Östersunds armégarnison – Wikipedia

Ej att förväxla med Östersunds garnison.
Östersunds armégarnison
(ÖAG)
Vapen för Östersunds armégarnison tolkat efter dess blasonering.
Information
Officiellt namnÖstersunds armégarnison
Datum1983–1990
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
Del avNedre Norrlands militärområde [a]
StorlekGarnison
HögkvarterÖstersunds garnison
FörläggningsortÖstersund
Befälhavare
GarnisonschefLeif Nilsson [b]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflagga

Östersunds armégarnison (ÖAG) var en försöksorganisation inom svenska armén som verkade åren 1983–1990. Förbandsledningen var förlagd i Östersunds garnison.[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Östersunds armégarnison var en myndighet som bilades den 1 juli 1983 som en försöksorganisation, det i syfte att samordna ledningsfunktioner och stödfunktioner vid arméns förband i Östersund. Därmed uppgick Jämtlands fältjägarregemente (I 5), Jämtlands försvarsområde (Fo 22), Fältjägarbrigaden (NB 35), Norrlands artilleriregemente (A 4) i den nybildade myndigheten. Från den 1 oktober tillkom och Arméns tekniska skola (ATS). Den 30 juni 1990 upplöstes försöksorganisation och Jämtlands fältjägarregemente, Jämtlands försvarsområde, Norrlands artilleriregemente och Arméns tekniska skola bildade åter från den 1 juli 1990 självständiga organisationsenheter inom armén.[1]

Heraldik och traditioner[redigera | redigera wikitext]

Östersunds armégarnison hämtade sina traditioner från Jämtlands fältjägarregemente, där man bland annat förde samma heraldiska vapen som regementet.

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Förbandschefen titulerades garnisonschef och var tillika regementschef för Jämtlands fältjägarregemente och försvarsområdesbefälhavare, samt hade tjänstegraden överste av första graden.

Namn, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]

Namn
Östersunds armégarnison 1983-07-01 1990-06-30
Beteckningar
ÖAG 1983-07-01 1990-06-30
Förläggningsorter
Östersunds garnison (F) 1983-07-01 2000-06-30

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Åren 1982–1990 var staben underställd chefen för Nedre Norrlands militärområde.
  2. ^ Leif Nilsson blev sista chefen för myndigheten.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Holmberg (1993), s. 48

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6