnaren fick behålla mästarbältet i ett år. 1863 vann Old Tom Morris den första prissumman på sex pund, att jämföra med prissumman 2004 som var 720,000 pund. Tävlingen om mästarbältet pågick till 1870 då Tom Morris Jr fick behålla bältet för alltid efter att ha vunnit tävlingen tre år i rad. Tävlingen ställdes in 1871 eftersom det inte fanns något vandringspris att spela om. Då förenade sig St. Andrews med Musselburgh och Prestwick och satte upp ett nytt ständigt vandringspris, Claret Jug, en silverkanna. Denna silverkanna har man spelat om varje år sedan dess.

Prestwick Golf Club administrerade The Open mellan 1860 och 1870. 1871 organiserade man tävlingen tillsammans med R&A och The Honourable Company of Edinburgh Golfers. 1892 fördubblades längden på tävlingen från 36 till 72 hål och samma år höjdes prissumman till 100 pund. På grund av det ökade antalet deltagare i tävlingen så infördes 1898 en cut efter två rundor. 1920 övergick hela ansvaret för tävlingen på R&A.

De tidiga vinnarna var skotska proffs som på den tiden arbetade som greenkeepers, klubbtillverkare och caddies, som komplement till de låga prissummorna i de tävlingar de ställde upp i. The Open har alltid dominerats av proffs. Amatörer har bara vunnit sex gånger och det var mellan 1890 och 1930. Den siste amatören som vann var amerikanen Bobby Jones som även gjorde Grand Slam 1930. Jones var en av fyra amerikaner som vann The Open mellan första och andra världskriget. Den förste var Walter Hagen 1922. Dessa amerikaner och den franske vinnaren i 1907 års The Open var de enda utländska vinnarna fram till 1939.

Den förste segraren efter andra världskriget var amerikanen Sam Snead 1946. 1947 vann Fred Daly från Nordirland. Medan det har varit många vinnare från England och Skottland så är Daly den ende från den irländska ön och ingen från Wales har vunnit tävlingen. Under efterkrigsåren dominerades tävlingen av sydafrikanen Bobby Locke och australiensaren Peter Thomson som vann Claret Jug nio gånger av elva mellan 1948 och 1958.

En annan sydafrikan, Gary Player vann 1959 och det var början på Big Three-eran inom professionell golf. De tre spelarna var Gary Player, Arnold Palmer och Jack Nicklaus. Palmer tävlade första gången 1960, när han kom tvåa efter den mindre kände australiensaren Kel Nagle, men han vann de två följande åren.

Nicklaus segrar i The Open Championship kom 1966, 1970 och 1978. Han vann övriga majors oftare men det understryker vilken framstående golfspelare han var i The Open på 1960- och 1970-talet. Han slutade bland de fem första sexton gånger vilket är, tillsammans med John Henry Taylor, mest i The Opens historia och överlägset bäst sedan andra världskriget. Detta inkluderar sju andraplaceringar. Nicklaus har spelat flest rundor under par, 61 stycken, och slutat flest tävlingar under par, 14 stycken. På Turnberry 1977 var han med i en av de mest omtalade tävlingarna i golfhistorien, när hans duell med Tom Watson dröjde till sista slaget innan Watson stod som Open-segrare för andra gången.

Watson vann fem Open Championship, fler än någon annan sedan 50-talet men hans sista seger (1983) avslutade en period av amerikansk dominans. De följande elva åren blev det bara en amerikansk seger. De europeiska vinnarna under denna period, spanjoren Seve Ballesteros, skotten Sandy Lyle och engelsmannen Nick Faldo var också ledargestalter i den grupp av spelare som började att spela allt bättre än amerikanerna i Ryder Cup.

1995 blev The Open Championship officiell tävling på den amerikanska PGA-touren. John Dalys seger det året, vilket var en stor överraskning även om han hade vunnit en major tidigare, startade en ny period av amerikansk dominans. Tiger Woods vann sin första seger i The Open 2000. Det var dramatiska TV-bilder det året på St. Andrews när den till åren komne Jack Nicklaus vinkade farväl till folkmassorna medan den atletiske unge tronföljaren tittade på från en närliggande tee.

