Helene Schjerfbeck – Wikipedia

Helene Schjerfbeck
Helene Schjerfbeck i början av 1890-talet.
FöddHelena Sofia Schjerfbeck
10 juli 1862[1][2][3]
Helsingfors[4]
Död23 januari 1946[1][2][3] (83 år)
Saltsjöbaden[5], Sverige
BegravdSandudds begravningsplats[6]
Andra namnHelene Schjerfbeck
Medborgare iFinland[7]
Utbildad vidKonstuniversitetets Bildkonstakademi
Académie Colarossi
SysselsättningMålare[8]
SläktingarMagnus Schjerfbeck (syskon)
Namnteckning
Redigera Wikidata

Helena Sofia (Helene) Schjerfbeck (uttal [heˈleːn ˈɕæ̌rvbek] ( lyssna)) född 10 juli 1862 i Helsingfors, död 23 januari 1946 i Saltsjöbaden, var en finlandssvensk konstnär. Hon var syster till arkitekten Magnus Schjerfbeck.

Helene Schjerfbeck började måla i 1800-talets naturalistiska och historiserande stil men utvecklade genom åren ett alltmer reducerat och sparsmakat modernistiskt måleri. Hon är mest omtalad för sina uttrycksfulla och avskalade självporträtt — de flesta och mest kända målade under åren 1939–1945 då hon var kring åttio år gammal.[9] Andra kända Schjerfbeckmålningar är En konvalescent [10] och Grönt stilleben [11] som 1991 trycktes på finska frimärken.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Schjerfbeck växte upp under svåra omständigheter i en finlandssvensk familj i Helsingfors. Fadern var tjänsteman vid järnvägen och efter hans för tidiga död i tuberkulos 1876 levde familjen på moderns änkepension samt på att hyra ut rum. När Schjerfbeck vid fyra års ålder föll ned för en trappa och fick en allvarlig höftskada kunde familjen inte bekosta läkarvård och man lät skadan självläka. Följden blev att Schjerfbeck resten av livet i perioder plågades av smärtor och fick en haltande gång, vilket troligen har bidragit till hennes omtalade tillbakadragenhet.[12]

År 1873, endast 11 år gammal, blev hon antagen vid Finska Konstföreningens ritskola där hon bland annat studerade under Adolf von Becker. Vid 18 års ålder vann hon sådan beundran för sitt historiemåleri att hon fick ett stipendium för studier i Frankrike. Schjerfbeck började vid Académie Colarossi i Paris 1880 och ytterligare stipendier gjorde att hon under det följande decenniet kunde göra studieresor till Bretagne, St. Ives i Cornwall, Rom, Florens, Wien och Sankt Petersburg.

Efter studieresorna bodde Schjerfbeck i Helsingfors och arbetade under några år som lärare på Konstföreningens Ritskola. Schjerfbeck trivdes inte i huvudstadens konstnärskretsar och blev inte heller uppskattad under det sena 1800-talets och tidiga 1900-talets nationalromantiska period då Akseli Gallen-Kallela var det stora namnet. Hon deltog dock under dessa år i samlingsutställningar i bland annat Helsingfors och Åbo.

År 1902 flyttade hon tillsammans med modern till den lilla staden Hyvinge norr om Helsingfors där de kom att bo i tjugo år i ett rum och kök. De var under åren i Hyvinge hon utvecklade sitt modernistiska måleri. Hon inspirerades av Édouard Manet, Vincent van Gogh, Paul Cézanne, impressionisterna och symbolisterna som hon studerade i nyutkomna konstböcker, samt av samtida konstnärer som hon följde i tidskrifterna The Studio, L’Art et les Artiste och Ord & Bild.

Genom konsthandlaren och galleristen Gösta Stenman fick hon se originalmålningar av Juan Gris, Marie Laurencine, Tyko Sallinen och andra. Stenman hade kontaktat Schjerfbeck 1913 och det var han som skulle göra henne känd. Han köpte upp hennes målningar som han sålde i sin konsthandel i Helsingfors och snart kom de överens om ett kontrakt där han betalade henne lön. Den 12 september 1917 öppnade Stenman hennes första separatutställning i sitt galleri. Detta blev en återkomst till det finska konstetablissemanget för Schjerfbeck. Några år senare fick hon pensions- och statsbidrag och förlänades Finlands vita ros' orden.

Ett par år efter moderns död 1923 bosatte sig Schjerfbeck i kuststaden Ekenäs, där hon stannade tills hon under kriget flyttade till ett sanatorium och därefter till Saltsjöbaden utanför Stockholm.

I början av 1930-talet öppnade Stenman ett galleri i Stockholm och utställningen där 1937 blev Schjerbecks definitiva genombrott[13]:

”Själv bevarar jag minnet av Stenmans första Schjerfbecksutställning 1937 som en av de starkaste upplevelser, som under ett snart trettioårigt kritikerliv beskärts mig.” — Konst- och arkitekturkritikern Gotthard Johansson.[14] ”Inför Helene Schjerfbecks konst tystnar av sig själv frågan om gammalt och nytt, ja, till och med gott eller dåligt. Här står man inför den stora konsten, här är heligt rum.” — Gotthard Johansson.[14]

Schjerfbeck avled på Saltsjöbadens Badhotell den 23 januari 1946. Hennes grav finns på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.

