Tunabåten – Wikipedia

Tunabåten hittades i en båtgrav på ett större gravfält i Tuna, Badelunda socken i Västmanland. Den upptäcktes i början av 1950-talet inne på en privat villatomt. Detta var en av åtta båtgravar i samma område och i dessa låg endast kvinnor, medan männen fått enklare gravsättningar. I Tunabåtens grav låg en kvinna som sannolikt varit både rik och mäktig under sin levnad i slutet av 700-talet. I graven hade hon fått med sig guld och sin sierskastav, ett halsband med pärlor och arabiska mynt, arm-, hals- och fingerringar. Där fanns även brons, glas, spännbucklor och rester av ett ylletyg. Båten var sex till sju meter lång och konstruerad som en stockbåt med förhöjd bordläggning.

Båtgraven fick en arkeologisk utgrävning 1952-53 av Erik Nylén, Harald Åkerlund och Bengt Schönbäck och den vendeltida Tunabåten har konserverats och finns nu i Västmanlands läns museum. Ett smycke finns förvarat i Guldrummet, Historiska museet i Stockholm. En rekonstruktion som heter Smia gjordes av båten år 2000.

• Lista över svenska vrak
• Sverige under vendeltiden
• Tuna i Badelundas gravfält

• Vrak & skeppsfynd i Sveriges inland [1]