Wayne Shorter – Wikipedia

	Wayne Shorter
	Wayne Shorter 2006.
Född	25 augusti 1933 ; Newark, New Jersey, USA
Död	2 mars 2023 (89 år) ; Los Angeles, Kalifornien, USA
Genrer	Modal jazz; Crossover jazz; Post-bop; Hard bop; Jazz fusion
Roll	Saxofonist, kompositör
Instrument	Tenorsaxofon, sopransaxofon
År som aktiv	1958–2021
Artistsamarbeten	Art Blakey; Miles Davis; Weather Report
Webbplats	Officiell hemsida
	Utmärkelser Guggenheimstipendiet (2016); NEA Jazz Masters; Doris Duke Performing Artist Award

Wayne Shorter, född 25 augusti 1933 i Newark, New Jersey, död 2 mars 2023 i Los Angeles, Kalifornien,^[2] var en amerikansk jazz saxofonist och kompositör.

I slutet av 1950-talet till mitten av 1960-talet medverkade Shorter i Art Blakey and the Jazz Messengers, med bland andra Lee Morgan, Freddie Hubbard och Cedar Walton. Han värvades 1964 av Miles Davis till dennes andra "superkvintett", tillsammans med Herbie Hancock, Ron Carter och Tony Williams, i vilken ha spelade fram till 1970.

Shorter var en av stilbildarna inom den så kallade modala jazzen, en kompositiorisk/improvisatorisk stil som utgår mer från modus och skalor snarare än diatoniska ackordföljder. Kända kompositioner är exempelvis "JuJu", "Footprints", "Prince of Darkness".

Under 1960-talet gav Shorter ut en rad LP-skivor under eget namn, bland annat JuJu och Speak No Evil. Han medverkade också på en mängd andra, av Herbie Hancock, Miles Davis och Freddie Hubbard med flera.

På 1970-talet bildade han tillsammans med Joe Zawinul bandet Weather Report med andra medlemmar, till exempel Miroslav Vitous, Jaco Pastorius, Peter Erskine, Alex Acuña och senare ledde han sin egen kvartett med bland andra Brian Blade och John Patitucci.

Galleri

Wayne Shorter kvartett i Milano 28 juni 2010. Danilo Perez (piano), Wayne Shorter (saxofon), John Patitucci (bas) och Brian Blade (trummor).
Convocation Hall, Toronto, 27 november 1977.
Wayne Shorter i Amsterdam 1980.
Wayne Shorter i Paris 2003.
Wayne Shorter 1980

Priser och utmärkelser

1979 – Grammy Award for Best Jazz Fusion Performance för Weather Reports 8:30
1987 – Grammy Award for Best Instrumental Composition för "Call Sheet Blues" av Shorter, Herbie Hancock, Ron Carter och Billy Higgins (på The Other Side of Round Midnight med Dexter Gordon)
1994 – Grammy Award for Best Jazz Instrumental Performance, Individual or Group för A Tribute to Miles
1996 – Grammy Award for Best Contemporary Jazz Album för High Life
1997 – Grammy Award for Best Instrumental Composition för "Aung San Suu Kyi" (på 1+1)
1999 – Hedersdoktor i musik vid Berklee College of Music
1999 – Grammy Award for Best Jazz Instrumental Solo för "In Walked Wayne" (på J.J. Johnson's Heroes)
2003 – Grammy Award for Best Instrumental Composition for "Sacajawea" (på Alegría)
2003 – Grammy Award for Best Jazz Instrumental Performance, Individual or Group för Alegría
2005 – Grammy Award for Best Jazz Instrumental Performance, Individual or Group för Beyond the Sound Barrier
2014 – Grammy Award for Best Jazz Instrumental Solo för "Orbits" (på Without a Net)
2017 – Polarpriset
2017 – Schockpriset i musik

Diskografi

1959 – Introducing Wayne Shorter (Vee-Jay)
1962 – Wayning Moments (Vee-Jay)
1964 – Night Dreamer (Blue Note)
1964 – JuJu (Blue Note)
1965 – Speak No Evil (Blue Note)
1965 – The All Seeing Eye (Blue Note)
1966 – Adam's Apple (Blue Note)
1967 – Schizophrenia (Blue Note)
1969 – Super Nova (Blue Note)
1971 – Odyssey of Iska (Blue Note)
1974 – Moto Grosso Feio (Blue Note)
1974 – Second Genesis (Vee-Jay)
1974 – Native Dancer med Milton Nascimento (Columbia)
1979 – The Soothsayer (Blue Note)
1980 – Et Cetera (Blue Note)
1985 – Atlantis (Columbia)
1987 – Phantom Navigator (Columbia)
1988 – Joy Ryder (Columbia)
1995 – High Life (Verve)
1997 – 1 + 1 med Herbie Hancock (Verve)
2002 – Footprints Live! (Verve)
2003 – Alegría (Verve)
2005 – Beyond the Sound Barrier (Verve)
2007 – Live at the Montreux Jazz Festival 1988 med Carlos Santana (Liberation Entertainment)
2013 – Without a Net (Blue Note)
2018 – Emanon (Blue Note)

Källor

^ Guggenheim fellow-ID: wayne-shorter.^{[källa från Wikidata]}
^ Chinen, Nate (2 mars 2023). ”Wayne Shorter, Innovator During an Era of Change in Jazz, Dies at 89” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2023/03/02/arts/music/wayne-shorter-dead.html. Läst 2 mars 2023.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Wayne Shorter.
Bilder & media

[7ab62a766077535de424d8720e56717e8e4b17ef-1] Guggenheim fellow-ID: wayne-shorter.^{[källa från Wikidata]}

[2] Chinen, Nate (2 mars 2023). ”Wayne Shorter, Innovator During an Era of Change in Jazz, Dies at 89” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2023/03/02/arts/music/wayne-shorter-dead.html. Läst 2 mars 2023.

[1]

[2]