Den största samlingen av Schjerfbecks konst förvaltas idag av Ateneum i Helsingfors.[15] Betydande samlingar finns även på Villa Gyllenberg och Didrichsens konstmuseum i Helsingfors och hon är representerad på bland annat Moderna museet[16], Göteborgs konstmuseum[17], Åbo Akademi[18], Helsingborgs museer[19], Sven-Harrys konstmuseum[20] och Reitz stiftelses konstsamlingar. 2019 köpte Reitz stiftelses konstsamlingar Helene Schjerfbecks verk Fäktaren, som aldrig tidigare visats i Finland.[21]

Galleri

[redigera | redigera wikitext]
  • En sårad finsk krigare utsträckt på snön (1880-talet)
    En sårad finsk krigare utsträckt på snön (1880-talet)
  • Spanjor (1881)
    Spanjor (1881)
  • En pojke matar sin lillasyster (1881)
    En pojke matar sin lillasyster (1881)
  • Balskorna (1882)
    Balskorna (1882)
  • En flickas profil (1887)
    En flickas profil (1887)
  • Konvalescenten (1888)
    Konvalescenten (1888)
  • Cypresser, Fiesole (1894)
    Cypresser, Fiesole (1894)
  • Självporträtt (1895)
    Självporträtt (1895)
  • Fragment (cirka 1904)
    Fragment (cirka 1904)
  • Kostymbild I (mellan 1908 och 1909)
    Kostymbild I (mellan 1908 och 1909)
  • Maria (1909)
    Maria (1909)
  • Annuli läsande (1923)
    Annuli läsande (1923)
  • Konvalescenten II (1927)
    Konvalescenten II (1927)
  • Flicka med blått band (1943)
    Flicka med blått band (1943)
  • Självporträtt med röd fläck (1944)
    Självporträtt med röd fläck (1944)
  • Självporträtt, ljus och skugga (1945)
    Självporträtt, ljus och skugga (1945)

Se även

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]

Biografi

[redigera | redigera wikitext]
  • Holger, Lena: Helene Schjerfbeck, liv och konstnärskap. Raster Förlag, 1987. ISBN 91-87214-016

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Helena Schjerfbeck, RKDartists (på engelska), RKDartists-ID: 70585, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Benezit Dictionary of Artists, Oxford University Press, 2006 och 2011, ISBN 978-0-19-977378-7, Benezit-ID: B00163374, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Finska konstnärsgillets konstnärsmatrikel.[källa från Wikidata]
  5. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014.[källa från Wikidata]
  6. ^ Find a Grave, läs online, läst: 11 maj 2024.[källa från Wikidata]
  7. ^ Libris, Kungliga biblioteket, 2 oktober 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  8. ^ Archive of Fine Arts, abART person-ID: 148252, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  9. ^ ”Självporträtt 1944. Finska Statens Konstsamlingarl”. Arkiverad från originalet den 29 april 2013. https://archive.is/20130429223144/http://kokoelmat.fng.fi/wandora/w?lang=se&action=gen&si=http://www.muusa.net/E42_Object_Identifier/A_IV_3744&imagesize=0. 
  10. ^ Konvalescenten. Finska Statens Konstsamlingar
  11. ^ Grönt stilleben. Finska Statens Konstsamlingar
  12. ^ Holger 1987
  13. ^ Konstrevy nr 6, 1937, sid 188-190: "Helene Schjerfbeck" (introducerad i Stockholm). Åhlén & Åkerlunds, Stockholm 1937. Läst 5 augusti 2018.
  14. ^ [a b] Holger 1987, förordet
  15. ^ ”Helene Schjerfbeck inleder Ateneums nya bokserie över konstnärer”. Konstmuseet Ateneum. 8 september 2016. https://ateneum.fi/sv/nyheter/helene-schjerfbeck-aloittaa-uuden-ateneumin-taiteilijat-kirjasarjan/. Läst 15 augusti 2024. 
  16. ^ Moderna museet
  17. ^ ”Göteborgs konstmuseum | Margareta Vind”. emp-web-34.zetcom.ch. http://emp-web-34.zetcom.ch/eMuseumPlus?service=ExternalInterface&module=collection&objectId=9612&viewType=detailView. Läst 15 juli 2021. 
  18. ^ Åbo Akademi, sid. 43. ISBN 952-9576-01-3, 1993
  19. ^ ”Kringla - målning”. Kringla. https://www.kringla.nu/kringla/objekt?referens=HeM/objekt/153322. Läst 15 juli 2021. 
  20. ^ ”Sven-Harrys konstmuseum :: Samlingen”. www.sven-harrys.se. Arkiverad från originalet den 25 april 2021. https://web.archive.org/web/20210425124430/https://www.sven-harrys.se/sv/konstsamling/om1/. Läst 25 april 2021. 
  21. ^ Unikt verk av Schjerfbeck visas för första gången i Finland i Hufvudstadsbladet den 5 februari 2019. Läst den 6 februari 2019.

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Helene_Schjerfbeck&oldid=55771766”