Tävlingen är öppen för alla spelare som ligger på världens golfrankningslistor. Kvalificering till tävlingen sker genom ett förkval under 1–2 dagar i Afrika, Australasien, Oceanien, Amerika och Europa samt ett kval i Storbritannien. Från dessa förkval kvalificerar sig 48 spelare till tävlingen, där 156 spelare deltar (2005). Övriga spelare i tävlingen är direktkvalificerade enligt följande 29 kriterier:

1. Spelarna på de 10 första placeringarna i The Open året före
2. Tidigare The Open-vinnare som är högst 65 år dagen före tävlingen
3. De 50 första spelarna på golfens världsranking vecka 22
4. De 20 första spelarna på PGA European Tours Order of Merit året före
5. Vinnarna i PGA Championship innevarande år och två föregående år
6. Spelarna som ligger på placeringarna 1-3 på PGA European Tours Order of Merit innevarande år med prispengarna till och med PGA Championship.
7. Spelare på de två första placeringarna på en ackumulerad penninglista från alla PGA European Tour-tävlingar mellan British Master och French Open samt US Open
8. Vinnarna i Smurfit European Open och Barclays Scottish Open
9. Vinnarna i US Open de fem senaste åren inklusive årets tävling
10. Vinnarna i The Masters Tournament de senaste sex åren inklusive årets tävling
11. Vinnarna i USPGA Championship de fem föregående åren
12. Vinnarna i USPGA Tour Players Champions de senaste tre åren inklusive innevarande år
13. De 20 bästa spelarna på USPGA:s penninglista föregående år
14. Spelare på de tre första placeringarna på USPGA-tourens penninglista innevarande år till och med tävlingen Fedex St Jude Classic
15. De 2 bästa spelarna på en ackumulerad penninglista på USPGA-touren med Western Open och de fyra föregående tävlingarna
16. Vinnaren i Western Open och John Deere classic
17. Spelande medlemmar i Ryder Cup-lagen året före
18. Vinnaren på Order of Merit på Asian PGA Tour föregående år
19. Spelare som placerat sig på första eller andra plats på Order of Merit Tour of Australasia föregående år
20. Spelare som placerat sig på första plats på Order of Merit på Southern Africa PGA Sunshine Tour senaste säsongen
21. Vinnaren i Canadian Open föregående år
22. Vinnaren i Japan Open föregående år
23. Spelare som placerat sig på första och andra plats på den officiella penninglistan på Japan Golf Tour föregående år
24. De fyra bästa spelarna i Mizuno Open innevarande år
25. De två spelare som placerat sig högst på en ackumulerad penninglista på alla Japan Tour-tävlingar mellan Japan PGA Championship och Mizuno Open innevarande år
26. Vinnaren i Senior British Open föregående år
27. Vinnaren i Amateur Champion innevarande år
28. Vinnaren i US Amateur Champion föregående år
29. Vinnaren i European Individual Amateur föregående år

År Segrare 2024 Xander Schauffele 2023 Brian Harman 2022 Cameron Smith 2021 Collin Morikawa 2020 Hölls ej på grund av covid-19[2] 2019 Shane Lowry 2018 Francesco Molinari 2017 Jordan Spieth 2016 Henrik Stenson 2015 Zach Johnson 2014 Rory McIlroy 2013 Phil Mickelson 2012 Ernie Els 2011 Darren Clarke 2010 Louis Oosthuizen 2009 Stewart Cink 2008 Padraig Harrington 2007 Padraig Harrington 2006 Tiger Woods 2005 Tiger Woods 2004 Todd Hamilton 2003 Ben Curtis 2002 Ernie Els 2001 David Duval 2000 Tiger Woods 1999 Paul Lawrie 1998 Mark O'Meara 1997 Justin Leonard 1996 Tom Lehman 1995 John Daly 1994 Nick Price 1993 Greg Norman 1992 Nick Faldo 1991 Ian Baker-Finch

