Weichsel (geologi) – Wikipedia

Weichsel var den senaste av de fyra stora nedisningarna (istiderna) i norra Europa under Pleistocen. Den varade i cirka 100 000 år, nådde sin största utbredning för 20 000–18 000 år sedan och det mesta av isen smälte bort under de följande 10 000 åren. Namnet kommer från det tyskspråkiga namnet, Weichsel, på den flod, Wisła, i Polen dit glaciärens maximala utbredning nådde.^[1] Andra delar av samma nedisning går under benämningen Wisconsin (i Nordamerika), Würm (i Alperna) och Devensian (Brittiska öarna). Nedisningen under Weichsel-istiden sträckte sig vid maximum ända ner till norra Tyskland och täckte hela Skandinavien utom de västra delarna av Jylland som var förbundna med Brittiska öarna via Doggerland (nuvarande Nordsjön torrlagd).

Under weischel-nedisningen var en stor del av nuvarande Nordsjön (Doggerland) en del av den så kallade mammutstäppen (ett område med en växtlighet som påminner om den som idag finns på Wrangelön i Sibirien). Här levde ett flertal arter som idag är utdöda (eller starkt hotade) som saigaantilop, ullhårig mammut, ullhårig noshörning och även s.k. jättehjort (benämns också irländsk älg). Även om man kan förledas till att tro detta så är inte mammutstäpp och tundra samma sak. Mammutstäppens försvinnande är en av de orsaker som normalt framläggs som förklaring till att den s.k. megafaunan dör ut efter periodens slut. Under nedisningens dödsryckningar förekommer också arter som isbjörn och ren i områden där de inte förekommer idag.

Weichsel-istiden tog sin början för ungefär 115 000 år sedan och avslutade interglacialen Eem, med avbrott för ett antal interglacialstadier, varav de största kallas Brørup för omkring 100 000 år sedan och Odderade för omkring 80 000 år sedan. Den slutade för 11 500 år sedan. Det är fortfarande oklart hur långt isen nådde under köldperioderna däremellan, den torde främst ha täckt norra Skandinavien. Under den därpå följande köldperioden torde större delen av Norden ha varit istäckt från för omkring 70 000 år sedan till för omkring 17 000 år sedan. Mildare skeden har dock inträffat under denna period, för cirka 50 000–25 000 år sedan. Det är dock mycket osäkert om dessa interglacialstadier påverkat istäcket i Norden. Under en period för omkring 32 000–21 000 år sedan var dock sydligaste Sverige isfritt.^[2]

Sin största utbredning nådde isen under en köldperiod för omkring 20 000–18 000 år sedan, isen täckte då delar av norra Tyskland och Baltikum. Därefter skedde en temperaturhöjning som kulminerade i värmeperioden Böllingtid för omkring 12 500 år sedan, vilken 500 år senare följdes av en ny köldperiod, avbruten av värmeperioden Allerödtid, åter följd av en köldperiod under Yngre dryas. Isranden gick genom Götaland i höjd med Billingen. Det mesta tyder på att isranden under Yngre dryas flyttade sig några mil söderut för att sedan åter få en värmeperiod. En kort tillfällig period av kallare klimat kallas Yngsta dryas. Normalt brukar Weichselistiden räknas som avslutad för omkring 10 000 år sedan. Den värmeperiod som kan sägas vara det definitiva slutet på Weichselistiden inträdde för omkring 10 500 C-14 år sedan, vilket torde motsvara 11 450 kalenderår sedan.^[2]

Det tog dock ytterligare cirka 2 000 år innan all is var bortsmält från Skandinavien.

För omkring 14 000 år sedan var sydvästra Skåne isfritt. Därefter har dock för ungefär 13 300 år sedan en ny köldperiod inträffat och täckt Skåne jämte Fyn och Själland. Sedan inträdde på nytt en temperaturhöjning som kulminerade i värmeperioden Böllingtid för omkring 12 500 år sedan, vilket 500 år senare följdes av en ny köldperiod, då isranden gick genom Götaland i höjd med Billingen. Det mesta tyder på att isranden under den följande köldperioden flyttade sig några mil söderut för att sedan flyttas norrut igen under värmeperioden Allerödtid. För omkring 10 300 år sedan kan istiden definitivt sägas vara avbruten.

Weichsel-nedisningen är den period som ofta avses då man i dagligt tal säger "istiden", även om detta inte är korrekt, då begreppet istid refererar till hela perioder av nedisningar och inte till enskilda glaciationer. Den istid som Weichsel-nedisningen är en del av sträcker sig sålunda över hela pleistocen och består av ett flertal andra nedisningar över en period av cirka 2,5 miljoner år.

• Senaste istiden
• Ussings israndslinje

• Aaris-Sørensen, Kim, Danmarks forhistoriske dyreverden
• Geology of National Parks: Fifth Edition, Ann G. Harris, Esther Tuttle, Sherwood D., Tuttle (Iowa, Kendall/Hunt Publishing; 1997) ISBN 0-7872-5353-7