French
DeutschLångstjärtad rosenfink – Wikipedia
| Långstjärtad rosenfink Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Adult hane i vinterdräkt, fotograferad i februari. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Finkar Fringillidae |
| Släkte | Carpodacus |
| Art | Långstjärtad rosenfink C. sibiricus Pallas, 1773 |
| Vetenskapligt namn | |
| § Carpodacus sibiricus | |
| Synonymer | |
| Uragus sibiricus | |
Långstjärtad rosenfink[2] (Carpodacus sibiricus) är en östasiatisk fågel i familjen finkar.[3] Den häckar i södra Sibirien, norra Kina, Nordkorea och norra Japan. Tillfälligt har den påträffats i Europa, men de flesta fynden tros utgöra förrymda burfåglar. Tidigare placerades den i ensam art i släktet Uragus, men inkluderas numera oftast med andra rosenfinkar i Carpodacus. En isolerad population i centrala Kina urskiljs allt oftare som egen art, elegant rosenfink (Carpodacus lepidus). IUCN kategoriserar den som livskraftig.
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Långstjärtad rosenfink mäter 13–18 cm, med ganska liten kropp och lång stjärt. Näbben är liten och ljust gulgrå, och benen mörkt rosafärgade. Ovansidan av vingen och stjärten är till största delen svarta med två tydliga vita vingband. Stjärtens ytterfan har vita yttre kanter. Den adulta hanen är rosaröd med mörkstreckad mantel som blir brunare om vintern. Hjässan är sommartid vitaktig och på vintern grå. Den adulta honan är ljust gulbrun med samma ving- och stjärteckning som hanen.
Närbesläktade elegant rosenfink (Carpodacus lepidus), traditionellt behandlad som underart till långstjärtad rosenfink, är mer kortstjärtad och mörkare tecknad. Hane långstjärtad rosenfink har sommartid hela hjässan silvergrå och manteln är rosa till djupröd, medan den hos elegant rosenfink är mer brunaktig och mindre röd. Vidare är vingbanden smalare och de yttersta stjärtpennorna har mindre vitt.[4][5]
Läte
[redigera | redigera wikitext]Sången återges i engelsk litteratur som ett framstressat "churu churu chee fee fee". Bland lätena hörs mjuka "hwit-twot", "fee-fee", "pee popo" och ringande "stip".[6]
Utbredning och systematik
[redigera | redigera wikitext]Långstjärtad rosenfink är en asiatisk fågel som häckar i två skilda områden, dels i södra Sibirien, norra Kina och Mongoliet österut till Sachalin, Kurilerna och norra Japan, dels i bergstrakter i östra Tibet och centrala Kina. Den förekommer året runt i ett område i södra Sibirien, från Kazakstan till sydöstra Ryssland, medan övriga populationer är flyttfåglar.
Fem populationer brukar ges underartsstatus:[3]
- Carpodacus sibiricus sibiricus – häckar från sydvästra Sibirien och nordöstra Kazakstan till Mongoliet och nordcentrala Kina; övervintrar så långt söderut som Turkestan
- Carpodacus sibiricus ussuriensis – häckar östra Sibirien och nordöstra Kina; övervintrar så långt söderut som nordöstra Kina och Sydkorea
- Carpodacus sibiricus sanguinolentus – häckar på Sachalin, i Kurilerna och i norra Japan; övervintrar så långt söderut som södra Japan
- Carpodacus sibiricus lepidus – nordöstra Tibet till nordcentrala och centrala Kina
- Carpodacus sibiricus henrici – östra Tibet och sydcentrala Kina
Studier från 2020[4] visar dock att de nordliga och sydliga populationerna skiljer sig tydligt åt morfologiskt och genetiskt, så pass att författarna rekommenderar att de bör behandlas som två skilda arter: Carpodacus lepidus med underarterna lepidus och henrici, och Carpodacus sibiricus i begränsad mening med underarterna sibiricus och sanguinolentus (ussuriensis rekommenderas synonymiseras med den senare). Tongivande internationella auktoriteten International Ornithological Congress (IOC) har följt dessa rekommendationer:[7], i februari 2022 även svenska BirdLife Sveriges taoxnomiska kommitté som gav arten Carpodacus lepidus det svenska namnet elegant rosenfink.[8] Denna linje följs även här.
