von Knorring – Wikipedia

von Knorring
Stamvapen för baltiska ätten von Knorring
Känd sedan1100-talet
Ursprungfurstendömet Eichsfeld
Adlad1752, naturaliserad
SynonymKnorr, Knorre
Sverige Sveriges riddarhus
Introducerad1756
GradAdlig ätt nr 809 och 1976
Länk URLSida på riddarhuset.se
Finland Finlands riddarhus
Introducerad1818
VärdighetAdlig ätt nr: 138
Länk URLSida på riddarhuset.fi
Sverige Riddarhuset i Reval
Introducerad1746
Värdighetätt nr:
SverigeRiddarhuset i Riga
Introducerad1745
Värdighetätt nr:
Riddarhuset i Arensburg
Introducerad1741
Värdighetätt nr:
Riddarhuset i Mitau
Introducerad1620
Värdighetätt nr:
Webbplats
www.vonknorring.com
Friherrliga ätten von Knorring
Förgrenad urAdliga ätten von Knorring nummer 809
Upphöjd1720 friherrlig
Sverige Sveriges riddarhus
Introducerad1720
GradFriherrlig ätt nr 177
Finland Finlands riddarhus
Introducerad1818
VärdighetFriherrlig ätt nr: 9
Länk URLSida på riddarhuset.fi
† Utslocknad i Finland
Utslocknad1965
SvärdssidanGöran Sebastian Ludvig von Knorring
Webbplats
www.vonknorring.com

von Knorring (uttal) är en tysk adelsätt, som leder sitt ursprung från (von) Knorr av tysk uradel ursprungligen från Eichsfeld, bergsområdet Harz, Thüringen belagd från 1070. Ätten förekommer sedan 1400-talet i Baltikum och då Kurland, senare Livland, Estland och Ösel där olika grenar varit inskrivna på respektive riddarhus (Kurland 1620, Ösel 1741, Livland 1745, Estland 1746, Livland 1747, Livland 1867). Genom kejserliga ukaser 1907 och 1913 fick de baltiska grenarna rättighet att föra friherrlig titel, såsom den 1917 till Finland överflyttade grenen av den estländska linjen.

Riddarhuset i Sverige har två grenar introducerats: adliga ätten nummer 809 Knorring år 1672, från vilken friherrliga ätten nummer 177 von Knorring förgrenades år 1720, och adliga ätten nummer 1 976 von Knorring naturaliserad i Sverige 1756. Ätterna immatrikulerades 1818 på Finlands riddarhus. Ätten nummer 1 976 utslocknade 1891 på svärdssidan i Sverige, men är genom återinflyttning från Finland sedan 1916 och 1955 ånyo representerad på Sveriges riddarhus. I Sverige och Finland har därjämte funnits ointroducerade delar av den adliga ätten, av vilka den svenska dock är den enda fortlevande. Den kom till Sverige 7 maj 1722 med stamfadern, sedermera överstelöjtnanten Otto Wilhelm von Knorring (1681–1761).

Den längre namnformen von Knorring kan för första gången beläggas 18 juli 1566, då Johan von Knorring av den danske konungen Fredrik II förlänades byn Peddast på ön Moon (estniska: Muhu), samt öarna Hannikats och Paternoster.

Svenska Släktföreningen von Knorring bildades 1975. Enligt tillgänglig statistik från 2014 bar 290 personer i Sverige[1] och 70 personer i Finland[2] efternamnet von Knorring.

Personer med efternamnet von Knorring

[redigera | redigera wikitext]
  • Möller, Pontus m.fl.: Ätterna Knorring. Helsingfors 2000. ISBN 952-5130-05-3. s. 123 ff, 207 ff, 342 ff.
  • Pettersén, Gunnar: Tusen år med Knorr, en märkvärdig släkthistoria. utgiven 2024. ISBN 978-91-87431-10-4.
  • Elgenstierna, Gustaf: Den introducerade svenska adelns ättartavlor. 1925-36.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]