Volter Kilpi – Wikipedia

Volter Kilpi, ursprungligen Ericsson, född 12 december 1874 i Gustavs nära Nystad, död 13 juni 1939 i Åbo, var en finländsk författare.

Kilpi blev student 1895 och filosofie kandidat 1900. Från 1898 tjänstgjorde han vid Helsingfors universitetsbibliotek och var bibliotekarie vid studentbiblioteket. Han influerades av bland annat Nietzsche. Han debuterade 1900 med novellen Bathseba, Kuningas Davidin puheiluja itsensä kanssa (Konung Davids samtal med sig själf).

Kilpi studerade estetik och konsthistoria och arbetade därefter i hela sitt liv som universitetsbibliotekarie i Helsingfors och Åbo. Han har i en samling essäer behandlat frågor om "människan och livet" och översatte 1904 Goethes "Werther".

Kilpi var far till professor Riitta Pylkkänen.^[1]

• Nationell självprövning: Konturer ur finskt kulturliv (översättning Henning Söderhjelm, Schildt, 1917) (Kansallista itsetutkiskelua: Suomalaisia kulttuuri-ääriviivoja, 1917)
• Historien om Albatross (översättning Thomas Warburton, Schildt, 1970) (Albatrossin tarina 1965; kapitel 13 ur Alastalon salissa, 1933)
• I stugan på Ylistalo (översättning Thomas Warburton, Forum, 1976) (Ylistalon tuvassa)
• I salen på Alastalo: En skärgårdsskildring (översättning Thomas Warburton, Atlantis, 1997) (Alastalon salissa: kuvaus saaristosta, 1933)
• Nio brev till en förståelsefull förläggare (översättning Thomas Warburton, Atlantis, 1997)

• Kilpi, Volter i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
• Kilpi, Volter i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1911)

• ”Kilpi, Volter”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-5081-1416928957687