År Segrare 1990 Nick Faldo 1989 Mark Calcavecchia 1988 Severiano Ballesteros 1987 Nick Faldo 1986 Greg Norman 1985 Sandy Lyle 1984 Severiano Ballesteros 1983 Tom Watson 1982 Tom Watson 1981 Bill Rogers 1980 Tom Watson 1979 Severiano Ballesteros 1978 Jack Nicklaus 1977 Tom Watson 1976 Johnny Miller 1975 Tom Watson 1974 Gary Player 1973 Tom Weiskopf 1972 Lee Trevino 1971 Lee Trevino 1970 Jack Nicklaus 1969 Tony Jacklin 1968 Gary Player 1967 Roberto DeVicenzo 1966 Jack Nicklaus 1965 Peter Thomson 1964 Tony Lema 1963 Bob Charles 1962 Arnold Palmer 1961 Arnold Palmer

År Segrare 1960 Kel Nagle 1959 Gary Player 1958 Peter Thomson 1957 Bobby Locke 1956 Peter Thomson 1955 Peter Thomson 1954 Peter Thomson 1953 Ben Hogan 1952 Bobby Locke 1951 Max Faulkner 1950 Bobby Locke 1949 Bobby Locke 1948 Henry Cotton 1947 Fred Daly 1946 Sam Snead 1945 Hölls ej på grund av WWII 1944 Hölls ej på grund av WWII 1943 Hölls ej på grund av WWII 1942 Hölls ej på grund av WWII 1941 Hölls ej på grund av WWII 1940 Hölls ej på grund av WWII 1939 Richard Burton 1938 Reg Whitcombe 1937 Henry Cotton 1936 Alf Padgham 1935 Alf Perry 1934 Henry Cotton 1933 Denny Shute 1932 Gene Sarazen 1931 Tommy Armour

År Segrare 1930 Bobby Jones (Am) 1929 Walter Hagen 1928 Walter Hagen 1927 Bobby Jones (Am) 1926 Bobby Jones (Am) 1925 Jim Barnes 1924 Walter Hagen 1923 Arthur Havers 1922 Walter Hagen 1921 Jock Hutchison 1920 George Duncan 1919 Hölls ej på grund av WWI 1918 Hölls ej på grund av WWI 1917 Hölls ej på grund av WWI 1916 Hölls ej på grund av WWI 1915 Hölls ej på grund av WWI 1914 Harry Vardon 1913 John Henry Taylor 1912 Ted Ray 1911 Harry Vardon 1910 James Braid 1909 John Henry Taylor 1908 James Braid 1907 Arnaud Massy 1906 James Braid 1905 James Braid 1904 Jack White 1903 Harry Vardon 1902 Alexander Herd 1901 James Braid

År Segrare 1900 John Henry Taylor 1899 Harry Vardon 1898 Harry Vardon 1897 Harold Hilton (Am) 1896 Harry Vardon 1895 John Henry Taylor 1894 John Henry Taylor 1893 William Auchterlonie 1892 Harold Hilton (Am) 1891 Hugh Kirkaldy 1890 John Ball (Am) 1889 Willie Park Jr 1888 Jack Burns 1887 Willie Park Jr 1886 David Brown 1885 Bob Martin 1884 Jack Simpson 1883 Willie Fernie 1882 Robert Ferguson 1881 Robert Ferguson 1880 Robert Ferguson 1879 Jamie Anderson 1878 Jamie Anderson 1877 Jamie Anderson 1876 Bob Martin 1875 Willie Park Sr 1874 Mungo Park 1873 Tom Kidd 1872 Tom Morris Jr 1871 Inställt på grund av ingen tillgänglig pokal

År Segrare 1870 Tom Morris Jr 1869 Tom Morris Jr 1868 Tom Morris Jr 1867 Tom Morris Sr 1866 Willie Park Sr 1865 Andrew Strath 1864 Tom Morris Sr 1863 Willie Park Sr 1862 Tom Morris Sr 1861 Tom Morris Sr 1860 Willie Park Sr

Spelare med mer än en seger till och med 2013.

Bara en svensk har hittills vunnit The Open Championship, Henrik Stenson 2016. Vid 18 tillfällen har dock en svensk golfare placerat sig bland de 10 bästa. Bäst är Jesper Parnevik med fem placeringar inom top 10. Hans andraplatser från 1994 och 1997 är också de två näst bästa placeringarna tillsammans med Niclas Fasth (2001) och Henrik Stenson (2013), som tangerade dessa noteringar.

• The Open Championship
• Regler för direktkvalificering till The Open Championship