Epiglottal klusil – Wikipedia

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

En epiglottal klusil är ett konsonant språkljud. Det tecknas i IPA som [ʡ] (ett struket glottalstopptecken).

Egenskaper hos den epiglottala klusilen:

• Den är pulmonisk-egressiv, vilket betyder att den uttalas genom att lungorna trycker ut luft genom talapparaten.
• Den är tonlös, vilket betyder att stämläpparna är slappa under uttalet och inte genererar en ton.
• Den är epiglottal, vilket betyder att den uttalas med struplocket lyft mot struphuvudet.
• Den är en klusil, vilket betyder att luftflödet är helt stoppat under en del av uttalet (ocklusionen).

Den epiglottala klusilen är ovanlig som betydelsebärande ljud, men förekommer i bland annat de små språken Dahalo (Östafrika) och haida (Nordamerika).