Observationer i Europa
[redigera | redigera wikitext]Arten observeras sällsynt i Europa, men precis som med många andra asiatiska rosenfinkar så förekommer den inom burfågelhandeln och flera observationer bedöms därför som sannolika förrymda exemplar. Det gäller alla de sex fynd som gjorts i Sverige.[9]
Släktestillhörighet
[redigera | redigera wikitext]Tidigare placerades långstjärtad rosenfink i det egna släktet Uragus men förs idag till Carpodacus efter DNA-studier.[10][11] Dess närmaste släktingar, förutom elegant rosenfink, utgörs av en grupp innehållande arterna långnäbbad rosenfink (C. puniceus), enrosenfink (C. subhimachalus), sibirisk rosenfink (C. roseus), vitbukig rosenfink (C. trifasciatus) samt artparet vitbrynad rosenfink (C. thura) och snårrosenfink (C. dubius).
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Långstjärtad rosenfink i bredare mening (alltså inklusive elegant rosenfink) beskrivs förekomma i täta vide- och björksnår, gräsmarker, vassbälten och hög vegetation i diken. Den ses även i vattennära skogar med sälg, lärk och poppel men också i torrare täta skogar med tall, björk och al, mer sällan i törnbuskmarker. Där påträffas den enstaka eller i par, utanför häckningstid i lösa flockar om upp till 15 individer. Födan består av frön, bär och knoppar, men kan också ta små ryggradslösa djur. Häckning sker maj–augusti då den bygger ett kompakt bo som placeras upp till två meter ovan mark. Den lägger två till sex ägg som ruvas av båda föräldrarna i elva till tolv dagar. Ungarna är flygga efter ytterligare 13–14 dagar. Fågeln är utsatt för bopredation från kråka och näbbmöss.[5]
Status och hot
[redigera | redigera wikitext]Arten har ett mycket stort utbredningsområde och populationstrenden uppskattas vara stabil. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som livskraftig.[1]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Mark Brazil (2009) Birds of East Asia, Helm Field Guide, A&C Black Publishers, London, sid:470-471, ISBN 978-0-7136-7040-0
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] BirdLife International 2022 Carpodacus sibiricus . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 17 december 2022.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ [a b] Liu, S., C. Wei, P.J. Leader, G.J. Carey, C. Jia, Y. Fu, P. Alström & Y. Liu. 2020. Taxonomic revision of the Long-tailed Rosefinch Carpodacus sibiricus complex. J. Orn. 161(4): 1061-1070.
- ^ [a b] Clement, P. and V. Arkhipov (2020). Long-tailed Rosefinch (Carpodacus sibiricus), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.lotros1.01
- ^ Brazil, Mark (2018). Birds of Japan. Helm Field Guides. ISBN 978-1472913869
- ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2022. IOC World Bird List (v11.2). doi : 10.14344/IOC.ML.12.1.
- ^ Erling, J., Lagerqvist, M., Asplund, G., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2022). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (1). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2022/02/Rapport12-2022.pdf. Läst 14 februari 2022.
- ^ Långstjärtad rosenfink, Birdlife Sveriges raritetskatalog.
- ^ Zuccon, D., Prys-Jones, R., P.C. Rasmussen och P.G.P. Ericson (2012).The phylogenetic relationships and generic limits of finches (Fringillidae) Arkiverad 28 september 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Mol. Phylogenet. Evol. 62, 581-596.
- ^ Tietze, D.T., M. Päckert, J. Martens, H. Lehmann och Y.-H. Sun (2013). Complete phylogeny and historical biogeography of true rosefinches (Aves: Carpodacus). Zool. J. Linn. Soc. 169, 215-234.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om långstjärtad rosenfink.
Wikimedia Commons har media som rör långstjärtad rosenfink.- Läten på xeno-canto.org
|